Den där ångesten?!

Mår DU bra? Mår DU så bra du kan må? 

Mår du bra med maten, med jobbet, med livet? Gör du allt rätt? 

Det är inte lätt att må sitt bästa jag. Speciellt inte i dagens sociala värld. Speciellt inte när konton man följer väljer vad som ska publiceras till allmänheten. 

Stora instakonton och bloggar pekfingrar i ämnen som de inte har en blekaste om. Målar upp en ödmjuk bild av sig själva för att de kan och vill. Det säljer mer. Klickräknaren tickar. 

Ämnen som berör tas upp, ibland bra och inte allt för sällan såna som skapar än mer ångest än det dagliga hos många av oss “vanliga” kvinnor som inte är sjukligt sjuka av en beroendepersonlighet. För handen på hjärtat, många av oss är känsliga mot socker, gluten osv och jag är allt för en artegen naturlig kost. Men långt ifrån alla är gravt sjuka eller har en så stor beteendestörning angående mat. 

Alla har vi någon “störning” eller trigger eller hur 😉 men det gäller ju oavsett kostval. Visst kan man förebygga med kost. Kosten påverkar med än man tror. Men grunden finns där redan. Det psykologiska. Ditt tankesätt. Allt hänger liksom ihop. 

Jag tror på en ren och närproducerad kost. Men jag tror också att det är en handfull som är så gravt och så sjukt “sockerberoende” likt en alkoholist. Många slänger sig med termen sockerberoende, kolhydratsberoende som om det liksom är enda lösningen på allt och det är så fel. Vissa är på riktigt, riktigt sjuka och behöver proffesionell hjälp men många utnyttjar också termerna. 

Jag avskyr när man man målar upp att kolhydrater är boven i dramat. Det är det inte. Det är en byggsten precis som protein och fett. Kolhydrater är precis lika användbara och nödvändiga som resterande för en funktionell kropp. Skillnaden är VAD för kolhydrater man väljer. Likaså med VAD för protein och VAD för fetter. Du som äter naturligt och medvetet inte stoppar i dig margarin. Men chips eller lösgodis går bra? Hm. 

Hur är logiken där? Jag kan inte svara på det. För jag äter inte margarin. Alls. Kommer inte in i mitt hus. Men jag äter chips. Jag äter lösgodis. Jag gör det. Inte dagligen. Inte ofta men då och då. En logik som inte går ihop eller hur? 😂 

Något jag inte kan svara på. Mer än att “det är gott”. Jag är bara människa. En som varit överviktig men utan sockerberoende. Få förunnat kanske? 

Tillbaka till inledningen. Att må sitt bästa jag är svårt. Man ska balansera kosten, träningen, familjen, jobbet, egentiden, hobbys, vänner osv. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Mår du bra inom ett område så är det inte tillräckligt. Du måste må bra inom fler områden. Se det som en balansbräda, ju fler steg du tar för att få den att tippa ju närmare mål är du. Börja med en sak och jobba vidare. 

Hatten av till dig som jobbar på ditt bästa jag!

Låt inte sociala medier ge dig “mer” dålig samvete än du redan har. Prioritera vad som är viktigt för dig och någonstans där inne i din kropp som är fylld med känslor och ett hjärta som bankar så kommer du att känna vad som är rätt för dig. 

Det är sällan vad någons instagram eller blogg eller krönika säger. 

Lita på dig själv och ditt hjärta, din magkänsla. 

Du som är förälder. Du vet precis vad jag menar med: Lita på magkänslan. Bara DU vet det bästa för ditt/dina barn. 
Vi gör alla så gott vi kan. Förälder. Ungdom. Sambo. Fru. Kvinna. Man. 

Avdramatisera mat

Mat är laddat. Det är laddat att prata om hur man äter. Lika många varianter av kost som människor finns det. Så varför är det då så laddat?

I grund och botten är det bara DU som vet vad du mår bäst av. Visst kan man behöva hjälp och vägledning och det är helt okej. Ibland är det även nödvändigt med hjälp utifrån och på den vägen lär man sig ofta massor om sig själv. Man får insikt. Vad mår jag bäst av. Det finns inga facit och ingen kost är en andres exakt lik. Vilket förbryllar mig när jag ser “kost-kunniga” mata ut kostplaner till höger och vänster. Vad hände med att jobba utefter den enskilda individens förutsättningar och behov? 

  
Om du mår bäst av att inte ha koll utan gå mer på känn, om du mår bäst av att ha stenkoll och kontroll själv eller om du vill överlåta det hela till andra och bara följa ett schema då är ju givetvis även det helt okej. Det måste få vara helt okej. Främst måste det accepteras att alla är olika. Vissa äter kolhydrater, andra håller koll. Vissa äter fett i större mängd och andra frukt. Vissa äter fettsnålt och andra är vegetarianer.

Sen att man har åsikter och dessa grundade på värderingar eller kunskap är en sak. Jag står fast vid att konsumtion av gluten och socker inte är bra för hälsan, samma som att jag inte förespråkar lightprodukter eller läsk men det är mina val, i mitt kök. Trots att man vet så händer det ju självklart att även en kostrådgivare gör så kallade undantag. Konstigt vore väl annars. 

Att prata kost är fortfarande så himla laddat. Varför? Varför kan vi inte vara enade att var enskild individ säkerligen väljer det som känns bäst och således även mår sitt bästa. Det är ju sånt man får hoppas iallafall. Att alla väljer att må sitt bästa oavsett val av motionsform och kost. Ja visst, sen finns det dem som vill ändra men inte gör och det finns dem som börjar om varje måndag. Kanske är det inte vad som önskas och “karaktären” sätts på spel, testas…. Sällan är det karaktären det är fel på. Utan kunskapen. Bristen av den. 

Om det är att “bara vara”, att träna hårt och äta på ett visst sätt för att kunna sväva lite på helgen, att äta för att kontrollera ett beroende, att äta för att nå ett visst mål eller att äta för att hålla sjukdom i schack, det är helt okej. Du gör som du vill. 

Jag äter på ett visst sätt när jag alltoundtränar 4-5 dagar i veckan. Ett helt annat sätt när jag inte tränar alls. Ett tredje sätt när jag enbart fokuserar kondition likaväl som ett fjärde om jag enbart fokuserar styrketräning. Allt är så individuellt. Testa. Prova. Det är så du lär dig. Lär känna dig själv. Med det sagt blir man aldrig full lärd. 

Sova på begäran

Känslan när man borde sova. Men inte kan. 

Jag ska kliva upp redan klockan 03.00 i natt för att göra ordning mig och sedan sätta mig i bilen mot Malmö. Jobbgrej. Nej då inte alls bitter över förlorad sömn. Men ja ja. Jag överlever.  

  
 
Dag 11. Så länge har jag nu “dietat” eller vad man nu vill kalla det. Ätit strukturerad mat kort och gott. Smärtfritt. Relativt. Lite enformigt men inga större problem. Jag har nog vant mig vid mängden mat nu. Jag äter MYCKET mer än jag “normalt” gör. Frukost 1, frukost 2, lunch, middag, före träning, efter träning eller kvällsmål. Ser fram mot variation på lördag då jag har “fritt mål”. 

Främst har jag märkt skillnad på styrkan på gymmet! Och det gillar jag. Bättre ork och piggare. Helt glutenfri. Helt sötningfritt. Endast behållt bcaa som kosttillskott för tillfället. 

Nya mål i sikte

Jag börjar bli rastlös. Mannen har varit sjuk. Jag har haft muskelknutor. Men nu börjar jag bli hel igen. Tänk att något så fånigt som att lyfta ett måttband över huvudet kan låsa hela ryggpartiet. Snacka om stel. Jag borde faktiskt ta hand om mig själv oftare på dessa plan. 

Igår smet jag iväg på massage. För att rätta till stelhet och knutor. Idag. Idag känner jag mig som en ny människa. Jag har lärt mig en läxa. Jag kommer nog låta mig knådas var 8 vecka nu för att jag ska slippa min stelhet och mina knutor. Älskar känslan efter massage. Så där fantastiskt mör. I kroppen. 

Förr kunde jag tycka att en ny klänning eller ett par nya brallor var att ta hand om mig själv…. Jag älskar shopping. Jag lovar. Men jag har nog allt ändrat lite syn på saker. Att ta hand om mig är att jag mår bra, att jag är hel. Så att jag orkar hänga i allt med barnen. Min man. Mitt jobb. Vår renovering. Jag investerar nu mer i mig själv och min hälsa.  

 På tal om investering. Jag har så svårt att “coacha” mig själv mot mina mål. Svårt att vara lagom hård. Jag blir gärna för hård mot mig själv. Kalla det fåfänga. Men inför min stundande 30 års dag så har jag tänkt att toppa min form. För min egen skull. För att jag kan. För att det är mitt intresse. 

Jag har gått och blivit med coach. Ska bli så spännande. Jag har valt noga och funderat länge. Det som varit viktigast för mig i valet av coach är delad syn på ren och naturlig mat. Ska bli så intressant att få ta del av en annan rådgivares syn och kunskaper. Men tills dess ska semestern och denna otroligt varma sommar avnjutas. Jag har ju faktiskt en hel vecka kvar…. 🙂 

Helt naturligt

Det här med ren och naturlig mat är ett växande intresse. I år tänker jag ta tillvara än mer på vår natur än jag tidigare gjort.  

 
Att plocka svamp är en syssla jag kommit att gilla. Så mellan skurarna i går så smet jag och svärmor iväg på svampsafari. Runt 3L kom jag hem med. Fantastiskt. Känslan. Att stå där och rensa sin egenplockade svamp.  

 
Idag packade vi in barnen i bilen och styrde mot Dimbo. Jordgubbsplock. Inte riktigt säker på hur många liter men 7kg på pricken visade en charmig retrovåg. Hälften blev nyttig sylt och saft medan resten väntar på att få fulla sitt syfte av näring under vintern.  Så söta jordgubbar att sylten ja den är helt osötad och godkänd av mina små. ❤️ känns så bra att göra sånt här själv.

   
Det är en fröjd att jag är så nöjd med min skörd som frysen fylla till sin höjd bör. Några fler turer i skogen blir det. Blåbär, lingon och mer svamp. 

Tar ni till vara på naturen?