Helt naturligt

Det här med ren och naturlig mat är ett växande intresse. I år tänker jag ta tillvara än mer på vår natur än jag tidigare gjort.  

 
Att plocka svamp är en syssla jag kommit att gilla. Så mellan skurarna i går så smet jag och svärmor iväg på svampsafari. Runt 3L kom jag hem med. Fantastiskt. Känslan. Att stå där och rensa sin egenplockade svamp.  

 
Idag packade vi in barnen i bilen och styrde mot Dimbo. Jordgubbsplock. Inte riktigt säker på hur många liter men 7kg på pricken visade en charmig retrovåg. Hälften blev nyttig sylt och saft medan resten väntar på att få fulla sitt syfte av näring under vintern.  Så söta jordgubbar att sylten ja den är helt osötad och godkänd av mina små. ❤️ känns så bra att göra sånt här själv.

   
Det är en fröjd att jag är så nöjd med min skörd som frysen fylla till sin höjd bör. Några fler turer i skogen blir det. Blåbär, lingon och mer svamp. 

Tar ni till vara på naturen? 

Advertisements

Nedräkning 21 –

21 dagar kvar.

20140530-223939.jpgEn snabblunch.
Proteinkällor kyckling, räkor och mozzarella.
Fettkällor aioli (majonäsen) och Mozzarella (och den möjligtvis lilla omega3fettsyra i räkorna).
Vitaminer och Mineraler bla bladspenat, färsk broccoli och ruccola.

20140530-224038.jpgGrillad kyckling, lite halloumi, nån rostad morot, en klyfta grillad lök, lite sallad m fetaost, två små grillade vitlökssmörade champinjoner och hemgjord tzatziki (majo-bas).

Gött mättande och jag får i mig allt jag behöver 🙂 lite väl liberal på de där två små stackars 10grams morötterna…..

Men bättre än ena choccccolade balle 😝 helt glutenfritt, sockerfritt och mejerifritt utöver halloumin/fetan (båda fontana).

Middag som man slipper laga själv är som bäst!

Nu har vi precis avslutat 1,5 h tung styrketräning. Alltså……. Vi får snart lägga ner att träna tillsammans. Två envetna getter är vad vi är som knappt kan hålla sams.

Utöver vad som syns på bilderna så åt jag även 5 knallröda jordgubbar.
Det däremot gillade inte min mage…. Svullen på en gång och samla vatten…..

Min karl. Han äter mer paleo just nu än annat. Han åt en proteinsallad till lunch. Kycklingfile, tonfisk, räkor, ägg med färsk ananas och dressing, fullfet mejerifri kebabdressing. Middag blev samma som jag fast utan grönsaker och svamp, alltså kyckling, lite potatis, halloumi och bea.

Projekt Bröllop – Svullna av

20140530-091719.jpg

Projekt Bröllop är nära.
Nu ska här maten regleras, INTE till protein och fett eller fettbombning. Jag ska visa er att på balanserad artegen mat och normal mängd fett kan man visst slanka till sig och må sitt bästa på utsatt tid och utan att eventuellt bli glåmig och få brister.
Det är ingen bantningskur utan ett sätt att leva för mig. Jag vikthetsar inte eftersom jag vet att min svullna mage beror på nån chokladboll här och nån cider där. Det är det jag vill få bukt med så att min klänning inte sitter som ett ålaskinn, precis som vilken annan blivande brud. Kilon? Ja det kvittar om det är upp eller ner så länge jag mår bra och att jag känner mig balanserad och inte svullen.

Jag funderar på om jag ska posta dag för dag?
Är det något ni vill läsa?

Frukost. Äggröra (mejerifri med smör på 1,5ägg), 1/4pkt bacon och färska örter. Kaffe.

Vad som är riktigt spännande här. Är att även min sambo har bett om kostupplägg. Han som inte äter grönsaker.
Jag vägrar sätta honom på en sån variant av LCHF där man bara äter mängder fett och protein hela tiden. Ni vet varför.

Sockerfritt, 90% glutenfritt, mejerifritt och lågkolhydrat. Vad kan karln äta liksom tror du? 😉

Idag åt han äggröra 2,5 ägg, 1/3 pkt bacon, falukorv. Vitaminer C-vitamin, Omega3, D-Vitamin och hans BCAA. Kaffe.

Jag avstår.

20140523-100747.jpg

Varje soluppgång ger en ny dag. Varje ny dag ger en möjlighet. Varje möjlighet ger tid att uppskatta livet.

Lika mycket som jag förespråkar naturligt artegen kost lika mycket tar jag avstånd från en nästintill enbart fettbaserad kost, vikthets eller ej och lika mycket avstår jag från substitut.

Med substitut menar jag att man letar och byter ut gamla varor och vanor mot nya liknande istället för att finna ett sätt att bli av med dem. Om inte annat att se problemet man hade i vitögat, inte göda det med nya “godkända” ofta tillsatsfulla varor.

Socker byts ut mot sötningsmedel utan att man blinkar. Mjöl byts ut mot nötmjöl i samma utsträckning man åt mjölbaserad mat tidigare, innan kostomläggning.
Vanlig läsk byts ut mot zero, light eller celsius.
Chokladbars, kakor osv byts ut mot bla questbars.

Har man nu bytt det ursprungliga problemet mot ett annat?

Var låg felet i hälsan, vikten, sjukdomen tidigare?
Göder du ett mindre bra beteende på ett nu “godkänt” sätt istället?

Jag ser hela tiden frågor på forum där människor undrar varför de inte går ner i vikt, varför de inte är bättre i magen och sen får man som svar när någon (eller jag själv för den delen) försöker hjälpa att de kan minsann inte vara utan läsk, bröd och chokladkakor. Det är ju så bra att alternativ finns.

Ja. Det är bra att alternativ finns men det är också viktigt att äta med måtta om man vill ha resultat. Vikt, sjukdom eller bara hälsa. Oavsett.

Ibland. Ofta. Nästan alltid. Ligger ett beteende i grunden till det här. Ett beteende som kanske inte är vad det borde. Ett som tär på dig. Du vet det. Eller så kommer det klarna för dig.
Eller så mår du helt fantastisk med att stoppa i dig artificiella saker.

Stevia är inte ett naturligt sötningsmedel. Bladet ja, det “rusframkallande” bladet som är förbjudet. Men inte det sätt det framställs till vitt pulver. Inga substitutsötningsmedel är naturliga.

Honung är naturligt. Det enda vi har utöver bär (om man vill söta med det).
Många tror att eftersom honung har ett högt GI så är det big no no. Men själva verket, har ett sötningsmedel oroväckande lågt GI, så blir det riktigt tufft för levern att omvandla och kan vara skadligt. Ren fruktos tillexempel är svårt för kroppen att bearbeta och omvandla, det värsta.

Givetvis om du äter paleo så kan du ju söta med frukt. Men inom LCHF-ramen faller det bort.

Om man kritiserar eller frågar någon med ett trasigt ätbeteende något som inte i deras värld stämmer. Så får man ofta, nästan alltid, en aggressiv respons. Att så är det minsann inte alls och mothugg, ursäkter, förklaringar skapas. Kan det liknas med ett annat beroende? Alkoholism? Droger? Rökning?
När man trampar i getingboet.

Inte erbjuder man en alkoholist en light variant av alkohol? Inte erbjuder man en heroinmissbrukare kokain istället eller lite mindre……. Och många rökare byter ut problemet genom att börja snusa istället……..

En sockerberoende byter ut mot “godkända” sötningsmedel istället?
Är inte det lika illa?

Att normalisera det onormala?

Vad är normalt och vad är onormalt?
Normaliseras nu det onormala?

Någonstans mitt i den här kostvinden som blåser åt olika håll så måste jag vara sann mot mig själv, mot min kropp och framför allt mot dem som kommer till mig för att få hjälp.

Som jag hade anat så blåste det här inlägget upp. Det cirkulerade, delades och lästes här och var och som alltid råder delade åsikter. Det är som att trampa i ett getingbo med 50 000 klick när man publicerar något som inte faller alla i smaken. Man vet inte var eller om man blir stucken.

Nu är jag inte allergisk för fem öre och har under årens lopp skaffat mig ganska mycket skinn på näsan och jag har kunskap att luta mig mot.

Jag är inte fetträdd, jag är ingen som LCHF:at lite granna och jag är inte obildad eller outbildad. Nej, jag har inte medicinsk utbildning, jag är inte läkare eller forskare som någon undrade igår. Såna frågor som jag som förespråkar en balanserad kost får.
Får de andra samma frågor eller är allt okej så länge man badar i fett?
Hmm… Det var liksom inte kontentan av inlägget. Jag har ett arkiv om man vill veta mer.

Vi har ett samhälle som lider av fettma. Ett samhälle som lider av för stor socker- och glutenkonsumtion, för mycket transfetter. Ett samhälle där det är svårt att få grepp om vad som är normalt och inte normalt. Ett samhälle som är fullt av autoimmuna sjukdomar och med en gråzon av människor som inte heller kommer få godkända “sjukdomar” inom vården och den hjälp de behöver. (Håll utkik efter Anna Halléns bok Gnisselzonen).

Vi har ett samhälle där media och “vanligt” fölk tror att LCHF är att bara äta bacon, dricka grädde ur förpackning och äta bregott med sked.
Är det den bilden vi vill att andra ska ha? Nu har de ju fett på sin kvarn så att säga.

Hur förklarar man för sina barn att idag äter inte mamma/pappa, idag äter mamma/pappa bara fett med en liiiiiten del protein, idag äter bara mamma/pappa en gång?
Hur förklarar man för barnen att äta en balanserad nyttig kost när man inte föregår med samma exempel?

Mättat fett är bra, det bästa. Det påverkar inte kolesterolet på det sättet som “myten” säger och inte heller blir man fet av fett i sig självt. Det hjälper att stabilisera blodsockret, insulinproduktion osv förutsatt att man äter en glutenfri och sockerfri kost, det gynnar fettförbränningen m.m Det finns hur många fördelar som helst med fett.

Kommer ni ihåg Banan/Ananasdieten….? Som slutade i såna näringsbrister att man sedan var tvungna att lägga in i all information gällande kosten/bantningsmetoden att man bör ta tillskott för att komplettera… Är vi där nu igen? Fast med en redan naturligt artegen kost?

20140521-080302.jpg
Foto: Anna Larsson

Att äta mat i artegen form och mängd.
Att äta en balanserad kost.
Att hålla ett stabilt blodsocker.
Att inte skapa oss brister.
Att äta oss till ursprungsvikt.
Att äta oss friska.

Känns det logiskt och normalt att behöva kompensera utebliven näring genom att äta tillskott? Näring, vitaminer och mineraler vi som sagt till större delen kan få i oss av en balanserad kost?
Är det normalt att nästan helt utesluta näringskällor. Till priset av vad? Brister och en smalare midja?

Till dig som inte läst här förr. Jag har bantat. Jag har skapat brister. Jag har en historia. Jag har lärt mig äta. Jag har hittat en för mig balanserad kost. Jag har sedan mina graviditeter gått ner nästan 35kg men jag har inte tummat på mina kostprinciper.

Jag fick kommentaren i går i ett forum att bara för att jag är “klar” med min viktminskning så har jag ingen rätt att yttra mig. Det har jag visst det.
Så länge som jag är kostrådgivare, mamma och människa så har jag all rätt i världen att yttra mig och dela mina åsikter och så länge som jag bloggar så tänker jag göra det. Om du håller med eller inte det står för dig. Vad som är rätt för mig är naturligtvis inte säkert att det är rätt för dig och tvärtom.

Jag och många andra underbara Kostrådgivare, tillsammans med vården (där vi inte räcker till eller kan tillräckligt) får lappa ihop människor till höger och vänster som hoppar på de senaste experimenten och hyperna. Ska det behöva vara så?

Jag förtydligar. Någon som har ett rubbat ätbeteende och som triggas av allt kan självklart ha till fördel att äta en till nästan 100% fettdriven kost, tillsammans med mental bearbetning. Likaså någon som har en autoimmun sjukdom.

Men att använda det på rätt sätt och rätt syfte är skillnad från att hoppa på senaste tåget, precis som 5:2 hypen för ett tag sedan. Många som hoppar på har inte kunskapen som krävs och snart dyker problemen upp med posten.
Många ser tyvärr bara att det “utlovas” en snyggare slankare kropp.

Det är din skyldighet att läsa på innan du gör något med din kropp. Precis som man läser och dyker över allt när man precis skaffat barn osv.

Jag hoppas du är sann mot dig själv ❤️

Fett(över)drift

Jag ber om ursäkt redan nu. Innan du ens börjat läsa. Kanske trampar jag någon på tårna, men jag kan inte vara tyst längre.

Jag har haft det här inlägget i bakhuvudet. Ända sedan jag skrev det här: Ni förstör LCHF.
Anledningen till inlägget igår var att visa lite snabbt vilka uppdelningar det finns.
Jag säger inte att något är rätt eller fel, utan baserar detta på erfarenhet (min egen och klienters) och en jädra massa logiskt tänkande, för mig och många andra, men inte alla.

Det finns många “läger” inom LCHF och just nu känns det som klyftan blir större och större. Inte mellan “oss” och “tallriksmodellare” utan inom vår egen gruppering, eller vad man kan kalla “oss”. Det talas om “kriget” mellan de som substitutar och de andra. Det är inte riktigt den klyftan jag talar om.
Jag talar om fett(över)driften.
Jag är uppriktigt ledsen och många med mig att det nu återigen är en hype, en våg som sköljer över sociala medier. Ju mer fett ju bättre. Dra ner på protein och grönt. Ät dig mätt på nästan bara fett.
Och nej, jag är inte fettskrämd.

20140520-004025.jpg
Där den här måltiden skulle klassas som “icke godkänd”.
Vad tycker du?

Så här är det. Plockar man bort essentiella näringsämnen ur sin kost så skapar man brister. Inte idag. Inte imorgon. Men om något eller några år. Det räcker inte att “kompensera” då och då. Är det meningen att äta en näringsfattig kost för att sedan kompensera med tillskott? När man kan få i sig det mesta av kosten.
Vitaminer och mineraler ÄR essentiella och kroppen kan inte skapa alls själv, vi måste tillföra dem.
Jag menar inte att det är farligt att äta fakir, GI-noll, strikt, UFO osv i kortare perioder. Nån vecka eller två här och där. Jag striktar själv till det då och då.

Sunt förnuft för mig är inte att bara äta kött och fett. Jag får inte ihop den ekvationen. Kanske för att jag gått en annan “skola”?! Det går emot allt jag lärt mig.
Det är ungefär lika galet som att vräka i mig pasta. Kanske tänker jag annorlunda. Kanske för att jag tänker på helhetshälsan med viktminskning som bonus. Missförstå mig rätt. Jag jobbar mycket med just viktminskning. Men jag har alltid hälsan i baktanke. Grunden är fantastiskt bra även för autoimmuna sjukdomar bla.

Jag tycket det är förbaskat tråkigt att det ska vara en sån vikthets och alla ska tipsa och trigga varandra till mer extrema metoder. Ju mer extremt ju bättre?
Tid man borde lägga på att fokusera på sig själv och sin egen resa. Stöd är givetvis alltid bra att få, MEN att kopiera för att få samma resultat som person nr 1 fått är inte säkert att din kropp går med på. Det glöms att vi inte har samma problematik och historia. Alla blir som stöpta i en form.

Många mår illa när de ökar fettet så radikalt, kokosfett i kaffet, flera hundra gram smör om dagen, massa majonäs osv… Råden “där ute” är att man vänjer sig! Kämpa på! Det blir bättre!

Hör du hur galet det låter?!
Man vänjer sig? Det är heeeeelt normalt med en mage som totalt brakat samman?!
Seriöst?!
För mig. Så är det tyvärr det här som bidrar till varför jag inte vill förknippas med bokstäverna L C H F. Utan därför jag rådger glutenfri artegen lågkolhydratkost med naturliga fetter.

Genom att inta så mycket fett, så antingen har man ett redan trasigt system eller så skapar man sig helt enkelt ett trasigt mättnadssystem. Vissa säger att det går minsann inte, men min erfarenhet talar för annat och likaså mitt sunda förnuft och min logik och min utbildning.

Vad jag är rädd för är att någon exv som redan har en ätstörning eller haft en grav ätstörning tidigare ska falla tillbaka i dessa mönster genom det här. Att ett sunt ätbeteende blir utbytt mot något mer destruktivt, igen.

Var snäll mot dig själv. Ta hand om dig själv och jag hoppas du är vuxen nog att ta ansvar, nu och för framtiden.

Jag riktar mig inte mot någon personligen utan det här är något jag länge grunnat på. Jag hoppas helt enkelt att du tänker till.

Jag vill inte vara en “förebild” som förespråkar mat som jag själv inte anser fullt essentiell. Därför säger jag nu mitt. Ska jag vara en förebild för sjuka, viktminskare lika väl som hälsoätare så är det simpelt för mig och detta genom att vara ärlig.
Ni vet var jag står. Var står du? Vad för förebild vill du vara?

Vem i Lågkolhydrat-världen är du?

Strikt? Fakir? Skaldeman? Liberal? Moderat? Substitutaren? Den mejerifria? Paleo?

Jag har frågat förut.

Jag kan börja med att berätta vem jag är så ska vi senare komma till poängen.
Jag är en periodare. Jag är stundtals väldigt strikt och stundtals ganska liberal. Vad som är gemensamt är dock att jag aldrig äter “substitut”. Jag bakar på min höjd knäckebröd eller mitt paleobröd när jag är mer liberal men mandelmjöl använder jag inte och inte heller sötningsmedel.

Varför kan jag vara en periodare?
För att jag äter för att behålla min vikt och för att jag utövar tung styrketräning minst 2-3ggr i veckan.
Jag kan äta så här för att jag är “klar” som så många väldigt snabbt uttrycker sig om mig. Jag kan äta så här för att JAG KÄNNER MIN KROPP!

20140519-194506.jpg
Det här är en helt vanlig måltid för mig. Dock äter jag nog oftast en halv laxbit till, men den gör sig så ful på bild *ironi*

Jag äter ganska mycket mat om man tittar på energiprocenten. Men tittar man ibland på tallriken så kanske det inte ser lika mkt ut. Ät med magen och inte med ögonen.

För att veta vem du är så behöver du läsa på. Du behöver dessutom göra vad som känns logiskt för dig!

Poängen med det här är att du ska rannsaka dig själv. Lära känna dig och din kropp. Göra sånt som är logiskt.

Låter det logiskt att äta varierad artegen mat, fett, protein, grönsaker?

Logiskt att äta mejerifritt men kanske frukt?
Bara mejerifritt?

Är det logiskt att äta grönsaker med bara fett?
Eller låter det logiskt att bara äta protein och fett?

Låter det logiska att nästintill bara äta fett, dricka fett, byta ut måltider mot fettdrycker?

Hur länge? I vilket syfte? Varför?
Du måste fråga dig det.
Alla är vi ju som sagt som en dator med olika mjukvara och med olika minnesbanker.
Du får gärna kommentera i fältet Vem du är och varför om du vill 🙂

Men ibland när jag surfar nätet blir jag lite ledsen eller mer moloken (heter det så?). Ledsen över hur en del äter för att jag vet att det skapar brister eller annat. Ledsen för att många nya som inte kan eller vet dras med och tror att “så här ska man göra” istället för att de tvingas läsa på ordentligt själva som sig bör.

Hur som helst.
Hur du äter bestämmer bara du och allt jag kan göra är att hoppas att du har sunt förnuft i kost (som jag heter) och logik.

Många undrar varför jag inte förespråkar att räkna mat, kalorier, vikt, gram osv.
Jo. Jag tycker det tar bort charmen med mat. Helt!
Ska vi gå tillbaka i tiden och bli nutidens Viktväktarna och viktklubbare?
Jag tycker att man ska lära sig att äta mat på ett avslappnat sätt. MEN. Är man ny så är det okej att räkna lite ibland för att lära sig.

Jag tycker också att det är jätteviktigt att äta en varierad kost så att man får i sig allt. Och fett är inte allt.

Kika in imorgon så ska jag utveckla mer. Vad som kan hjälpa, stjälpa och vad som gör mig riktigt ledsen här i socialamedie kostvärlden.

Antiinflammatoriska fördelar

20140512-065336.jpg

Att vara sjuk är ju inget kul.

LCHF. Artegen. Paleo.
Alla gemensamt glutenfri lågkolhydratskost med naturliga fetter.

Varför är det så att det är så otroligt många som upptäcker hälsofördelarna med den här kosten?

Inte bara “allmänna” sjukdomstillstånd som förkylningar utan bla diabetes typ 1 och 2, fibromyalgi, IBS, hypertyreos, hypotyreos, ledvärk, PCOS osv.

Varför lindras eller försvinner många autoimmuna och metabola sjukdomar när man äter en bland annat blodsockerstabiliseringskost, kan man ju undra. Varför får människor ett drägligare liv med en mer artegen föda? Här kan du läsa om Jasmines Diabetes typ 1 och Här kan du läsa om Birgitta Höglunds fibromyalgi (Här är originalinlägget från Birgittas gamla blogg.)
Tack för länken Birgitta och Här kan du läsa om hur Mats blev frisk av mat (som även hans grymma bok heter), bla diabetes typ 2, hjärt och kärlsjukdomar, värk m.m

Är det en slump att man mår så mycket bättre vid kostomläggning? Nej jag tror inte det. För mig är det logiskt.
Bland annat. Kolhydrater göder glukosproduktionen och skapar ett överflöd av glukos i vår kropp. Ett “lager” som vi inte kan utnyttja om vi inte exv springer ett maraton. Någonstans måste ju detta ta vägen, lagras och skapar obalanser och fett bla.
Gluten är xenobiotika (ett främmande ämne) som skapar obalanser, mag/tarm problem, signalstörningar och exv läcker det ut genom tarmen så skapas många sjukdomar och just gluten är problemet till MÅNGA hälsoproblem, men det vet ni redan, likaväl vad jag tycker om gluten (annars har ni arkivet att använda er av).
Jag skulle kunna rabbla upp massor här.

Äter du för hälsa, sjukdom?

Trots att det är märkbara skillnader på hälsostatus hos många vid övergång så är det ändå enligt Livsmedelsverket okej att äta skräp. Med skräp menar jag givetvis gluten, socker och lightprodukter.
Förstår de inte hur fort gluten bla påverkar blodsockret och insulinproduktionen (ej befintlig hos typ 1:or) och hur skadligt det är?

Jag kan tycka att finns möjligheten så är det väl bättre att äta sig till hälsa än att medicinera.

Varför går det så långsamt?

Ja. Varför går det långsamt för några att viktminska medan en del rasar i vikt?
Varför går inte alla ner x-antal kilon första veckan?
Varför?

Några som lägger om till LCHF/arteget/paleo m.m har sett i medier att det är “snabbaste” viktminskningsmetoden, att man redan första veckan tappar flera kilon.
Medan andra har läst på och kanske även funderat på om gluten och socker är boven.

Egentligen är det inte relevant vilket. För en riktig viktminskare så är det alltid minus på vågen som är “motovationen”. Det är alltid minus på vågen som är målet.

Du ser i sociala medier människor som går ner exv 5 kilo första veckan. Du ser människor som går stadigt ner 1kg i veckan. Du ser människor som gått ner över 30kg på ett år.

Men du står still.

Varför?
Jag är ingen faktabok. Jag är inget uppslagsverk och heller ingen allvetande guru. Utan jag är en före detta viktminskare med samma tankar. Jag är en Kostrådgivare som ser detta nästan dagligen, frustationen från er.

Ha nu i åtanke (för att göra det lätt och pedagogiskt) att vi är alla samma produkt i grunden, men olika modeller. Vi har olika uppdateringar, olika mjukvara, olika buggar och vi är en special edition i utseende. Endast en skapad av varje. Unik med andra ord. Vad du gjort tidigare och vad du utsatt din kropp för tidigare bestämmer hur du reagerar på en kostomläggning.
En första behöver repareras innan allt funkar som det ska medan en andra har några små buggar att ta hand om medan en tredje är fullt funktionell. Det är det här som bland annat bestämmer hur din viktminskningsresa kommer att se ut.

20140507-093437.jpg
Illustration Anna Larsson – Illustatör/Designer

All din historia lagras ungefär som på en hårddisk. Lägg sen till en massa vardaglig stress på det. En massa måsten och en hel del vikthets (medveten som omedveten). Även här har du några bovar.
Motion och rörelse är en annan.

En som lägger om kosten med ett helt system har större förutsättning att tappa fler kilon i början och långsiktigt. Oftast för att kroppen i sig inte har minnen av svält bla. Den är trygg. Du tar bort livsmedel som inte är nyttiga och första veckan så kan kroppen när den går över på fettförbränning släppa en del vatten bla. Blodsockerkurvan stabiliserar sig. Insulinproduktionen går inte på högvarv. (Samma för alla)

En andra som har några buggar lyckas kanske inom en kort tid mota bort dem och således även börja tappa en del kilon.

En tredje som har en nästan kraschad disk full av buggar och litet minnesutrymme kvar kan det och bör det egentligen ta längre tid för. Det tog inte en natt för att krascha disken eller hur?
Men det kommer. Den kommer att fixas och man måste tyvärr ha tålamod.

Sen är inte allt svart på vitt, tvärtom. Lika många som viktminskar, lika många unika hårddiskar finns det.

Ibland är svaret hormoner, ibland ätbeteende, ibland brist på rörelse/motion. Ofta kombinerat med stress och fel nervsystem som jobbar huvudsakligen. Allt baseras på historia. Vad för minne din hårddisk har och vad för förutsättningar du har.

Hårddisken innehåller liksom inte bara koder som talar om hur du ätit, stressat, svält, viktminskat eller överätit tidigare. Den innehåller även tankesätt och beteenden.

Så misströsta inte (jag vet det är förbaskat svårt) om du inte går ner en massa kilon i början eller om du fastnar på en platå. Är kroppen trygg, kanske ruska om den med en metod som mejerifritt, fakir eller periodisk fasta. Är kroppen inte trygg och du inte har hormonlära osv i bakhuvudet, nöt på, ha tålamod eller anlita en kostrådgivare som kan hjälpa dig.

Luta dig nu tillbaka och gå igenom din minnesbank. Var ärlig. Vad för typ av modell är du?

Jag. Ja jag var en inbiten viktminskare. Som nästan knäcktes när jag inte tappade flera kilon första veckan. Jag hade buggar. Fel på hårddisken och en alldeles för överfull minnesbank. På detta hade jag en massa tvångstankar och skumma matbeteenden i några filer.

Så klyschan, kan jag, så kan du, är uttjatat, jag vet.
Men om ni bara visste vad jag förstört min kropp tidigare och inte bara med mat utan även med festande, alldeles för lite sömn, massa stress och ångest, om ni kände mig för åtta-tio år sedan så skulle ni inte trott att jag skulle sitta här idag, sund, mätt, lycklig, glad, tacksam dock ännu inte helt stressfri (blir man någonsin det).

All kärlek, Mickan

Olika läger av LCHF för viktminskning, vem är du?

20140430-094740.jpg

Lite morgontankar.
Det kommer nog alltid finnas flera läger eller vinklingar av “LCHF”-are, för viktminskning.

Nu menar jag inte varför man äter LCHF eller hur många kilon man vill gå ner, utan hur man äter. För valet att äta så här har man ju redan gjort. Man har valt att äta glutenfri högfettskost med lågt kolhydratintag och på så sätt äta på det sätt som är närmast det vi var skapta att äta.

Räknaren
Det finns dem som räknar intag och procentandelar även kalorier och ofta på så sätt undermedvetet stressar mot en viktminskning. Men även dem som tror att de måste räkna för att hålla koll och på så sätt känna sig nöjda och tillfreds. Någon gör det för att optimera sin kropp en kortare period.
Men att byta exv poängräknande (viktväktare osv) mot att registera allt i lifesum ser jag inte riktigt som hälsosamt i längden.

Nollaren
Det finns dem som äter till större delen fettkälla och nollar kolhydrater. En del, inte alla, är rädda för kolhydrater, någon tror att LCHF är noll kolhydrater, andra ruskar om kroppen på det här sättet en kortare period (fettbombning) och en tredje för att optimera sin träning osv. Här hör man ofta, ju mer fett desto bättre. Man skulle kunna kalla en del här för “keto-jagare”. Ketoner skapar en känsla av välbefinnande och är inte farligt, du behöver ha en högre fettförbränning för viktminskning men också en varierad kost och du kan inte (jag anser att det inte är bra) att leva utan någon form av grönsaker en längre tid trots intag av tillskott. För mig är det inte ett sunt ätbeteende att utesluta en del för att kompensera med tillskott. Men kortare perioder, absolut. Här i finns också de som har problem med att äta. De måste helt enkelt höja sin fetthalt för att klara av vardagen, för att inte tappa kontrollen och för att hålla sig mätta.

Den avslappnade
Det finns dem som äter artegen föda i artegen mängd (ofta använder sig av handmodellen). Ofta när man kommit hit har man börjat äta för hälsa och låter viktminskningen vara en positiv belöning. Ofta har man även släppt en del fokus på mat. Många här äter även efter säsong så som vi en gång gjort. Eller så är det någon som ska boosta kroppen med lite högre kh andel inför nån träning, tävling osv.

Substitutaren
Sen har vi den som byter ut och letar substitut. Det som man förr åt som var sött eller bröd byts nu ut mot sötningsmedel/mandelmjöl osv och ofta för att man tror att det är “okej” eftersom det är “godkänt”. Här kan det vara riktigt svårt att gå ner i vikt och man har ofta insett att det kanske är ett ätbeteende som ställer till det i grund och botten. En sockerberoende exv letar efter andra kickar, sött som är “godkänt” känns ju genast bättre.

Det finns sen en uppsjö av metoder och det känns som många letar efter den senaste hypen och quickfixen istället för att se långsiktigt eller för att de vill optimera. Väldigt individuellt vad och hur man väljer. Allt från periodisk fasta i olika varianter, mejerifritt, vegetariskt, mer paleolitiskt och nu den senaste hypen att inta resistent stärkelse (bla potatismjöl) som var väldigt poppis under “GI-tiden”. Ni har säkert hört det att det är bättre att äta kokt potatis som fått svalna….

Som Kostrådgivare jobbar man främst för att skapa en trygg kropp att utgå från MEN beroende på den enskilda individen så anpassar man med metoder och upplägg som passar helt beroende på vad för mål och psyke man har.

Jag personligen lägger även en stor vikt vid att arbeta med parasympatiska och sympatiska nervsystemet eftersom jag ser att många har höga stressnivåer där kroppen inte får chans att återhämta och läka (ladda batterierna). Att det här i många fall (inte alla) är en viktminskningsstoppare. Att just stress och stresshormoner intresserar mig mest är för att jag själv kan relatera till det på ett sätt där jag sett vad stresshantering kan göra för individen och vilken livsglädje man kan finna igen, som man kanske inte trodde man saknade. För visst är det så, man saknar inte något man inte visste man kunde ha, eller?

Allt anpassas alltså också beroende på vad man har för problem (ätbeteenden, diabetes, hormonrubbningar, brister/tillskott, övervikt, hudproblem, IBS, fibro m.m listan är lång).

För mig är det viktigt att man inte har skygglappar. Att man inte bara låser sig fast vid en sak, att man ser till helheten. Att det inte bara är en orsak oftast till ett problem utan att det mesta (typ allt) i kroppen påverkar varandra. Som en cocktaileffekt. Det är inte bara hormoner som spökar, inte bara tankesättet, inte bara näringsupptaget i tarmen, inte bara stressnivån och inte heller bara din sömncykel. Och främst inte heller bara vad du stoppar i din mun. Allt hör liksom ihop.

Kan du relatera till någon av vinklingarna? Vem är du?