Långhelg

Vilken fin påskhelg vi haft. Lek och mys!

Renovering av dotterns rum. Är det något vi är bra på så är det team work. Jag får en idé och snabbt ska det gå. Helst igår. Mannen min kompletterar mig. Strategisk. Planering. Struktur.  Tapeten har hon valt själv.  Ny säng har hon fått. Nu ska bara resten bli klart. Har målat om hennes skrivbord och beställt nya knoppar. Ett riktigt flickrum.
  (Kass mobilbild)

Snart är ett projekt till ända. Då får nästa ta vid. Charmen med hus. Älskar när det händer grejer hemma. Nu är våren här så snart dags för trädgården att få lite kärlek.

På tal om kärlek. Idag har vi varit och tränat tillsammans, mannen och jag. Det händer inte ofta. Senast var nog innan Scottis var född. Vi brukar ju väldigt sällan tumma på tid med barnen eller träna när de är vakna. Men idag så önskade barnens moster att mysa med dem så vi passade på. ❤️ tack! Verkligen uppskattat från alla håll. 

Tiden flyger. Men ändå. Känns som den står still men ändå inte. Lika många år jag bott utomlands. Lika många år sedan är det jag flyttade hem. I helgen firar vi årsdag och ska njuta av lite lugn och skön faniljetid, varvat med en del renovering höhö.

Advertisements

Bokslut?

Det värsta och det bästa i en salig blandning. Det är väl ändå det som är livet?

Du vet när något är slut och något annat tar vid. Ungefär så känns det just nu. Tiden innan jul var välplanerad och strukturerad. Välplanerad i allt utom min träning och kost. Stressen att avsluta ett jobb på topp för att efter årsskiftet anta nya utmaningar. När 120% fokus läggs på en sak så blir det automatiskt så att orken inte helt räcker till att prestera på topp på alla plan. Jag sidoplanerade medvetet min fokus på min träning och lät den infalla när ork och lust fanns. Skönt faktiskt. Jag tränar ju trots allt enbart för att det är roligt och kosten är ju i mitt intresse också.  Win win att det hänger ihop.

Nu har jag installerat mig i min nya tjänst och den där extra glöden för träningen har infunnit sig. 

Fantastiskt vad jag trivs. Samma företag men en ny avdelning med en hel del nya kollegor. Superhärligt gäng. En hel del resor blir det också. Knappt har året startat och jag har redan infunnit mig i Malmö, Västerås och snart Stockholm. Spännande faktiskt.  

 Skönt att vakna upp en morgon och energin bara finns där. Den långa julledigheten gjorde definitivt sitt. Våren som nalkas kanske? Vad som är extra skönt är att det är ljust när man åker hem från jobbet… 

Vad får dig att må bra? 

Jag älskar att se fram mot något. Fokusera på positiva saker. Ljusare tider. Familjetid. Konsert med väninnorna. Renoveringsplaner. Inredningsplaner. Utlandssemester. 

Stressfri?

Stressen från jobb och vardag börjar lägga sig. Så här en vecka ledighet har gjort mig gott och jag har nästan 2 hela veckor kvar att njuta av familjen i lugn och ro. ❤️  

 Andats Rättviksluft med barn och lillasyster. Massa mys och chill med faster och familjen. Välbehövligt.

Kom hem till att mannen med vän satt klart panelen i köket. Ytterligare en grej att bocka av på min lista. Finfint blev det. Trots att det blev fel panel, haha. 

Idag känner jag av hur stressad jag faktiskt varit under hösten. Det har liksom runnit av mig. Vi njuter. Tar dagen som det är. Fixar lite. Shoppat lite. Myst massor. Lugn och ro. Imorgon. Första gången på bra länge. Ska jag ställa mig och laga en riktig “söndagsmiddag” fast det bara är onsdag. 

Pulkaåk och ladda inför nyårsafton ska vi också hinna med. 

Jag har dessutom bestämt att jag inte ska ha ett stort mål med min träning under 2016. Inte så stort som jag hade under 2015. Utan många mindre mål. Samma med min mat. Jag funkar så. Jag måste ha mål att nå annars blir det tråkigt. Jag måste utmana mig själv. Inte för att det är ett nytt år utan för att jag uppnått de mål jag satt under 2015. Det blir ingen nystart i och med det nya året. Det blir som vanligt, inga större förändringar. 

Avger du nyårslöften? 

Julmys

Att ställa ut färdkost till tomten dan före dopparedagen är spännande i små ögon. Än mer spännande när fatet är länsat och mjölken urdrucken nästkommande morgon. Extra spännande när man redan hälsat på Tomten som dubbelkollat om alla barn varit snälla. En fin tradition att vänner och barn samla till julmys, mat och lek. I år hamnade vi hos familjen Lundqvist. ❤️

 Det mest viktiga över julen måste väl ändå vara gemenskap, omtanke och kärlek? Inte antalet klappar, vem som får vad, hur mycket klappen kostat eller av vem man får. Det är ju trots allt tanken som räknas. Att tanke kan förmedlas i både akt och klapp ligger mig varmt om hjärtat och jag gärna ser att alla iallafall något får. Just det där att man tänker på någon. Att visa att man uppskattar någon. Där kunde jag dock vart värre, det kunde blivit en hel del fler klappar. Där är nog allt mannen min balans och var år inser jag att barnen nog allt klarat sig med lite färre. 

Själva julafton spenderades hemma i vårt hus. Tindrande barnaögon, busiga katter och kliande små fingrar som väntade och väntade tills Tomten med sin Nisse äntligen kom. Men innan det så intogs Jullunch i lugn och gemytlig anda med lillasyster och Mormor.

Strax efter Kalle Anka trotsades vind och regn, så till vida att lyktstolparna blinka, av Tomten med sin vän som runt huset strosa och vinka.   

 Vi avslutade vår kväll, bara vi fyra, med att pussla, leka och mysa. När barnen somnat så kröp vi upp i soffan och fortsatte kvällen med en film. Helt okomplicerat och så attans mycket värt.  

 Förmiddagen spenderades i pyjamas och massa mys. Så otroligt skönt att slippa stressa. Mys hemma hos svärföräldrarna har vi också hunnit med. ❤️

Adventskalender godis eller ej?

Nu är barnen äntligen stora nog att förstå det här med nedräkningen till jul… 

Ikväll ska vi se på julkalendern. Om vi får in tv-kanalerna. Japp vi är en familj som inte har tv i den bemärkelse. Först för att byggfirman glömde borra ett hål i väggen. Sedan för att jag råkade slänga det tilltänkta väggröret när jag för en gång skull tog en sväng till tippen… Och ja så har vi haft det sen typ jul i fjol.. Med undantag när balkongdörren stått på vid gavel så kabeln kunnat kopplats i. Ganska skönt och jag kan varenda barnfilm utantill numer. Det är ju tur det finns play-tv annars… 

Hur som helst. Tomten var och lämnade en paketkalender i helgen… Lyckan var total.  

 
Nedräkning. Idag. Fick de öppna varsitt paket. Dagens “påse” innehöll varsin liten gnuggis-tatuering. Tänk att det inte behöver vara så mycket för att de ska vara nöjda och glada. 

Jag tycker att de får tillräckligt med godis och sött som det är. Därför valde jag att göra en paketkalender. Inga dyra paket. Lite gnuggisar, hårspännen, läppsyl, klistermärken, dinosaurier, strumpor och några otäcka små flygfän och kräldjur som sonen så mycket älskar. Det är ju liksom själva grejen att räkna ner till jul. 

Jag läste en krönika häromdagen att man skämmer bort sina barn om de får paketkalender. Ja ja. Må så vara fallet. Och de hade säkert varit nöjda med en pappkalender där man öppnar en lucka och får se en ny bild var dag. Att man som förälder gör det till en större grej än vad det egentligen är. Nåväl. Jag vill att mina barn ska ha traditioner och minnas jul med glädje. Vilket jag vet de hade gjort även utan en paketkalender. Men men. Mina barn är tacksamma och vet värde av saker och som all föräldrar så tycker man ju att sina barn förtjänar det bästa. 

Så ja. I år blev det en paketkalender fylld med kackerlackor, hårklämmor, strumpor och gnuggisar.

Hur gör ni?

Great Gatsby – party

I veckan blev jag firad på jobbet av kollegorna och i går blev jag firad av alla mina närmsta vänner ❤️ 

Great Gatsby-party hemma hos oss.  

 
Så fantastiskt bra och fina vänner jag har. De flesta har jag vuxit upp ihop med och vi har delat otroligt mycket i detta “gäng”. Första luciatåget. Första kyssen. Första hopptävlingen. Första fyllan. Första pojkvännen. Första brustna hjärtat. Första nakenbadet. Första konserten. 

Det är inte mycket vi inte delat med varandra på ett eller annat sätt. Jag är så tacksam. För varenda en av dem fyller liksom sin funktion i mitt liv. Nu har vi alla barn och jag hoppas att alla våra barn kommer se tillbaka på sin barndom/tonårstid med värme och kärlek och att de har varandra. Som syskon fast ändå inte. 

Även nya bekantskaper som utökats till vänskap. För visst är det så att vänner är den familj man väljer. 

 Jag bjöd på Persiko-Champagne som välkomstdrink. Maten bestod av italieninspirerad tapas. 

Västerbottenpaj. Minipajer med köttfärs. Oliver. Pesto. Soltorkad tomat grillad och vanlig. Brie. Chevre med honung. Mjukost med smaker av peppar, vitlök och tomat. Salami Milano. Salami Napoli. Salami någonting jag inte minns. Sallad. Buffel Mozzarella med basilika/tomat och olivolja. Laxrullar. Fröknäcke. Crostini. Grissini mm. 

Och till det bjöds Zinfandel, Ecologica och en salig blandning med öl.

  
Sen vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Då det bakom min rygg hade fixats fram en tårta. En fantastiskt god men ful tårta. Århundradets fulaste bild, från en “emo-temafest” många herrans år sedan….  Det är tur man blir äldre. För så där hade jag aldrig släppt ut mina barn, haha!

 Inte nog med en galet ful tårta så fick jag ju present också.

Dessa människor ❤️ vad jag älskar er!

  
En alldeles perfekt Michael Kors. Tusen tusen tack fina ni! ❤️

Nog för att jag hade en helt fantastiskt fin och bra kväll så var det sådär extra mysigt när barnen kom hem från sitt pyjamasparty hos farmor och farfar ❤️ idag har vi myst i soffan med både tårtrester, chips och godis. 

Imorgon är det måndag. Ny vecka. Ny start. Men man fyller bara 30 år en gång 😉

Och nu blev det här genast en “helt vanlig” blogg och ingen näringsinriktad kost/träningsblogg och vet du vad. Det gör inget. 

Bakom varenda en av alla de där stora bloggarna så finns det även där ett vardagsliv med undantag. Jag lovar. 

Att fylla år

Jag är så fantastiskt lyckligt lottad. Jag har blivit firad både högt och lågt. 

Först ut var en mysig middag med älskade syster, man och barn.  Av min Man, barn och syster fick jag roséguldringen ❤️ bl.a.

 
Sedan blev det firande hemma hos svärmor. Tre flugor i en smäll. Mannen min fyllde år två veckor innan mig och så även min svägerska. Fantastisk mat som alltid. Superfina presenter. ❤️

  
Dagen av min födelsedag vaknade jag upp till ett paket från min man. Så otroligt tacksam och fantastiskt vad han skämmer bort mig. En vacker navyfärgad Versace Scarf ❤️  

 
Att fylla 30 var väldigt smärtfritt. Egentligen bara en siffra. Det var betydligt tuffare att fylla 25. Känns riktigt bra som det är nu. Fantastisk Familj. Underbara vänner. Och allt det där som hus, bil, katter, stabilt jobb osv. 

Utmana dig själv 

Jag lever efter principen att hela tiden utmana mig själv. 

Att pressa mig själv för att lära mig mer om mig själv. Jag blir uttråkad om jag inte har någon utmaning framför mig.

Som yngre var det mycket med hästarna och att tänja på typiska tonårsgränser. Nu sker det på gymmet och jobbet. Gymmet ger mig inga resultat om jag inte pressar mig själv. 

Kosten ger mig inga muskler om jag inte har koll då är risken bara att jag går ner i vikt vilket jag absolut inte vill i dagsläget. 

Och jobbet…. Ja det är en utmaning i sig att sitta på ett kontor tätt inpå varandra..  

Vi utmanas var dag. Se det som möjligheter att utvecklas.

Om man inte strävar efter något så kommer du inte att få det. 

Ett stort mål. Många delmål. Slutgiltig destination. Oavsett vad det gäller. Du kan applicera detta på allt. Det ger dig ett helt oumbärligt driv. Har du inget driv eller motivation så kommer du inte nå dina mål. 

Tro på dig själv! 

Det senaste så har mitt fokus legat på mitt “vanliga” jobb.. För att utmana mig själv men också för att säkerställa och skapa bättre förutsättningar för min familj. 

En rekryteringsprocess senare så föll lotten på mig. Lovord över min kompetens och mitt driv gjorde mig givetvis superglad! En tjänst jag haft i åtanke länge länge länge och som jag nu vet jag är värd då jag haft tre tuffa motståndare. 

Så att gå från IS Field grade 2 till Corporate Sales Executive IS känns helt fantastiskt även om titlar inte är att slänga sig med.

Vilken fantastiskt fin födelsedagspresent dessutom! ❤️ 

Tyngd

Den här veckan har varit tuff. 

För en vecka sedan så hittade jag vår älskade Helix påkörd och avliden. Finaste katten någonsin. Det tog mig riktigt hårt. Hårdare än jag nog kunnat tro. Jag har dåligt samvete dagligen för att jag inte fick med honom in förra lördagskvällen utan lät honom spatsera (som alltid) tills han var redo att komma in för natten. Bara att denna kvällen kom han inte när vi ropade.  

 
Barnen, speciellt Scott går och frågar dagligen när “hans vän” kommer hem. Det gör så ont. De där två satt liksom ihop. Bästa vänner. 

Xenon vår nakenfis till katt här hemma är så ensam. Han bokstavligen skriker efter närhet och sällskap. Sällskap och bus han tidigare hade med Helix. Hade det inte varit för att han behöver en kompis, vår kattdam är inte så socialt klänging av sig så där får han inte mycket närhet, så hade jag inte tänkt tanken på ny katt, än. Även om vi för några veckor sen gick i tankarna att fyra katter ska vi nog ändå ha, det var nog dags ändå. Men nu blev det som det blev. Xenon behöver kompisar. Och om några veckor så flyttar två (ja det blev två) små yrväder till bröder hem till oss. Barn och Man fastnade för båda. Ja jag också givetvis. Men det tar emot. Känns inte alls så där roligt som det ska göra när man skaffar kattungar. Det ändrar sig nog när de flyttar hem. Och självklart kommer jag att älska dem lika mycket som våra andra katter. Men tomrummet efter Helix gör mig nog inte riktigt mottaglig just nu. När tar det slut. Först Hades och nu Helix. 

Ni vet. Sånt där man kan ha stört sig gärnet på förr. Jag saknar det så. Helix var fenomenal på att röja och festa loss på natten. Nu är det tyst. Man kan höra en knappnål. Han var specialist på att gömma alla mina hårsnoddar. De ligger nu kvar. Han låg alltid på skötbordet. Det är nu tomt. Att vira sig runt busken i krukan och dra in all jord. Busken är numer tom och krukan full med jord. 

Fan. 

Ett år skulle han fyllt igår. 15.08.