Avdramatisera mat

Mat är laddat. Det är laddat att prata om hur man äter. Lika många varianter av kost som människor finns det. Så varför är det då så laddat?

I grund och botten är det bara DU som vet vad du mår bäst av. Visst kan man behöva hjälp och vägledning och det är helt okej. Ibland är det även nödvändigt med hjälp utifrån och på den vägen lär man sig ofta massor om sig själv. Man får insikt. Vad mår jag bäst av. Det finns inga facit och ingen kost är en andres exakt lik. Vilket förbryllar mig när jag ser “kost-kunniga” mata ut kostplaner till höger och vänster. Vad hände med att jobba utefter den enskilda individens förutsättningar och behov? 

  
Om du mår bäst av att inte ha koll utan gå mer på känn, om du mår bäst av att ha stenkoll och kontroll själv eller om du vill överlåta det hela till andra och bara följa ett schema då är ju givetvis även det helt okej. Det måste få vara helt okej. Främst måste det accepteras att alla är olika. Vissa äter kolhydrater, andra håller koll. Vissa äter fett i större mängd och andra frukt. Vissa äter fettsnålt och andra är vegetarianer.

Sen att man har åsikter och dessa grundade på värderingar eller kunskap är en sak. Jag står fast vid att konsumtion av gluten och socker inte är bra för hälsan, samma som att jag inte förespråkar lightprodukter eller läsk men det är mina val, i mitt kök. Trots att man vet så händer det ju självklart att även en kostrådgivare gör så kallade undantag. Konstigt vore väl annars. 

Att prata kost är fortfarande så himla laddat. Varför? Varför kan vi inte vara enade att var enskild individ säkerligen väljer det som känns bäst och således även mår sitt bästa. Det är ju sånt man får hoppas iallafall. Att alla väljer att må sitt bästa oavsett val av motionsform och kost. Ja visst, sen finns det dem som vill ändra men inte gör och det finns dem som börjar om varje måndag. Kanske är det inte vad som önskas och “karaktären” sätts på spel, testas…. Sällan är det karaktären det är fel på. Utan kunskapen. Bristen av den. 

Om det är att “bara vara”, att träna hårt och äta på ett visst sätt för att kunna sväva lite på helgen, att äta för att kontrollera ett beroende, att äta för att nå ett visst mål eller att äta för att hålla sjukdom i schack, det är helt okej. Du gör som du vill. 

Jag äter på ett visst sätt när jag alltoundtränar 4-5 dagar i veckan. Ett helt annat sätt när jag inte tränar alls. Ett tredje sätt när jag enbart fokuserar kondition likaväl som ett fjärde om jag enbart fokuserar styrketräning. Allt är så individuellt. Testa. Prova. Det är så du lär dig. Lär känna dig själv. Med det sagt blir man aldrig full lärd. 

Advertisements

Adventskalender godis eller ej?

Nu är barnen äntligen stora nog att förstå det här med nedräkningen till jul… 

Ikväll ska vi se på julkalendern. Om vi får in tv-kanalerna. Japp vi är en familj som inte har tv i den bemärkelse. Först för att byggfirman glömde borra ett hål i väggen. Sedan för att jag råkade slänga det tilltänkta väggröret när jag för en gång skull tog en sväng till tippen… Och ja så har vi haft det sen typ jul i fjol.. Med undantag när balkongdörren stått på vid gavel så kabeln kunnat kopplats i. Ganska skönt och jag kan varenda barnfilm utantill numer. Det är ju tur det finns play-tv annars… 

Hur som helst. Tomten var och lämnade en paketkalender i helgen… Lyckan var total.  

 
Nedräkning. Idag. Fick de öppna varsitt paket. Dagens “påse” innehöll varsin liten gnuggis-tatuering. Tänk att det inte behöver vara så mycket för att de ska vara nöjda och glada. 

Jag tycker att de får tillräckligt med godis och sött som det är. Därför valde jag att göra en paketkalender. Inga dyra paket. Lite gnuggisar, hårspännen, läppsyl, klistermärken, dinosaurier, strumpor och några otäcka små flygfän och kräldjur som sonen så mycket älskar. Det är ju liksom själva grejen att räkna ner till jul. 

Jag läste en krönika häromdagen att man skämmer bort sina barn om de får paketkalender. Ja ja. Må så vara fallet. Och de hade säkert varit nöjda med en pappkalender där man öppnar en lucka och får se en ny bild var dag. Att man som förälder gör det till en större grej än vad det egentligen är. Nåväl. Jag vill att mina barn ska ha traditioner och minnas jul med glädje. Vilket jag vet de hade gjort även utan en paketkalender. Men men. Mina barn är tacksamma och vet värde av saker och som all föräldrar så tycker man ju att sina barn förtjänar det bästa. 

Så ja. I år blev det en paketkalender fylld med kackerlackor, hårklämmor, strumpor och gnuggisar.

Hur gör ni?

Helt naturligt

Det här med ren och naturlig mat är ett växande intresse. I år tänker jag ta tillvara än mer på vår natur än jag tidigare gjort.  

 
Att plocka svamp är en syssla jag kommit att gilla. Så mellan skurarna i går så smet jag och svärmor iväg på svampsafari. Runt 3L kom jag hem med. Fantastiskt. Känslan. Att stå där och rensa sin egenplockade svamp.  

 
Idag packade vi in barnen i bilen och styrde mot Dimbo. Jordgubbsplock. Inte riktigt säker på hur många liter men 7kg på pricken visade en charmig retrovåg. Hälften blev nyttig sylt och saft medan resten väntar på att få fulla sitt syfte av näring under vintern.  Så söta jordgubbar att sylten ja den är helt osötad och godkänd av mina små. ❤️ känns så bra att göra sånt här själv.

   
Det är en fröjd att jag är så nöjd med min skörd som frysen fylla till sin höjd bör. Några fler turer i skogen blir det. Blåbär, lingon och mer svamp. 

Tar ni till vara på naturen? 

Proteinpudding – Sisu Nutrition

Jag har länge letat efter en proteinpudding som är låg i kolhydrater, utan socker och glutenfri såklart! Sneglade bra länge på denna från www.svensktkosttillskott.se innan jag faktiskt fick chansen att prova den. Så ja, jag fick privilegiet att testa denna och som vanligt så rekommenderar jag bara produkter jag gillar eftersom det är min trovärdighet som står på spel. 🙂 men det vet ni ju redan… 

 

Proteinpudding – Sisu Nutrition – klicka på länken så kommer ni direkt till denna PUDDING! Söker ni på Sisu Nutrition så hittar ni fler roliga produkter i samma kvalitet. 

Så. Nu har jag haft den hemma några veckor och provat. Jag och min man. Vi äter ju som ni redan vet helt olika kost. Jag arteget/lchf och han en variant av en “byggartallrik” dock till 90% gluten och sockerfri och med fullfeta produkter. Tänk min mat men med ris och utan grönsaker. 

Hur som helst. För dig som äter liberal lchf, tallriksmodell, byggardiet eller annat så är den här en riktigt bra proteinpudding. Du kan variera den i oändlighet. Som tillbehör till pannkakor i alla dess former, som shake (addera då 1/3 mer vätska), som proteinpudding givetvis. Vi har testat den hemma både med och utan tillbehör och jag fixar den faktiskt, inte för söt och jag får inget sug, supertummenupp för det. Jag är okej i magen, jag fixar inte “vanligt” proteinpulver så där får den också tummen upp. Den har mct-olja i sig. Den var dessutom helt klart godkänd med kokosmjölk, blev lite mer krämig och dessertlik.  

 

Mannen som är den som äter den mest ger den alla tummar upp. Mättande. Varierande. God smak. Och den har blivit ett fast inslag i hans annars ägg och kvargbaserade frukostmeny. Så den här kommer att fyllas på när den är slut (vilket är typ snart) haha. 

Ni som väntat på recensionen (sen jag postade bilden på instagram), så ja jag rekommenderar den absolut till dig som äter lchf (inte strikt då givetvis). Men som med alla produkter så bör man veta varför man väljer tillskott av olika slag. 

Jag som inte behöver lägga till så mycket protein i min kost äter denna som lyx medan mannen som behöver öka sitt proteinintag äter den som en del av sin kost. Samma produkt men olika användningsområden. Perfekt. 

Avslappning

Den som säger att det inte finns tid till att slappna av är oftast den som behöver det mest. Mig inkluderat… 

Jag köpte mig några lavendel bergamott ljus från on interiör design för några veckor sedan och var kväll innan jag ska sova så låter jag ljuset brinna i 10-15 minuter. Jag sover som en gris på julbord. Helt sanslöst. Jag nyttjar dessutom dessa minutrar till att ventilera dagen. Släppa sånt som inte går att göra något åt. Finna lösningar till sånt som går att lösa. Andas. Reflektera.  

 

Så här ser ljusen ut och de varar länge, hittade ingen bild på lavendel bergamott. Enligt butiksägarinnan till C.L.O.T här i stan så har den utgått för säsongen. Jag. Jag köpte på mig 5 stycken, dvs de sista hon hade. 

Om ni inte gillar lavendel så luktar persikan ljuvligt! Även clean cotton, xmas-feeling mm.  

 

Några av dem finns som stora. 

Dagens tips alltså. Avslappning och ljus. 

Aerob vs Anaerob träning

Vad ska man välja? Och vad är vad? 

Våra muskler förses med energi genom olika processer beroende på vilken intensitet och varaktighet som de får arbeta i.

Oftast säger man att om du har en hög intensitet och varaktigheten per tillfälle är kortare än två minuter är det den anaeroba energiprocessen som stimuleras. Här sker alltså energiframställningen utan att du får tillräckligt med tillgång till syre. Exempel på en anaerob aktivitet är tabata-intervaller. 

Om intensiteten varar längre så måste syre bidra i energiprocessen och aktiviteten blir då aerob.
  
Jag kör allt som oftast anaerob framför aerob när jag tränar. Jag applicerar det i min styrketräning och i min cardio. Gör du?


Anaerob och Aerob träning så skiljer sig alltså åt i både varaktighet men också effekt. Men samtidigt så påverkas de av varandra. 

Aerob träning: (tex 5 km löpning) träning som är “varaktig” och längre än 2 minuter åt gången. (Inte intervaller)


  • Förbättrar den cardiovaskulära hälsan. (hjärta/lungor/blodkärl)
  • Förbränner kroppsfett.
  • Förbättrar den aerobiska kapaciteten.


Anaerob träning: (tex intervallöpning 4x100m eller 4x300m, tabata-intervaller osv)

  • Ökar snabbhet och styrka.
  • Förbättrar den cardiovaskulara hälsan. (hjärta/lungor/blodkärl)
  • Förbränner kroppsfett. (dessutom högre “efterförbränning” än vid aerobisk träning)
  • Bygger muskler. (Jag läste att man kan jämföra en sprinter med en långdistansare…)
  • Relaterar till de flesta idrotter.
  • Förbättrar den aerobiska kapaciteten
  • Förbättrar den aneroba kapaciteten


Så vad väljer man då? Det finns fördelar med båda. Det är ditt syfte med din träning son bestämmer. Vill du löpa distanser eller vill du sprinta? Vill du långköra eller intervallträna? Jag rekommenderar allt som oftast mina “tjejer” till anaerobisk träning och mina olika träningsprogram är grundade på detta för just högre fettförbränning, efterbränning mm tillsammans med en bra och naturlig kost. Jag ser bara fördelar, dessutom är jag en sån där som tycker det blir trist efter 4 minuter. Jag måste stimuleras. Att springa intervaller är faktiskt något jag kommit att gilla. Ibland applicerar jag även anaerob träning när jag lyfter vikter. Jag får effekt, det känns som det går fort och jag höjer min prestation och det är ombytligt. Snabbt och jag blir inte uttråkad. 

Anaerob träning är både fysiskt och psykiskt påfrestande och lägg inte ribban för högt. Intervaller 20/10 räcker gott och väl och utgå från dina förutsättningar. Aerob träning kan ju givetvis vara fysiskt och psykiskt påfrestande det också. Men på ett annat sätt. Istället för att kanske springa “ringleden” (5,5km led runt själva Tidaholm) så kan man sprinta mellan lyktstolpar. Jag brukar exv avsluta mina gympass med 2 stycken 8 x 20/10 sprintar på löpbandet för att liksom sätta igång pulsen…

Men högintensiv (anaerob) träning skapar lite mer belastning på kroppen än aerob träning, den medför en hög belastning på kroppen vilket innebär en längre återhämtningsperiod efter. Men är man förberedd och använder denna form av träning klokt så kan du få dig riktiga resultat!

Hur vet jag hur jag äter?

IMG_4278
Det här är inget nytt. Tvärtom. Men för dig som är ny på LCHF så är det här nyttig (och ibland viktig) information.
Handmodellen med “Gröna Kuren”. Gröna kuren är att du äter gröna grönsaker (och ev vita så som blomkål mm)

Frukost, en handflata proteinkälla med en halv till en hel knytnäve fettkälla. Du ska bli mätt. Man behöver inte överdosera fett alls. Bara äta tillräckligt och naturligt.

Lunch och middag är samma men här adderar du en handflata med gröna grönsaker, främst mörkgröna. Exv broccoli, spenat, ruccola, grön paprika osv.

Gröna grönsaker innehåller dessutom mer både klorofyll och folsyra än andra.

Allt du äter utöver dina två/tre måltider är småätande. Du kan känna “hunger/sug” och en del omställningsbesvär den första tiden, men planera din dag och planera din mat.

Att dra ner på mejerier kan även det hjälpa att tackla sötsug. 🙂

Varför dränker inte jag min mat i fett?

IMG_4115Jag fick frågan igår: Varför äter du inte lika mycket fett som en del “andra” lchfare?

Det är faktiskt en jättebra fråga!!
Jag tillagar all min mat med smör/kokosolja eller mct-olja. Jag äter alltså mat som är högt i fetthalt, naturligt och rikt på fettsyror, laurinsyra mm.
Jag lägger inte alltid till fett vid sidan av för att jag äter även naturligt fettrik mat så som lax, avokado, nötter, oliver m.m Det här räcker tillräckligt för mig. Ibland lägger jag till extra och ibland inte, jag känner min kropp vid det här laget. Jag tror på variation i kosten. Precis som med valet grönsaker och proteinkälla. Bara för att jag inte dränker min mat i fett betyder det inte att jag inte äter en högfettskost som är kolhydratsnål, för det gör jag.
Jag äter lagom och tillräckligt med fett för att min kropp ska gå på fettdrift och jag har inte ett trasigt ätbeteendet (om du inte slänger ett paket geisha framför mig). Jag känner min mättnad och vet vad som är tillräckligt.

Att tesen fett bränner fett är sanning. Men mängden fett är helt individuell.
Jag vill njuta av min mat. Känna smaker och konsistens.
Jag vill inte dricka min frukost/lunch eller middag och heller inte dränka min mat i fett.

Valet är individuellt och jag säger inte att det är rätt eller fel. Det enda jag kan råda er att göra är att tänka logiskt, känn din kropp och fråga dig själv: HUR FUNGERAR JAG? NÄR MÅR JAG SOM BÄST??? ❤️

Krångla inte så mycket

Som myror. Som myror på hela kroppen kliar det. En känsla jag haft hela veckan. En slags rastlöshet.

Jag har striktat till min kost efter jul. Inte så att jag sätter förbud. Tvärtom. Jag får. Men vill inte. Jag är sån där. Periodare. Inte så att jag vräker i mig “skräp” men väljer lite mindre nyttig mat som egentligen inte passar min väg mot mitt mål.
Nu har jag fokus på att öka i vikter och uthållighet på gymmet. Jag vill bli stark. Starkare. För att bli det måste jag få i mig tillräckligt med energi och byggstenar. Jag har därför medvetet (jag avskyr det ordet men finner inget annat passande) valt att öka upp mina kolhydrater lite. Jag mäter inte. Men jag har lagt till exv lite rödbeta, palsternacka, sötpotatis i min kost. Jag lagar matlådor för hela veckan så mitt högre intag blir alltid på lördagar då vi precis som de flesta andra myser lite extra. Jag ska framöver förklara varför jag valt att justera så här.

Många av er funderar nu på hur ska ni hålla motivationen på topp. Hur ska ni lyckas? Karaktär? Huvudfokus på mat eller träning?

Det har inte med karaktär att göra. Det har i grund och botten med beslutsamhet att göra. Det är DET som är det avgörande. När du väl har bestämt dig och sen bryter ner ditt mål, ja du måste ha ett mål (ett fokus), det är först då du kan börja din resa. Att bryta ner ditt mål i många små mål är vägen till att lyckas.

IMG_3378.JPG
Det känns jävligt långt bort. Det där målet. Eller hur…..
Många tårar blev det i början. Men sen en dag vänder det liksom.

Många gånger har jag “tagit beslutet” men aldrig tidigare brutit ner det i delmål eller med samma fokus som denna gång.
Jag har pendlat upp och ner i vikt under hela mitt liv. Periodare ni vet. Känslostyrd.

Att använda mina barn som motivation har varit min “morot” och är fortfarande. En aktiv pigg och glad mamma är vad de förtjänar. Inte en mamma med dålig självkänsla, bitterhet och önskan om att “det kunde vart bättre”. Aldrig att jag vill att de ska ha en mamma som aldrig gör saker med dem pga missnöje med sig själv. Aldrig.

Det är DITT ansvar att må ditt bästa jag. Ingen annans.

Det är ju så lätt det där att man fastnar i ett invant beteende. Ett som kanske inte är så bra egentligen. Tanken på en nystart är god. Sen kommer du inte längre? Varför?

Bestäm dig. Fokusera. Målmedvetenhet. Livet.

Jag hävdar självklart att gluten och socker är boven till mycket. Räkna kolhydrater i början vid kostomläggning, håll dig till livsmedel under 5gr/kh per 100gr. Lär dig. Läs innehållsförteckningar. Undersök och testa.

Men kanske mitt VIKTIGASTE råd. Var INTE kolhydratsrädd!!!!
Jag läste i en tråd på Facebook idag en lång diskussion om huruvida te var jordens undergång eftersom det “innehöll” 1-4gr kh/100gr och att “dagskvoten” av kolhydrater var fylld efter respektive 4 släta koppar te. Sånt här skrämmer mig lite.

Mörkgröna bladgrönsaker som är så himla nyttigt, fullt av vitaminer och mineraler bla folsyra som är essentiellt. Ägg som är det coolaste livsmedel vi har, innehåller nästan allt utom C-vitamin. Kokosgrädde. Broccoli.

Jag kan rada upp hur många nyttiga livsmedel som helst som då inte passar in i “dagskvoten”…….. Vad missar ni då för vitaminer, mineraler? Kompensera med tabletter? Jo men visst. Eller en paprikabit för C-vitaminets skull, ja så kan man göra, en gång i veckan…..

Förstå min sarkasm.
Men i ett sånt här läge känns det okej ibland även för mig som Kostrådgivare att sucka lite, högt……

Lchf är för mig näringsrik mat som ger mig allt jag behöver. (Ja jag fyller på med bla omega3 och D-vitamin). Mat som är glutenfri och sockerfri. Mat som håller mig mätt och som ger mig energi att både orka med mitt arbete, min familj och min hobby. Träning. Ja shopping också om det räknas 😉

Om man resonerar som ovan i den där tråden. Då kan man alltså dricka exv hur mkt Cola zero man vill istället, eftersom det är både sockerfritt och innehåller (enligt innehållsförteckningen) inga kolhydrater…. Logiskt?!

Så. Välj bra kolhydrater när du äter. Krångla inte till det för mycket. Speciellt inte i början. Du kommer långt med att “bara” byta ut pasta/potatis/ris mot exv broccoli/blomkål/sallad. Ta bort bröd och godis. Du kommer känna skillnad själv i kroppen. Och du kommer att se det.

Diet eller livsstil?

Återigen.
När blir en diet en livsstil? Eller en livsstil full av diet?

När jag som så många andra började äta lågkolhydratskost med naturliga fetter (lchf) så såg jag det som en diet. Jag är inne på mitt tredje år nu och kan inte tänka mig att gå tillbaka till att äta pasta/bröd/socker flera dagar i veckan. Är det nu en varaktig diet eller är det MIN livsstil???

Det har blivit min vardag att äta KÖTT, GRÖNSAKER och NATURLIGT FETT. Varför ska det vara så konstigt?

Jag tror. Jag tror att vi är skapta att äta av vad som fanns tillhanda innan vi började producera mat artificiellt. Varierat. Olika konsistens. Olika sammansättning. Vissa dagar mer grönsaker andra mer protein och en tredje dag mer fett.

IMG_3544.JPG

Jag tror inte att man dör av lite socker eller gluten. Självklart inte. Men att använda det som “lyx” istället för något som är standard i vardagen tror jag på. Jag blir GALEN när barnen berättar att de fått OBOY till frukost på dagis!!!

Det handlar heller inte om ENERGI IN / ENERGI UT. Principen låter bra, eller hur? Men det är inte därför det finns så många överviktiga. Självklart påverkar motion och rörelse. Men även sömn och stress. Men grundstenen är trots allt vad du stoppar i mathålet. Vad DET gör med din kropp och vad för signaler det skickar till hjärna, lever och blodsocker, maten styr vad och hur du förbränner bla.

Givetvis så går man upp i vikt av att bara sitta på soffan och äta överskott (eller underskott för den delen) det kan ju vilken jubelidiot som helst räkna ut, eller?
Ni förstår att jag mellan varven är ironisk hoppas jag…

Sakfrågan är inte att man är lat, utan varför överäter/underäter man? Vad är orsaken till just ditt problem?
Tristess? Understimulation? Blodsockersvajningar? Sug? Brist på mänsklig kontakt? Sexbrist? Glädjebrist? ADHD? ADD? Depression? Ilska? Humörsvängningar? Allt kanske…..

Saken är ju den att ÄVEN om man använder sig av principen energi in / energi ut så är flertalet överviktiga. Det handlar INTE bara om att man måste röra på sig mer. Det hjälper inte att sparka någon i röven så att de är ute och rör på sig mer, se alltid till kosten först. Ibland räcker små justeringar, ibland måste stora till.
80% kost och 20% motion.
Vissa fungerar som så, lite mer motion och lite mindre skräpmat. Men långt från alla.

Socker och gluten gör att man kan bli avtrubbad i sina mättnadskänslor (och i vissa fall mycket annat exv om man har ADHD, Depressioner eller andra mentala problem m.m), vilket leder till att man överäter för att man tror att man är hungrig.

Socker och gluten triggar ju även blodsockerkurvan som sedan i sin tur påverkar insulinproduktionen och även kortisolproduktionen som gör att man kan lagra istället för att släppa.

Om man äter en kost som balanserar din blodsockerkurva, insulinproduktion och som håller dig mätt länge eftersom din hjärna inte triggas att tro att du är hungrig vid varje blodsockerfall (eftersom du inte får några) så släpper du oftast kilon. Du blir jämnare i humöret. Jämnt flöde med energi osv osv. Du kanske inte heller är den där otrevliga sura människa du en gång var… 😉

Kontentan är inte att jag eller du ska behöva försvara valet av kost eller huruvida det är en diet eller en livsstil.

Är det en diet eller en livsstil att flera gånger i veckan äta kakor?

Någon säger: “Jag tror inte på lchf, vi är skapta att vara omnivorer”….. Jag svarar, sen när räknas socker/gluten som kött? Jag är inte vegetarian. Gluten och Socker är trots allt det ENDA jag tagit bort ur min kost.

Någon annan säger: “Du vräker i dig fett”…..
Jag svarar, ja visst finns det dem som gör det (finns extremister inom allt) men jag äter precis som du (tallriksmodellare) men utan tillsatser och utan gluten/socker. Jag personligen “överdoserar” inte fett. Jag äter lagom fett, tillräckligt för mig.

En tredje säger: “Du äter ju inga kolhydrater”…..
Jag svarar, Jo då, massor faktiskt. Sallad, grönsaker, rotfrukter, bär. Nu när jag tränar så tungt som jag gör så äter jag även nån bit frukt (banan) och även lite ris eller nån potatis då och då, dvs högglykemiska livsmedel och gjort ett tag. Det här är för att jag vill åt fördelarna av en del hormoner som leptin och insulin för ökad förbränning och muskelväxt. (Ja, insulin är inte enbart dåligt om man använder det till sin fördel.) Så här äter jag oftast på lördagar då det är min vilodag från gymmet. Ja, jag märker skillnad.
Så ja, jag äter massor av kolhydrater. Bara inte det som du räknar som kolhydrater tydligen…..

Så. När blir det till en livsstil? Den dagen jag är död?