Den där ångesten?!

Mår DU bra? Mår DU så bra du kan må? 

Mår du bra med maten, med jobbet, med livet? Gör du allt rätt? 

Det är inte lätt att må sitt bästa jag. Speciellt inte i dagens sociala värld. Speciellt inte när konton man följer väljer vad som ska publiceras till allmänheten. 

Stora instakonton och bloggar pekfingrar i ämnen som de inte har en blekaste om. Målar upp en ödmjuk bild av sig själva för att de kan och vill. Det säljer mer. Klickräknaren tickar. 

Ämnen som berör tas upp, ibland bra och inte allt för sällan såna som skapar än mer ångest än det dagliga hos många av oss “vanliga” kvinnor som inte är sjukligt sjuka av en beroendepersonlighet. För handen på hjärtat, många av oss är känsliga mot socker, gluten osv och jag är allt för en artegen naturlig kost. Men långt ifrån alla är gravt sjuka eller har en så stor beteendestörning angående mat. 

Alla har vi någon “störning” eller trigger eller hur 😉 men det gäller ju oavsett kostval. Visst kan man förebygga med kost. Kosten påverkar med än man tror. Men grunden finns där redan. Det psykologiska. Ditt tankesätt. Allt hänger liksom ihop. 

Jag tror på en ren och närproducerad kost. Men jag tror också att det är en handfull som är så gravt och så sjukt “sockerberoende” likt en alkoholist. Många slänger sig med termen sockerberoende, kolhydratsberoende som om det liksom är enda lösningen på allt och det är så fel. Vissa är på riktigt, riktigt sjuka och behöver proffesionell hjälp men många utnyttjar också termerna. 

Jag avskyr när man man målar upp att kolhydrater är boven i dramat. Det är det inte. Det är en byggsten precis som protein och fett. Kolhydrater är precis lika användbara och nödvändiga som resterande för en funktionell kropp. Skillnaden är VAD för kolhydrater man väljer. Likaså med VAD för protein och VAD för fetter. Du som äter naturligt och medvetet inte stoppar i dig margarin. Men chips eller lösgodis går bra? Hm. 

Hur är logiken där? Jag kan inte svara på det. För jag äter inte margarin. Alls. Kommer inte in i mitt hus. Men jag äter chips. Jag äter lösgodis. Jag gör det. Inte dagligen. Inte ofta men då och då. En logik som inte går ihop eller hur? 😂 

Något jag inte kan svara på. Mer än att “det är gott”. Jag är bara människa. En som varit överviktig men utan sockerberoende. Få förunnat kanske? 

Tillbaka till inledningen. Att må sitt bästa jag är svårt. Man ska balansera kosten, träningen, familjen, jobbet, egentiden, hobbys, vänner osv. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Mår du bra inom ett område så är det inte tillräckligt. Du måste må bra inom fler områden. Se det som en balansbräda, ju fler steg du tar för att få den att tippa ju närmare mål är du. Börja med en sak och jobba vidare. 

Hatten av till dig som jobbar på ditt bästa jag!

Låt inte sociala medier ge dig “mer” dålig samvete än du redan har. Prioritera vad som är viktigt för dig och någonstans där inne i din kropp som är fylld med känslor och ett hjärta som bankar så kommer du att känna vad som är rätt för dig. 

Det är sällan vad någons instagram eller blogg eller krönika säger. 

Lita på dig själv och ditt hjärta, din magkänsla. 

Du som är förälder. Du vet precis vad jag menar med: Lita på magkänslan. Bara DU vet det bästa för ditt/dina barn. 
Vi gör alla så gott vi kan. Förälder. Ungdom. Sambo. Fru. Kvinna. Man. 

Att ta hjälp

Jag vet hur jag ska gå ner i vikt. 

Jag vet hur jag ska gå upp i vikt. 

Jag vet funktionen de olika råvaror och livsmedel har på och i vår kropp. 

Och jag vet hur jag ska anpassa råd efter individ och jag vet hur jag bör äta själv för vissa mål.

Jag är heller inte fullärd. Blir man någonsin det? 

Medan jag viktminskade var det enkelt. Inte enkelt som en rak motorväg utan mer enkelt eftersom jag kunskapen besitter. Att utvärdera och anpassa kosten efter mina mål och min kropp fick mig att nå mina mål. Så länge mitt mål var att gå ner i vikt var det hanterbart. Att hålla vikten plus minus något kilo är inte heller det stora problemet. Mitt problem dök upp när jag ändrade fokus. När mitt mål blev att bygga muskler, forma kroppen och få dem synliga på ett hälsosamt sätt. För inte vill jag tappa muskler till priset av att minska i omfång. 

Hela min viktminskning så har jag ätit lchf och sedan övergått till en mer artegen kost med naturliga fetter för att min vikt hålla, där är ju även min utbildning sig grundad som ni vet. Men ju mer träning jag lagt in i min vardag ju mer van blev min kropp med min kost. I höstas så kände jag att just den där fitnessbiten inte riktigt gav mig de resultat jag önskade… Den kost min kropp krävde för prestation och ökad muskelmassa, den kostens kunskap jag inte riktigt besitter ut i fingerspetsarna. 12 veckor mellan bilderna.

 Jag är inte sämre än att erkänna när jag saknar kunskap. Så jag anlitade en coach. En fantastiskt kunnig sådan. Ren Styrka heter hennes sida. Kräsen som jag är och krav som jag har vad gäller kosten och dess renhet fick jag stort gehör för. Ett riktigt bra upplägg där även jag lärde mig en del. Fördelning, när, var och hur. Hur min kropp påverkas. Det finns många duktiga kostrådgivare där ute. Men det är ett fåtal Kostrådgivare jag verkligen har tillit för och som jag skulle rekommendera vidare. Maria är en av dem. 

Och visst som svar på en fråga. Givetvis gick jag på ett schema inriktat på en fitness-deff men med “ren mat” eftersom jag vill att mina muskler jag slitit för ska synas lite mer men inte enbart utseende mässigt utan även för att mentalt pressa mig. Vad klarar jag av? Skulle jag klara av att ta mig till en scen? Nääää…. Eller Jo visst det skulle jag men det skulle inte för mig vara värt det, i dagsläget. Tiden det skulle kräva är tid jag hellre lägger på min familj och mina vänner.

Det är ju faktiskt bara att erkänna. Att oavsett vad var enskild individ säger så finns det alltid ett uns fåfänga där bakom. Även om man primärt äter för hälsa, för att bli av med krämpor eller för att man har en autonom sjukdom osv. Så gör vi det till stor del även för att “se bra ut”. Jag kan bara hoppas att de flesta av oss gör det för oss själva. Men så är ju sällan fallet. Någon säger sig inte bry sig, men det är nog sällan riktigt sant. Vi ser uppdateringar på sociala medier som kryllar av “älska dig själv” och det stämmer, för du måste älska dig själv med och utan brister. Vi ser också konton (oftast instagram) som predikar “jag är nöjd precis som jag är” och jag hoppas innerligt att det är sant. Men man kan ju undra ibland… För visst finns där säkert ett uns av fåfänga som kryper fram när man står framför spegeln i en dagens outfit och fotar. 

Således även jag med mina selfies, gymbilder och framstegsfoton.

Jag är sällan nöjd. Jag är nöjd för stunden. Jag är nöjd med min dagsform och vad jag åstadkommer. Jag är nöjd med min träning för tillfället. Jag är nöjd med min tillvaro. Men skulle jag vara helt och hållet nöjd så skulle jag inte ha det drivet att prestera bättre. För att jag vet jag kan. Oavsett på hemmaplan, jobb eller gym.

Jag är däremot tillfreds och lycklig.

Jag tränar för min skull. För att jag har ett stillasittande jobb. Jag tränar för att JAG tycker det är snyggt med muskler men allra främst tränar jag för att jag tycker det är riktigt kul och jag pressar mig själv. 

Samma kan vi ju applicera på allt. Vi sminkar oss. Vi fixar håret. Vi klär oss fint. Vi ska göra det för oss själva och för att det får oss att må bra. Så är det. Så borde det vara. Men någonstans där bryr vi oss generellt alldeles för mycket vad andra tycker. Eller mer så, vad vi tror att andra tycker. 

Jag är nöjd. Skulle man applicera jag är nöjd i en relation. Hamnar man inte då i något slentrianmässigt? Jag är tillfreds och jag är lycklig men jag kan alltid ge mer och tar aldrig för givet. Vi är ett fantastiskt team här hemma. 

Avdramatisera mat

Mat är laddat. Det är laddat att prata om hur man äter. Lika många varianter av kost som människor finns det. Så varför är det då så laddat?

I grund och botten är det bara DU som vet vad du mår bäst av. Visst kan man behöva hjälp och vägledning och det är helt okej. Ibland är det även nödvändigt med hjälp utifrån och på den vägen lär man sig ofta massor om sig själv. Man får insikt. Vad mår jag bäst av. Det finns inga facit och ingen kost är en andres exakt lik. Vilket förbryllar mig när jag ser “kost-kunniga” mata ut kostplaner till höger och vänster. Vad hände med att jobba utefter den enskilda individens förutsättningar och behov? 

  
Om du mår bäst av att inte ha koll utan gå mer på känn, om du mår bäst av att ha stenkoll och kontroll själv eller om du vill överlåta det hela till andra och bara följa ett schema då är ju givetvis även det helt okej. Det måste få vara helt okej. Främst måste det accepteras att alla är olika. Vissa äter kolhydrater, andra håller koll. Vissa äter fett i större mängd och andra frukt. Vissa äter fettsnålt och andra är vegetarianer.

Sen att man har åsikter och dessa grundade på värderingar eller kunskap är en sak. Jag står fast vid att konsumtion av gluten och socker inte är bra för hälsan, samma som att jag inte förespråkar lightprodukter eller läsk men det är mina val, i mitt kök. Trots att man vet så händer det ju självklart att även en kostrådgivare gör så kallade undantag. Konstigt vore väl annars. 

Att prata kost är fortfarande så himla laddat. Varför? Varför kan vi inte vara enade att var enskild individ säkerligen väljer det som känns bäst och således även mår sitt bästa. Det är ju sånt man får hoppas iallafall. Att alla väljer att må sitt bästa oavsett val av motionsform och kost. Ja visst, sen finns det dem som vill ändra men inte gör och det finns dem som börjar om varje måndag. Kanske är det inte vad som önskas och “karaktären” sätts på spel, testas…. Sällan är det karaktären det är fel på. Utan kunskapen. Bristen av den. 

Om det är att “bara vara”, att träna hårt och äta på ett visst sätt för att kunna sväva lite på helgen, att äta för att kontrollera ett beroende, att äta för att nå ett visst mål eller att äta för att hålla sjukdom i schack, det är helt okej. Du gör som du vill. 

Jag äter på ett visst sätt när jag alltoundtränar 4-5 dagar i veckan. Ett helt annat sätt när jag inte tränar alls. Ett tredje sätt när jag enbart fokuserar kondition likaväl som ett fjärde om jag enbart fokuserar styrketräning. Allt är så individuellt. Testa. Prova. Det är så du lär dig. Lär känna dig själv. Med det sagt blir man aldrig full lärd. 

Vad kommer härnäst?

Ja. Vad säger man. Nya vinklingar och nya vändor var år. Fasta. 16/8. 5:2, 6:1 osv.

Fettfasta. Drickbart.

Kött och fett. 

Och nu äggfasta. 

Ja jag kanske är lite sen eftersom jag gått ur nästan alla grupper som rör kost. Av den simpla anledningen att man slutar aldrig chockeras av vad som händer där ute och vad folk gör med sina kroppar “trots att de äter lchf” eller arteget eller paleo och påstår att de äter för hälsa. 

När det i själva verket skiner igenom att högsta önskan är att viktminska till var pris. Jag dömmer ingen. Jag vet precis hur det är att önska att överflödiga kilon ska rinna av en lika snabbt som ett sensommarregn. Men det gör inte det. Ever. Du kommer få kämpa både fysiskt och psykiskt. Jag lovar. MEN att må bra under resans gång och förse kroppen med all näring den kräver kommer göra resan så mycket lättare. Alla kilon satte sig inte på dig över natt. De kommer heller inte försvinna över natt. 

Alla metoder och varianter är absolut inte dåliga och appliceras vid behov även av oss kostrådgivare. 

Men. Det senaste. Äggfasta. Jag funderar… 

Jag läste nånstans att man rekommenderas att äta 12 ägg om dagen. Endast med lite (massor) fett till. Rätta mig gärna.

Någon “syndade” med lite bacon till. En annan undrar varför man mår illa. En tredje kämpar över illamåendetröskeln och tar det ett steg längre… Nån kräks och nån går ner 2kg på en vecka. Hmm…..

Var är variationen? Vad berövar du kroppen? 

Vi behöver äta varierat. Vi behöver tugga. Tarmar behöver jobba. Vi behöver olika konsistenser och vi behöver delar från alla makronutrienter för att må vårt bästa jag. Du kanske inte mår dåligt idag. Inte imorgon. Kanske inte heller nästa vecka. Men i framtiden. 

Ägg är toppen. Ett av våra mest fantastiska livsmedel. Innehåller allt vi behöver utom C-vitamin. Jag älskar ägg. Men vill man verkligen äta det dygnet runt i x-antal av (icke utbildade kostrådgivare) rekommenderade dagar? Skrämmande.
Varför väljer man att ta det så här långt? Vad hände med ren naturlig och artegen mat? Vad hände med begreppet lchf för de som äter det? Och nu syftar jag inte bara på just äggfasta utan att det nu inom lchf ryms både sötningsmedel, frukt och bakverk….. 

Hur väljer du?

Vad är sunt förnuft?

Ingen enkel fråga eller hur. 

Sunt förnuft är det som du tycker är logiskt. 

Det kan vara allt från att äta tallriksmodellen, lchf, paleo, högproteinkost, GI eller vad som. Huvudsaken är ju att det känns rätt för dig. 

Sunt förnuft kan appliceras på så många sätt och situationer. Men för att du tycker att en grej är logisk för dig så betyder det inte att jag förstår. Eller tvärtom. 

Sunt förnuft för mig idag var att avstå träning. Jag har känningar i min hals och jag vill inte att det ska bli värre och sjuklig träningsvärk från sumo frontboj. Sunt förnuft i min mat är att jag inte ligger på underskott. Att jag äter på samma sätt jag gjort de senaste 3 åren. Att jag äter 3 ggr om dagen. Att jag det sista lagt till lite mer kolhydrater 1 dag i veckan. Dels för att jag har “utrymme” för det i och med att jag tränar 3-5 dagar i veckan men också för att hormonoptimera (sånt jag tycker är kul att testa – nörd jag vet). Fortfarande gluten och sockerfritt dock. 

   

Ett år mellan dessa bilder men knappt något kilo, jag tror att om jag ska följa mina anteckningar så har jag tappt hela 0,8 kg sen första bilden. Vilket är jättebra och det jag strävat efter. Inte att gå ner mer utan att byta ut. Mer muskler. Bygga och forma kroppen. Sen är det svårt med bilder och olika vinklar. Det vet ju alla.  

Jag tycker det är snyggt. Jag älskar att träna. Jag lär mig saker var pass. Mest om mig själv. Vilka gränser jag kan tänja på. 

Hur mycket jag än älskar att träna och vill göra det var dag så säger mitt sunda förnuft att vila är bra. Vila är lika viktigt som att träna. Vila och mat. 

I helgen blir det Battle of Scandinavia med min man. Lillsyrran ska jobba på mässan och vi ska njuta av lite “vuxentid”. Jag och min man. Snart har vi varit gifta i ett år och precis runt hörnet är vårt 5 års jubileum. 

Lika mycket som jag ser fram emot en heldag med Mannen min så ser jag fram emot att studera och titta på dessa fantastiska atleter. Beundransvärt vad det är slit bakom allt. Jag sympatiserar inte med allt vad gäller fitnesstävlingar och jag skulle inte byta min kost mot en “byggardiet” men jag är fascinerad. Jag är fascinerad över mental styrka likaväl som råstyrkan. Sen är jag övertygad om att man kan bygga och tävla på lågkolhydratkost/och eller högfettskost också, givetvis, finns många grymma “lchf”-atleter. 

Jag menar, jag har faktiskt lyckats bygga och forma om min kropp på högfettskost, så där har jag inget tvivel, allt går. Jag älskar att träna, lika mycket som jag förr älskade att vara i stallet. 

Är fasta att tillföra energi?

Varför är det mer en norm inom “lchf” att vräka på fett än att äta en helt smaklig och balanserad måltid?

Jag har tagit upp det här förut och det blir alltid så stora rabalder över att jag tycker det är så osmakligt, onödigt och i vissa fall även äckligt. Jag menar givetvis inte dig som ökar upp fettet för att hålla dig mätt längre. Inte heller dig som dricker fettkaffe då och då. Jag menar inte dig som måste för att tygla dina begär med en sån mättnad en stor mängd exv smör ger.
Jag menar att för väldigt många nya inom lchf som precis ska lära sig vad det är, de får en helt skev bild av att följa exv #lchf-taggen på instagram och så har det varit det senaste året. My skrev ett så bra inlägg om just gluten på #lchf-taggen härom dan. Samma gäller en jädra massa sötningsmedel kan jag tycka. Jag och My har många liknande åsikter men även många delade och ni ska bara veta vilka diskussioner vi kan få till ibland 😉 störtskönt! Men det är lite charmen eller hur, att du som läser kan välja var du kan relatera eller helt enkelt plocka godbitar från alla.

Och du. Förr i tiden under evolutionens början hade vi inte tillgång till fett i överflöd, inte kaffe, inte socker, inte sötningsmedel, inte gluten för den delen heller. Nu verkar det va en våg på gång igen. En fettvåg. En sötningsvåg. När man “vart” med länge så ser man när de kommer och går. Ungefär som att man kan ana vilken ny vitamin som blir hypad… Lagom till var vår när alla ska snygga till sig till sommaren.

Många, för många av mailen jag får. Handlar om att man läst att fettkaffe är värsta dunderkuren. Att nästan alla rekommenderar på Facebook-sidor att det är fettfasta man ska göra för att mirakulöst tappa alla sina kilon.

Sanning med modifikation. TÄNK SJÄLV.
Jag säger inte att fasta är fel. Tvärtom. Men se till dina förutsättningar och vad du vill åstadkomma.
Fettfasta. Fine. En del hälsofördelar om man gör det då och då och inte flera veckor i sträck utan varvar med tuggbar mat.

Att fasta är bra för hormoner, speciellt leptin och ghrelin som hör till mättna, serotonin och dopamin – belöningshormoner. Min personliga åsikt är ju att fastar man ja då fastar man och inte kör nån energikompenseringsvariant. Att dricka fettkaffe är inte att fasta. Det är att “fettfasta”. Och då är man ute efter något annat och andra fördelar/nackdelar. Att tillföra nån tsk mct-olja kan dock va till fördel, energi som inte lagras.

Lite som att dricka en shake eller en nutrilett inte heller är att fasta. Fast på ett helt annat sätt.

Jag förespråkar alltid mat före att dricka där det går. Men även jag gör undantag i mina rekommendationer till “mina gruppmedlemmar” åt båda hållen. Man. Måste. Se. Till. Individen.

Varför dränker inte jag min mat i fett?

Jag fick frågan igår: Varför äter du inte lika mycket fett som en del “andra” lchfare?

Det är faktiskt en jättebra fråga!!
Jag tillagar all min mat med smör/kokosolja eller mct-olja. Jag äter alltså mat som är högt i fetthalt, naturligt och rikt på fettsyror, laurinsyra mm.
Jag lägger inte alltid till fett vid sidan av för att jag äter även naturligt fettrik mat så som lax, avokado, nötter, oliver m.m Det här räcker tillräckligt för mig. Ibland lägger jag till extra och ibland inte, jag känner min kropp vid det här laget. Jag tror på variation i kosten. Precis som med valet grönsaker och proteinkälla. Bara för att jag inte dränker min mat i fett betyder det inte att jag inte äter en högfettskost som är kolhydratsnål, för det gör jag.
Jag äter lagom och tillräckligt med fett för att min kropp ska gå på fettdrift och jag har inte ett trasigt ätbeteendet (om du inte slänger ett paket geisha framför mig). Jag känner min mättnad och vet vad som är tillräckligt.

Att tesen fett bränner fett är sanning. Men mängden fett är helt individuell.
Jag vill njuta av min mat. Känna smaker och konsistens.
Jag vill inte dricka min frukost/lunch eller middag och heller inte dränka min mat i fett.

Valet är individuellt och jag säger inte att det är rätt eller fel. Det enda jag kan råda er att göra är att tänka logiskt, känn din kropp och fråga dig själv: HUR FUNGERAR JAG? NÄR MÅR JAG SOM BÄST??? ❤️

“Lchf”-mat

När jag gör blomkålsmos så säger jag blomkålsmos. Inte “lchf”blomkålsmos. När jag gör köttbullar så säger jag köttbullar. Inte “lchf”köttbullar. När jag gör köttgryta så säger jag köttgryta. Inte att jag lagat “lchf”köttgryta.

Jag känner inte att jag måste sätta stämpel på allt jag lagar. Alla vet att det är lagat med fullfeta produkter i lagom mängd. Glutenfritt. Det är många som gör köttbullar utan ströbröd och så har det varit i många många år. Varför man började fylla köttbullarna med ströbröd var för att de skulle räcka till att mätta fler munnar.

Jag reder heller inte mina såser eller grytor. Det får reducera. Kan vara så att jag reder med en äggula om jag måste 🙂

Sen är det klart att det är bra. Att det finns lchf-recept. Att det är märkt i kategori. Att man vet. Man vet att det är glutenfritt, sockerfritt och fullfeta produkter.

Hemkommen från Danmark. Trött efter en intensiv jobbhelg. Jobb imorgon. Känner att jag behöver vila lite. Det kostar att ligga på topp. Imorgon. Imorgon ska jag laga mat. Jag längtar efter hemlagad mat.

Vad har ni gjort i helgen?

Diet eller livsstil?

Återigen.
När blir en diet en livsstil? Eller en livsstil full av diet?

När jag som så många andra började äta lågkolhydratskost med naturliga fetter (lchf) så såg jag det som en diet. Jag är inne på mitt tredje år nu och kan inte tänka mig att gå tillbaka till att äta pasta/bröd/socker flera dagar i veckan. Är det nu en varaktig diet eller är det MIN livsstil???

Det har blivit min vardag att äta KÖTT, GRÖNSAKER och NATURLIGT FETT. Varför ska det vara så konstigt?

Jag tror. Jag tror att vi är skapta att äta av vad som fanns tillhanda innan vi började producera mat artificiellt. Varierat. Olika konsistens. Olika sammansättning. Vissa dagar mer grönsaker andra mer protein och en tredje dag mer fett.

Jag tror inte att man dör av lite socker eller gluten. Självklart inte. Men att använda det som “lyx” istället för något som är standard i vardagen tror jag på. Jag blir GALEN när barnen berättar att de fått OBOY till frukost på dagis!!!

Det handlar heller inte om ENERGI IN / ENERGI UT. Principen låter bra, eller hur? Men det är inte därför det finns så många överviktiga. Självklart påverkar motion och rörelse. Men även sömn och stress. Men grundstenen är trots allt vad du stoppar i mathålet. Vad DET gör med din kropp och vad för signaler det skickar till hjärna, lever och blodsocker, maten styr vad och hur du förbränner bla.

Givetvis så går man upp i vikt av att bara sitta på soffan och äta överskott (eller underskott för den delen) det kan ju vilken jubelidiot som helst räkna ut, eller?
Ni förstår att jag mellan varven är ironisk hoppas jag…

Sakfrågan är inte att man är lat, utan varför överäter/underäter man? Vad är orsaken till just ditt problem?
Tristess? Understimulation? Blodsockersvajningar? Sug? Brist på mänsklig kontakt? Sexbrist? Glädjebrist? ADHD? ADD? Depression? Ilska? Humörsvängningar? Allt kanske…..

Saken är ju den att ÄVEN om man använder sig av principen energi in / energi ut så är flertalet överviktiga. Det handlar INTE bara om att man måste röra på sig mer. Det hjälper inte att sparka någon i röven så att de är ute och rör på sig mer, se alltid till kosten först. Ibland räcker små justeringar, ibland måste stora till.
80% kost och 20% motion.
Vissa fungerar som så, lite mer motion och lite mindre skräpmat. Men långt från alla.

Socker och gluten gör att man kan bli avtrubbad i sina mättnadskänslor (och i vissa fall mycket annat exv om man har ADHD, Depressioner eller andra mentala problem m.m), vilket leder till att man överäter för att man tror att man är hungrig.

Socker och gluten triggar ju även blodsockerkurvan som sedan i sin tur påverkar insulinproduktionen och även kortisolproduktionen som gör att man kan lagra istället för att släppa.

Om man äter en kost som balanserar din blodsockerkurva, insulinproduktion och som håller dig mätt länge eftersom din hjärna inte triggas att tro att du är hungrig vid varje blodsockerfall (eftersom du inte får några) så släpper du oftast kilon. Du blir jämnare i humöret. Jämnt flöde med energi osv osv. Du kanske inte heller är den där otrevliga sura människa du en gång var… 😉

Kontentan är inte att jag eller du ska behöva försvara valet av kost eller huruvida det är en diet eller en livsstil.

Är det en diet eller en livsstil att flera gånger i veckan äta kakor?

Någon säger: “Jag tror inte på lchf, vi är skapta att vara omnivorer”….. Jag svarar, sen när räknas socker/gluten som kött? Jag är inte vegetarian. Gluten och Socker är trots allt det ENDA jag tagit bort ur min kost.

Någon annan säger: “Du vräker i dig fett”…..
Jag svarar, ja visst finns det dem som gör det (finns extremister inom allt) men jag äter precis som du (tallriksmodellare) men utan tillsatser och utan gluten/socker. Jag personligen “överdoserar” inte fett. Jag äter lagom fett, tillräckligt för mig.

En tredje säger: “Du äter ju inga kolhydrater”…..
Jag svarar, Jo då, massor faktiskt. Sallad, grönsaker, rotfrukter, bär. Nu när jag tränar så tungt som jag gör så äter jag även nån bit frukt (banan) och även lite ris eller nån potatis då och då, dvs högglykemiska livsmedel och gjort ett tag. Det här är för att jag vill åt fördelarna av en del hormoner som leptin och insulin för ökad förbränning och muskelväxt. (Ja, insulin är inte enbart dåligt om man använder det till sin fördel.) Så här äter jag oftast på lördagar då det är min vilodag från gymmet. Ja, jag märker skillnad.
Så ja, jag äter massor av kolhydrater. Bara inte det som du räknar som kolhydrater tydligen…..

Så. När blir det till en livsstil? Den dagen jag är död?

Varför fortsätta med lchf?

Varför fortsätta med något som började som en viktminskningskost?

Jag har med “min” version av lchf gått ner alla de kilon och mer än jag hade i åtanke från början.

Varför fortsätta? När jag egentligen inte “behöver” det….?

Många påstår ju fortfarande att lchf är fara för hälsan. Har de verkligen sett vad socker/gluten kan göra med någon som är beroende? Hur någon överviktig som försökt “banta” hela livet helt plötsligt lyckas?
Just i det här inlägget tänker jag inte gå in på fysiologiska detaljer mer än att det handlar om annat än att man ska stirra sig blind på kolhydrater. Kolhydrater är inte bara negativt. Långt ifrån. MEN det handlar om VILKA MAN väljer.
Det handlar också om att hålla en relativt balanserad insulinproduktion. En stabil blodsockerkurva med andra ord. Och att man tar av det energiöverflöd man har inte det du tillsätter. Alltså en fettdrift. Fett driver fett. KORTFATTAT. Var inte heller rädd för proteiner. Speciellt du som bygger muskler.

Så. Varför äter jag fortfarande lchf när jag inte “behöver” det enligt så många runt omkring mig.

1. Jag äter min variant och för mig är det MAT, i min mat finns nu mer undantag för bär, nötter, nån frukt och ibland innan ett mastodontpass på gymmet även lite ris.
2. Jag äter inte gluten eller socker generellt. Undantag då och då eftersom jag kan hantera det.
3. Mindre PMS och humörsvängningar.
4. Bättre sömn, energi och ork.
5. Ren mat. Nästan inga halvfabrikat utöver några köttbullar och korv då och då.
6. Ingen migrän
7. Ork att lyfta tungt på gymmet utan PWO och andra energikällor. Men jag lägger till Aminosyror ibland.
8. Bra mättnad – står mig länge
9. Stabil vikt
10. För att jag mår bra av att äta så här och för att jag får i mig nästan allt jag behöver i vitaminer och mineraler av min mat. Jag kompletterar omega3 och D-vitamin.

Jag förstår inte varför man ska hacka på någon som hittat ett sätt som fungerar och som man mår bra av?!

Ät du som du vill.
Får du resultaten du vill?
Mår du så bra du vill?

Ja men då sån. Gör då det som funkar för dig.

Jag blir så less faktiskt. Jag VET att det här fungerar och jag behöver inte mixtra och trixa med min mat. Jag uppoffrar inget. Ja jag har tagit bort gluten och socker nästan helt. Men jag saknar inget och det är inget straff. Jag äter det jag vill och valt själv och nej det är inte synd om mig.

En traditionell “byggardiet” får inte ens hälften så mycket påhopp som just lchf. Ja jag är påläst och ja jag funderade ett tag på att prova men slog det ur hågen och fortsätter med den mat jag mår bra av. Jag kan inte svälta mig eller leva på något som har kvarg som bas. Eller hög kolhydratsmat. Eller en proteindiet.
Mina hjärnspöken slår bakut på en gång och varför ska jag behöva för att nå mina mål? Nej just det. Jag behöver ju inte det. Jag behöver dessutom inte räkna kalorier och ligga på ett 700-500kcal underskott för att komma dit jag vill. Jag har under så här lång tid lärt känna skillnad på hunger, sug, när jag behöver mer eller mindre mat.

Jag gör verkligen en uppoffring när min frukosttallrik ser ut så här istället för en limpmacka med kokt medvurst och oboy eller kalaspuffar.

Vad många glömmer är ju att lchf inte bara handlar om viktminskning. Alla antiinflammatoriska egenskaper. Så många som blivit friska eller friskare. Glöm inte dem.