Avslappning

Den som säger att det inte finns tid till att slappna av är oftast den som behöver det mest. Mig inkluderat… 

Jag köpte mig några lavendel bergamott ljus från on interiör design för några veckor sedan och var kväll innan jag ska sova så låter jag ljuset brinna i 10-15 minuter. Jag sover som en gris på julbord. Helt sanslöst. Jag nyttjar dessutom dessa minutrar till att ventilera dagen. Släppa sånt som inte går att göra något åt. Finna lösningar till sånt som går att lösa. Andas. Reflektera.  

 

Så här ser ljusen ut och de varar länge, hittade ingen bild på lavendel bergamott. Enligt butiksägarinnan till C.L.O.T här i stan så har den utgått för säsongen. Jag. Jag köpte på mig 5 stycken, dvs de sista hon hade. 

Om ni inte gillar lavendel så luktar persikan ljuvligt! Även clean cotton, xmas-feeling mm.  

 

Några av dem finns som stora. 

Dagens tips alltså. Avslappning och ljus. 

Advertisements

Att hitta rätt

Lugn. Ro.
Som när en liten glimt av höstkylan letar sig in i dina luftrör.
Som när en daggfylld åker värms upp av solen och ångan dansar mjukt mot skyn.
En porlande å med nyvakna trollsländor med fuktiga spindelnät i vassen.

Vet du det där lugnet?
En slags balans.

20140814-123248-45168705.jpg
Känslan man får efter dagens första kaffe på jobbet.

Att finna ett sånt lugn och sån balans med sin mat är svårt. Riktigt svårt. Speciellt om du ska balansera viktminskning med kostomlägg. Lägg på sockerberoende eller överätning eller sömnproblem på det.

Det känns omöjligt. Men det är inte det. Ingenting är omöjligt.
Ibland måste man börja i andra änden.

Du börjar med viktminskning som fokus och kommer ingen vart?

Om du byter fokus. Fokus på balans. Hälsa. Att lära känna din kropp. Vad är du för människa. Vad har du för laster? Vad är din styrka och din svaghet?

Hur slappnar man av och lär sig uppskatta det där lilla?

När går viktminskningen till överdrift och man inte ser helheten längre?

Ibland inser man själv. Man måste ner i träsket och upp igen för att komma på banan och hitta sig själv.

Ibland behöver man utomstående perspektiv. Och här. Här är ofta som vi kostrådgivare kommer in.
Mycket kan man läsa och lära på nätet. Men ibland för att hitta sin väg, son balans, som harmoni så behöver man hjälp. ❤️

Kaos i min hjärna.

Att inredning skulle vara en stor triggerpunkt för mitt psyke var något nytt.
Jag fick en släng av ADHD igår, allt i “min” värld blev kaos.

Kortfattat.
Möblerade om huset förra söndagen. Just den möbleringen gav mig något slags välbehag. Någon form av feng shui (säkert bara i min skalle) men ändå.
Kruxet var nätverk och andra sladdar till skärmen (mm vi har typ ingen tv).
Många lösningar har provats (utom att borra hål i putsväggen och dra en kabel över öppna spisen, det är inga alternativ) och det blir nån slags “nätskugga” där i hörnet…….

20140811-075103-28263727.jpg
Vänster är före och höger efter.

Att inredning i vår familj är ett hett ämne är inte så nytt då vi båda gillar att ha det snyggt, min man möblerar efter teknik och jag efter känsla. Vi brukar inte bråka om det heller.
Men ärligt. Hade inte fina svärmor ❤️ varit hemma igår med sina logiska tankar och idéer så hade nog ett storgräl brakat loss. Lägg till PMS på det.

Barnen behöver kunna kolla film om de vill. Så. Det var tillslut bara att flytta tillbaka skärmen och den där soffan till där det stod först. Byta plats på allt. Så. Nu står alltså soffan där den alltid stått och matsalsbordet på andra sidan framför öppna spisen. Suck.

Och jag fällde många tårar och tankar över detta igår. Det är inte fult. Men det var inte min vision. Jag får leva med det. Men jag gillar det inte. Än.

Kontentan, ibland gör man saker av logik och ibland låter man känslor styra helt.
Ibland är det bra att ta ett steg tillbaka och faktiskt se saker för vad det är.

Min tröst är att barnen har så de kan kolla på film och det är viktigast att de är glada. Jag får nu tänka om och jobba med de förutsättningar jag har istället.

Och just det tankesättet kan man applicera på så mycket.

Annie Sloan Chalk Paint

Alltså. Kan man vara kär i en färg så är jag det.
Den. Är. Magisk.

20140726-083541-30941997.jpg
Jag satte igång med soffan 20.15 igår och 21.17 var den klar!
Det tar en liten stund att bekanta sig med färgen men när vi var vänner var det bara att ösa på.
En strykning. Klart. Förutom de små snirkliga sidobitarna, de ska jag svampa en gång till.

Så dryg! Den var väl värd vartenda öre.
Jag hade glömt att köpa hem vax men det är fixat och på väg nu.

20140726-083749-31069823.jpg
Jag har så svårt att varva ner. Jag stressar undermedvetet mest hela tiden. Men denna semestern har nog gjort mig susen. Vi har bara gjort saker vi tycker om, umgåtts med fina vänner och familj, njutit av sol och låter dagen bli som den blir.

Att jag har ro att måla en soffa en fredagkväll, det är fantastiskt!

Det här är mindfulness för mig. Mando som ljudar från högtalarna och jag går helt in i “projekt soffan” som tillhör vårt större projekt “matsalsvägg-kök”.

Fantastiska Monica har svarat på alla mina knasiga frågor om färg och nyanser och ytbehandlingar. Här hittar ni henne och hennes butik.

Förväntad känsla.

Innan vi gifte oss så sa alla “ta tillvara på dagen” “njut” “once in a life time” “ni kommer vara så där nykära”……

Efter vi gift oss så säger alla “underbart med nygiftaskärfasen” “som nyförälskade igen” “som tonåringar” “njut”……

Hur är det då egentligen?

Vi diskuterade just det här, jag och min numera make. Vi kom väl fram till att antingen är vi konstiga eller så är vår kärlek så djupt rotad nu att den liksom håller ett jämnt flöde.
Om ni tänker er ett EKG. Som går upp och ner, upp och ner. Ibland jätte högt och ibland jätte lågt. Så är nog liksom vi ganska högt upp men jämnt liksom.

Det blev ingen total överväldigande känslostorm efter att vi liksom fått på papper att vi nu mer är gifta istället för sambo. Utan mer att vi bevisat för varandra att den kärlek vi har, den är jämn, trygg och där liksom.
Det var större att föda barn än att vi gifte oss, var vi ganska eniga om.

Kanske blev det inte en sån sprakande “rosa fluffig lyckostorm” för att det var så mycket annat att tänka på. Så mycket att hålla koll på. Så många att försöka hinna prata med, att alla skulle dra jämt och samtidigt försöka njuta av varandra som Herr & Fru…….

20140701-223728-81448021.jpg
Och visst, vi bråkar precis som alla andra, vi är sura, vi tjafsar och vi är oense. Precis som alla andra.

Men jag tror att det är det där lilla varje dag som gör det. Som gör att det är så bra. Att pussas varje dag. Att kramas varje dag. Att prata. Vi pratar. Om allt. Om inget. Ofta. Mindre ofta. Om viktigt. Om oviktigt. Det är respekt om inte annat, att man pratar och lyssnar, speciellt om man är oense, annars kan det ju gå åt pipsvängen. Vi är olika men också lika.

Vi gick nästan sådär fånigt och väntade, tills vi insåg att varför skulle det vara annorlunda nu mot innan. Det är ju liksom inte för en nytändning man gifter sig utan helt enkelt för att man älskar varandra.

Lyssna inte på vad andra förväntar sig att du ska känna. Känn vad du vill. Låt inte andra ramar styra dig utan bestäm själv. Det kan du med fördel applicera på precis vad som helst ❤️

Att lära sig älska sig själv

Det ligger någonting i det.

Hur kan man älska någon om man inte älskar sig själv. På riktigt.
Ungefär som ”behandla andra så som du själv vill bli behandlad”.

Det är skillnad på att ha självförtroende och att ha god självkänsla.

Om man behandlar sig själv väl så är det lättare att behandla andra väl.

Många av er som vänder sig till mig har en trasig historia som speglar sig på självkänsla, mående och kropp. Ett trasigt förflutet som ni tror definierar vem ni är.
Ofta svarar jag att du är inte din historia utan du har en historia. Din historia bestämmer inte din framtid.

Ibland får jag höra ”vad vet du om en turbulent ungdom, trasig familj, känslan av att aldrig passa in och vad vet du om ekonomiska problem”…

20140626-142753-52073836.jpgMånga överätarproblem (övervikt) grundar sig i känslor, tankar och belöning. Stresshormoner, Vad som kickar igång en människas tröstätande, känsloätande, ätstörning är givetvis individuellt. Vad som är en stor grej för mig kanske är en bagatell för dig och tvärtom. Vi får inte glömma mitt i allt att vi är alla olika, med genuint egna tankar, känslor och behov.

Ibland är jag ganska ytlig här även om jag samtidigt är väldigt personlig på vissa plan och det är en försvarsmekanism jag slår på, jag låter saker rinna av mig, för rinner det av mig så skadar det inte. Jag har lärt mig att stänga av, sålla.
När jag var liten var jag stor, rent av ganska överviktig. Vilket grundade sig i känsloätande. Känslan att inte vara önskad och samtidigt aldrig riktigt känna mig hemma och att alltid känna att jag var i vägen gjorde att jag tröståt. Det mesta. Man lärde sig ganska snart att inte visa det utåt, det verkade som om jag hade bra självförtroende och generellt var en ganska glad, dock överviktig liten förskoleelev….. Jag var duktig i skolan, jag var duktig med hästarna, men aldrig tillräckligt bra. Jag hade många vänner som liten men ingen egen bästis, det var svårt att släppa in någon. Det kom först när jag blev lite äldre och dem har jag kvar idag. Min morfar var min bästis, han som kände mig allra bäst och visste precis allt om mig, min trygghet tillsammans med mormor.

När man är liten är det svårt att veta hur saker ska vara. Vad som är rätt och vad som är fel. Men ju mer man observerar andra, ju mer lär man sig.

Det är svårt att veta hur ärlig och öppen man kan vara i en sån här blogg, det är svårt att veta vad som är okej att skriva och samtidigt inte. Men kanske kan jag hjälpa någon av er att förstå att framtiden är som en tom anteckningsbok som du fyller efterhand.

Jag har haft en riktigt turbulent, otrygg, bråkig och stökig historia, både som andra skapat för mig och som jag bidragit till själv. Men det är min historia och inte min framtid. Jag har varit en tonåring med få fasta punkter i mitt liv, jag har helt ofrivilligt och utan min makt eller vetskap hamnat i mindre trevliga ekonomiska situationer och jag har varit nere på botten och vänt.

Jag har varit riktigt överviktig, ohälsosamt smal och alldeles lagom. Men har jag varit nöjd? Nej det har jag ju givetvis inte. Förrän idag.
Det har tagit mig många och långa år att hitta mig själv, att finna vem jag är. Att få bukt med mitt störda ätbeteende och att lära älska mig själv för att kunna älska andra.

Min största rädsla här i livet har varit att jag inte ska vara en tillräckligt bra mamma till mina barn. Men när förskolefröken förra vecka sa ”vad trygga och kärleksfulla barn ni har, det märks att det är mycket värme och kärlek hemma hos er” då fick jag liksom en bekräftelse, att även om man ibland gör så gott man kan och ibland önskar man att man kunde göra mer, så gör man det man gör med kärlek. Det är den största belöning man kan få.

Att åka snålskjuts

Snålskjuts. När man är mitt i en viktresa eller vad som helst egentligen så är det lätt att haka på. Att följa strömmen. Man vill ha snabba resultat. Istället för att lära känna sin alldeles egna kropp så gör man likadant som alla andra. För att man tror att fungerar det på det stora hela så fungerar det även för mig.

Är det sant?
Ibland. Ibland kan det vara helt okej. Om man har en kropp som samarbetar och ibland även ett stabilt psyke. Ibland kan det vara mindre okej, ett ätbeteende från förr som blir värre, som väcks till liv pga av att man följer andra, triggas eller upplever hets. Nära, kära, sociala medier (forum, fb, instagram osv).

Vad andra gör, kan, presterar, eller gillar kommer aldrig att påverka din hälsa eller ditt välmående.
(Den här frasen är lånad av Anna). Den är ju så bra och stämmer ju, hur andras viktminskning går ska inte definiera dig. Hur andra presterar på jobbet ska inte definiera dig. Huruvida andra har åsikter om just dig eller kanske inte ens gillar dig, definierar inte dig som person.

20140610-071813.jpg
Vem du är bestämmer bara du, även om det alltid finns faktorer som gör att man under livets gång ändras, ändrar syn och sätt.

Åk inte “snålskjuts” utan hitta din väg, var din egen människa med eget värde, mål och ansvar, vad det än gäller.
Att följa strömmen är okej, men det är också okej att göra en avstickare då och då. Vilket man bör göra för att hitta sin väg.
Experimentera gärna, men tänk logiskt och vilka konsekvenser som finns. Hoppa inte på senaste flugan bara för att det just är det senaste, använd sunt förnuft. ❤️

Ett lass med “påskägg”

Påskägg. Snart fylls våra hem med påskägg!

I år får barnen en sandlåda av hela familjen. Som jag vart och handlat idag. Själv. Med kärra. Det får man vara stolt över haha.

20140416-192853.jpg
Jag måste dessutom sluta med mina små “ticksiga” tvångstankar. Bensinlampan började lysa strax innan falköping. Och så får jag såna där korkade tankar i skallen att “jag måste komma hem innan jag får tanka”. Nu kom jag hem. Precis.

Dagen har spenderats meditativt. Mer än jag från början trodde. Jag ogillar trädgårdsarbete och har alltid sett det som ett straff. Sen barnsben. Men idag tog jag tag i landet.

20140416-193111.jpg
Och separerade alla jordgubbsplantor så det blir fler och så att barnen kommer komma åt dem lätt.

20140416-193201.jpg
Inhandlade en blåbärsplanta också som fick sitta bredvid rabarbern.

En hel hög med kryddor och en söt trälåda som jag planterade några av dem i.

20140416-193313.jpg
Vem kunde tro att jag. Att jag skulle finna ro och lugn i att plantera.
Nu ska de bara överleva också.

#balansera mera

Oj what a day!
Busy busy! Stress stress! Nä…. Ett STRESSFRITT projekt så att säga!

20140311-220839.jpg

Idag har jag vart hemma hos Illustratör Avanna som också är min fina svägerska och jobbat på ett sammarbets-projekt.

Ni är många som bett om häften, bok, pdf-bok osv. Det är väl den ledtråd jag kan ge er nu 🙂 Vi kommer rocka fett! Det kommer bli så bra!

Är ni nyfikna?

Ta tillvara på DIN tid

20140127-224444.jpg
En så klok man!

Ta tillvara på dig själv!

Jag börjar äntligen känna ett litet lugn. Jag börjar känna att stressen jag haft inom mig ett tag börjar släppa. Inte för att det är mindre att göra eller mindre att hålla koll på men för att det är hanterbart för att det liksom finns en ände. Vi går mot ljusare tider. Jag är ledig till helgen. Familjetid. Kärlek. Vänner. Laga god mat. Umgås och bara tanka energi. ❤️

Men först ska jag genomlida ett avsnitt av Vampire Diaries, senaste säsongen är så lam, men har man börjat kolla så måste det ses klart. Sen förbereda inför ett spännande jobbmöte imorgon och webbutbildning innan ett kvällspass på restaurangen.