Krångla inte så mycket

Som myror. Som myror på hela kroppen kliar det. En känsla jag haft hela veckan. En slags rastlöshet.

Jag har striktat till min kost efter jul. Inte så att jag sätter förbud. Tvärtom. Jag får. Men vill inte. Jag är sån där. Periodare. Inte så att jag vräker i mig “skräp” men väljer lite mindre nyttig mat som egentligen inte passar min väg mot mitt mål.
Nu har jag fokus på att öka i vikter och uthållighet på gymmet. Jag vill bli stark. Starkare. För att bli det måste jag få i mig tillräckligt med energi och byggstenar. Jag har därför medvetet (jag avskyr det ordet men finner inget annat passande) valt att öka upp mina kolhydrater lite. Jag mäter inte. Men jag har lagt till exv lite rödbeta, palsternacka, sötpotatis i min kost. Jag lagar matlådor för hela veckan så mitt högre intag blir alltid på lördagar då vi precis som de flesta andra myser lite extra. Jag ska framöver förklara varför jag valt att justera så här.

Många av er funderar nu på hur ska ni hålla motivationen på topp. Hur ska ni lyckas? Karaktär? Huvudfokus på mat eller träning?

Det har inte med karaktär att göra. Det har i grund och botten med beslutsamhet att göra. Det är DET som är det avgörande. När du väl har bestämt dig och sen bryter ner ditt mål, ja du måste ha ett mål (ett fokus), det är först då du kan börja din resa. Att bryta ner ditt mål i många små mål är vägen till att lyckas.

IMG_3378.JPG
Det känns jävligt långt bort. Det där målet. Eller hur…..
Många tårar blev det i början. Men sen en dag vänder det liksom.

Många gånger har jag “tagit beslutet” men aldrig tidigare brutit ner det i delmål eller med samma fokus som denna gång.
Jag har pendlat upp och ner i vikt under hela mitt liv. Periodare ni vet. Känslostyrd.

Att använda mina barn som motivation har varit min “morot” och är fortfarande. En aktiv pigg och glad mamma är vad de förtjänar. Inte en mamma med dålig självkänsla, bitterhet och önskan om att “det kunde vart bättre”. Aldrig att jag vill att de ska ha en mamma som aldrig gör saker med dem pga missnöje med sig själv. Aldrig.

Det är DITT ansvar att må ditt bästa jag. Ingen annans.

Det är ju så lätt det där att man fastnar i ett invant beteende. Ett som kanske inte är så bra egentligen. Tanken på en nystart är god. Sen kommer du inte längre? Varför?

Bestäm dig. Fokusera. Målmedvetenhet. Livet.

Jag hävdar självklart att gluten och socker är boven till mycket. Räkna kolhydrater i början vid kostomläggning, håll dig till livsmedel under 5gr/kh per 100gr. Lär dig. Läs innehållsförteckningar. Undersök och testa.

Men kanske mitt VIKTIGASTE råd. Var INTE kolhydratsrädd!!!!
Jag läste i en tråd på Facebook idag en lång diskussion om huruvida te var jordens undergång eftersom det “innehöll” 1-4gr kh/100gr och att “dagskvoten” av kolhydrater var fylld efter respektive 4 släta koppar te. Sånt här skrämmer mig lite.

Mörkgröna bladgrönsaker som är så himla nyttigt, fullt av vitaminer och mineraler bla folsyra som är essentiellt. Ägg som är det coolaste livsmedel vi har, innehåller nästan allt utom C-vitamin. Kokosgrädde. Broccoli.

Jag kan rada upp hur många nyttiga livsmedel som helst som då inte passar in i “dagskvoten”…….. Vad missar ni då för vitaminer, mineraler? Kompensera med tabletter? Jo men visst. Eller en paprikabit för C-vitaminets skull, ja så kan man göra, en gång i veckan…..

Förstå min sarkasm.
Men i ett sånt här läge känns det okej ibland även för mig som Kostrådgivare att sucka lite, högt……

Lchf är för mig näringsrik mat som ger mig allt jag behöver. (Ja jag fyller på med bla omega3 och D-vitamin). Mat som är glutenfri och sockerfri. Mat som håller mig mätt och som ger mig energi att både orka med mitt arbete, min familj och min hobby. Träning. Ja shopping också om det räknas 😉

Om man resonerar som ovan i den där tråden. Då kan man alltså dricka exv hur mkt Cola zero man vill istället, eftersom det är både sockerfritt och innehåller (enligt innehållsförteckningen) inga kolhydrater…. Logiskt?!

Så. Välj bra kolhydrater när du äter. Krångla inte till det för mycket. Speciellt inte i början. Du kommer långt med att “bara” byta ut pasta/potatis/ris mot exv broccoli/blomkål/sallad. Ta bort bröd och godis. Du kommer känna skillnad själv i kroppen. Och du kommer att se det.

Diet eller livsstil?

Återigen.
När blir en diet en livsstil? Eller en livsstil full av diet?

När jag som så många andra började äta lågkolhydratskost med naturliga fetter (lchf) så såg jag det som en diet. Jag är inne på mitt tredje år nu och kan inte tänka mig att gå tillbaka till att äta pasta/bröd/socker flera dagar i veckan. Är det nu en varaktig diet eller är det MIN livsstil???

Det har blivit min vardag att äta KÖTT, GRÖNSAKER och NATURLIGT FETT. Varför ska det vara så konstigt?

Jag tror. Jag tror att vi är skapta att äta av vad som fanns tillhanda innan vi började producera mat artificiellt. Varierat. Olika konsistens. Olika sammansättning. Vissa dagar mer grönsaker andra mer protein och en tredje dag mer fett.

IMG_3544.JPG

Jag tror inte att man dör av lite socker eller gluten. Självklart inte. Men att använda det som “lyx” istället för något som är standard i vardagen tror jag på. Jag blir GALEN när barnen berättar att de fått OBOY till frukost på dagis!!!

Det handlar heller inte om ENERGI IN / ENERGI UT. Principen låter bra, eller hur? Men det är inte därför det finns så många överviktiga. Självklart påverkar motion och rörelse. Men även sömn och stress. Men grundstenen är trots allt vad du stoppar i mathålet. Vad DET gör med din kropp och vad för signaler det skickar till hjärna, lever och blodsocker, maten styr vad och hur du förbränner bla.

Givetvis så går man upp i vikt av att bara sitta på soffan och äta överskott (eller underskott för den delen) det kan ju vilken jubelidiot som helst räkna ut, eller?
Ni förstår att jag mellan varven är ironisk hoppas jag…

Sakfrågan är inte att man är lat, utan varför överäter/underäter man? Vad är orsaken till just ditt problem?
Tristess? Understimulation? Blodsockersvajningar? Sug? Brist på mänsklig kontakt? Sexbrist? Glädjebrist? ADHD? ADD? Depression? Ilska? Humörsvängningar? Allt kanske…..

Saken är ju den att ÄVEN om man använder sig av principen energi in / energi ut så är flertalet överviktiga. Det handlar INTE bara om att man måste röra på sig mer. Det hjälper inte att sparka någon i röven så att de är ute och rör på sig mer, se alltid till kosten först. Ibland räcker små justeringar, ibland måste stora till.
80% kost och 20% motion.
Vissa fungerar som så, lite mer motion och lite mindre skräpmat. Men långt från alla.

Socker och gluten gör att man kan bli avtrubbad i sina mättnadskänslor (och i vissa fall mycket annat exv om man har ADHD, Depressioner eller andra mentala problem m.m), vilket leder till att man överäter för att man tror att man är hungrig.

Socker och gluten triggar ju även blodsockerkurvan som sedan i sin tur påverkar insulinproduktionen och även kortisolproduktionen som gör att man kan lagra istället för att släppa.

Om man äter en kost som balanserar din blodsockerkurva, insulinproduktion och som håller dig mätt länge eftersom din hjärna inte triggas att tro att du är hungrig vid varje blodsockerfall (eftersom du inte får några) så släpper du oftast kilon. Du blir jämnare i humöret. Jämnt flöde med energi osv osv. Du kanske inte heller är den där otrevliga sura människa du en gång var… 😉

Kontentan är inte att jag eller du ska behöva försvara valet av kost eller huruvida det är en diet eller en livsstil.

Är det en diet eller en livsstil att flera gånger i veckan äta kakor?

Någon säger: “Jag tror inte på lchf, vi är skapta att vara omnivorer”….. Jag svarar, sen när räknas socker/gluten som kött? Jag är inte vegetarian. Gluten och Socker är trots allt det ENDA jag tagit bort ur min kost.

Någon annan säger: “Du vräker i dig fett”…..
Jag svarar, ja visst finns det dem som gör det (finns extremister inom allt) men jag äter precis som du (tallriksmodellare) men utan tillsatser och utan gluten/socker. Jag personligen “överdoserar” inte fett. Jag äter lagom fett, tillräckligt för mig.

En tredje säger: “Du äter ju inga kolhydrater”…..
Jag svarar, Jo då, massor faktiskt. Sallad, grönsaker, rotfrukter, bär. Nu när jag tränar så tungt som jag gör så äter jag även nån bit frukt (banan) och även lite ris eller nån potatis då och då, dvs högglykemiska livsmedel och gjort ett tag. Det här är för att jag vill åt fördelarna av en del hormoner som leptin och insulin för ökad förbränning och muskelväxt. (Ja, insulin är inte enbart dåligt om man använder det till sin fördel.) Så här äter jag oftast på lördagar då det är min vilodag från gymmet. Ja, jag märker skillnad.
Så ja, jag äter massor av kolhydrater. Bara inte det som du räknar som kolhydrater tydligen…..

Så. När blir det till en livsstil? Den dagen jag är död?

Jag avstår.

20140523-100747.jpg

Varje soluppgång ger en ny dag. Varje ny dag ger en möjlighet. Varje möjlighet ger tid att uppskatta livet.

Lika mycket som jag förespråkar naturligt artegen kost lika mycket tar jag avstånd från en nästintill enbart fettbaserad kost, vikthets eller ej och lika mycket avstår jag från substitut.

Med substitut menar jag att man letar och byter ut gamla varor och vanor mot nya liknande istället för att finna ett sätt att bli av med dem. Om inte annat att se problemet man hade i vitögat, inte göda det med nya “godkända” ofta tillsatsfulla varor.

Socker byts ut mot sötningsmedel utan att man blinkar. Mjöl byts ut mot nötmjöl i samma utsträckning man åt mjölbaserad mat tidigare, innan kostomläggning.
Vanlig läsk byts ut mot zero, light eller celsius.
Chokladbars, kakor osv byts ut mot bla questbars.

Har man nu bytt det ursprungliga problemet mot ett annat?

Var låg felet i hälsan, vikten, sjukdomen tidigare?
Göder du ett mindre bra beteende på ett nu “godkänt” sätt istället?

Jag ser hela tiden frågor på forum där människor undrar varför de inte går ner i vikt, varför de inte är bättre i magen och sen får man som svar när någon (eller jag själv för den delen) försöker hjälpa att de kan minsann inte vara utan läsk, bröd och chokladkakor. Det är ju så bra att alternativ finns.

Ja. Det är bra att alternativ finns men det är också viktigt att äta med måtta om man vill ha resultat. Vikt, sjukdom eller bara hälsa. Oavsett.

Ibland. Ofta. Nästan alltid. Ligger ett beteende i grunden till det här. Ett beteende som kanske inte är vad det borde. Ett som tär på dig. Du vet det. Eller så kommer det klarna för dig.
Eller så mår du helt fantastisk med att stoppa i dig artificiella saker.

Stevia är inte ett naturligt sötningsmedel. Bladet ja, det “rusframkallande” bladet som är förbjudet. Men inte det sätt det framställs till vitt pulver. Inga substitutsötningsmedel är naturliga.

Honung är naturligt. Det enda vi har utöver bär (om man vill söta med det).
Många tror att eftersom honung har ett högt GI så är det big no no. Men själva verket, har ett sötningsmedel oroväckande lågt GI, så blir det riktigt tufft för levern att omvandla och kan vara skadligt. Ren fruktos tillexempel är svårt för kroppen att bearbeta och omvandla, det värsta.

Givetvis om du äter paleo så kan du ju söta med frukt. Men inom LCHF-ramen faller det bort.

Om man kritiserar eller frågar någon med ett trasigt ätbeteende något som inte i deras värld stämmer. Så får man ofta, nästan alltid, en aggressiv respons. Att så är det minsann inte alls och mothugg, ursäkter, förklaringar skapas. Kan det liknas med ett annat beroende? Alkoholism? Droger? Rökning?
När man trampar i getingboet.

Inte erbjuder man en alkoholist en light variant av alkohol? Inte erbjuder man en heroinmissbrukare kokain istället eller lite mindre……. Och många rökare byter ut problemet genom att börja snusa istället……..

En sockerberoende byter ut mot “godkända” sötningsmedel istället?
Är inte det lika illa?

Att normalisera det onormala?

Vad är normalt och vad är onormalt?
Normaliseras nu det onormala?

Någonstans mitt i den här kostvinden som blåser åt olika håll så måste jag vara sann mot mig själv, mot min kropp och framför allt mot dem som kommer till mig för att få hjälp.

Som jag hade anat så blåste det här inlägget upp. Det cirkulerade, delades och lästes här och var och som alltid råder delade åsikter. Det är som att trampa i ett getingbo med 50 000 klick när man publicerar något som inte faller alla i smaken. Man vet inte var eller om man blir stucken.

Nu är jag inte allergisk för fem öre och har under årens lopp skaffat mig ganska mycket skinn på näsan och jag har kunskap att luta mig mot.

Jag är inte fetträdd, jag är ingen som LCHF:at lite granna och jag är inte obildad eller outbildad. Nej, jag har inte medicinsk utbildning, jag är inte läkare eller forskare som någon undrade igår. Såna frågor som jag som förespråkar en balanserad kost får.
Får de andra samma frågor eller är allt okej så länge man badar i fett?
Hmm… Det var liksom inte kontentan av inlägget. Jag har ett arkiv om man vill veta mer.

Vi har ett samhälle som lider av fettma. Ett samhälle som lider av för stor socker- och glutenkonsumtion, för mycket transfetter. Ett samhälle där det är svårt att få grepp om vad som är normalt och inte normalt. Ett samhälle som är fullt av autoimmuna sjukdomar och med en gråzon av människor som inte heller kommer få godkända “sjukdomar” inom vården och den hjälp de behöver. (Håll utkik efter Anna Halléns bok Gnisselzonen).

Vi har ett samhälle där media och “vanligt” fölk tror att LCHF är att bara äta bacon, dricka grädde ur förpackning och äta bregott med sked.
Är det den bilden vi vill att andra ska ha? Nu har de ju fett på sin kvarn så att säga.

Hur förklarar man för sina barn att idag äter inte mamma/pappa, idag äter mamma/pappa bara fett med en liiiiiten del protein, idag äter bara mamma/pappa en gång?
Hur förklarar man för barnen att äta en balanserad nyttig kost när man inte föregår med samma exempel?

Mättat fett är bra, det bästa. Det påverkar inte kolesterolet på det sättet som “myten” säger och inte heller blir man fet av fett i sig självt. Det hjälper att stabilisera blodsockret, insulinproduktion osv förutsatt att man äter en glutenfri och sockerfri kost, det gynnar fettförbränningen m.m Det finns hur många fördelar som helst med fett.

Kommer ni ihåg Banan/Ananasdieten….? Som slutade i såna näringsbrister att man sedan var tvungna att lägga in i all information gällande kosten/bantningsmetoden att man bör ta tillskott för att komplettera… Är vi där nu igen? Fast med en redan naturligt artegen kost?

20140521-080302.jpg
Foto: Anna Larsson

Att äta mat i artegen form och mängd.
Att äta en balanserad kost.
Att hålla ett stabilt blodsocker.
Att inte skapa oss brister.
Att äta oss till ursprungsvikt.
Att äta oss friska.

Känns det logiskt och normalt att behöva kompensera utebliven näring genom att äta tillskott? Näring, vitaminer och mineraler vi som sagt till större delen kan få i oss av en balanserad kost?
Är det normalt att nästan helt utesluta näringskällor. Till priset av vad? Brister och en smalare midja?

Till dig som inte läst här förr. Jag har bantat. Jag har skapat brister. Jag har en historia. Jag har lärt mig äta. Jag har hittat en för mig balanserad kost. Jag har sedan mina graviditeter gått ner nästan 35kg men jag har inte tummat på mina kostprinciper.

Jag fick kommentaren i går i ett forum att bara för att jag är “klar” med min viktminskning så har jag ingen rätt att yttra mig. Det har jag visst det.
Så länge som jag är kostrådgivare, mamma och människa så har jag all rätt i världen att yttra mig och dela mina åsikter och så länge som jag bloggar så tänker jag göra det. Om du håller med eller inte det står för dig. Vad som är rätt för mig är naturligtvis inte säkert att det är rätt för dig och tvärtom.

Jag och många andra underbara Kostrådgivare, tillsammans med vården (där vi inte räcker till eller kan tillräckligt) får lappa ihop människor till höger och vänster som hoppar på de senaste experimenten och hyperna. Ska det behöva vara så?

Jag förtydligar. Någon som har ett rubbat ätbeteende och som triggas av allt kan självklart ha till fördel att äta en till nästan 100% fettdriven kost, tillsammans med mental bearbetning. Likaså någon som har en autoimmun sjukdom.

Men att använda det på rätt sätt och rätt syfte är skillnad från att hoppa på senaste tåget, precis som 5:2 hypen för ett tag sedan. Många som hoppar på har inte kunskapen som krävs och snart dyker problemen upp med posten.
Många ser tyvärr bara att det “utlovas” en snyggare slankare kropp.

Det är din skyldighet att läsa på innan du gör något med din kropp. Precis som man läser och dyker över allt när man precis skaffat barn osv.

Jag hoppas du är sann mot dig själv ❤️

Antiinflammatoriska fördelar

20140512-065336.jpg

Att vara sjuk är ju inget kul.

LCHF. Artegen. Paleo.
Alla gemensamt glutenfri lågkolhydratskost med naturliga fetter.

Varför är det så att det är så otroligt många som upptäcker hälsofördelarna med den här kosten?

Inte bara “allmänna” sjukdomstillstånd som förkylningar utan bla diabetes typ 1 och 2, fibromyalgi, IBS, hypertyreos, hypotyreos, ledvärk, PCOS osv.

Varför lindras eller försvinner många autoimmuna och metabola sjukdomar när man äter en bland annat blodsockerstabiliseringskost, kan man ju undra. Varför får människor ett drägligare liv med en mer artegen föda? Här kan du läsa om Jasmines Diabetes typ 1 och Här kan du läsa om Birgitta Höglunds fibromyalgi (Här är originalinlägget från Birgittas gamla blogg.)
Tack för länken Birgitta och Här kan du läsa om hur Mats blev frisk av mat (som även hans grymma bok heter), bla diabetes typ 2, hjärt och kärlsjukdomar, värk m.m

Är det en slump att man mår så mycket bättre vid kostomläggning? Nej jag tror inte det. För mig är det logiskt.
Bland annat. Kolhydrater göder glukosproduktionen och skapar ett överflöd av glukos i vår kropp. Ett “lager” som vi inte kan utnyttja om vi inte exv springer ett maraton. Någonstans måste ju detta ta vägen, lagras och skapar obalanser och fett bla.
Gluten är xenobiotika (ett främmande ämne) som skapar obalanser, mag/tarm problem, signalstörningar och exv läcker det ut genom tarmen så skapas många sjukdomar och just gluten är problemet till MÅNGA hälsoproblem, men det vet ni redan, likaväl vad jag tycker om gluten (annars har ni arkivet att använda er av).
Jag skulle kunna rabbla upp massor här.

Äter du för hälsa, sjukdom?

Trots att det är märkbara skillnader på hälsostatus hos många vid övergång så är det ändå enligt Livsmedelsverket okej att äta skräp. Med skräp menar jag givetvis gluten, socker och lightprodukter.
Förstår de inte hur fort gluten bla påverkar blodsockret och insulinproduktionen (ej befintlig hos typ 1:or) och hur skadligt det är?

Jag kan tycka att finns möjligheten så är det väl bättre att äta sig till hälsa än att medicinera.

Bulletproof MCT-olja (BOO)

Många av oss “fungerar” inte utan kaffe. Jag är en av dem. Eller. Jag är inbillad att tro att jag är en av dem. Jag funderar ibland om det är ett stört beteende, ett beroende, som skapat den där kärleken som finns mellan mig och den svarta, varma, väldoftande dryck.

Jag dricker alldeles för mycket kaffe. Way too much. Enligt vissa studier kommer jag inte få alzheimers och bli superskinny på kuppen medan andra säger att jag kommer dö en för tidig död med en sönderstressad sjuk kropp. Nåväl.

Det finns många olika varianter av kaffedrickare, olika vad man föredrar att ha i och varför man dricker.
Jag dricker mitt svart.
Nån gång för många många år sedan lärde min mormors mor “Gamla”, som jag kallade henne, som egentligen hette Svea, att dricka kaffe på fat med sockerbit. Vackra fat fyllda med säkert lika delar kaffe som grädde och en kokkaffedoft som jag än i dag kan sakna. Där och då började min “kafferesa”. För vem gillar inte sött gräddigt kaffe?

Rakt på sak. Jag dricker kaffe för att det är gott. För att jag vill åt den lilla (som knappt existerar pga överanvändning) kick och för att det blivit en vana. Jag dricker numer mitt kaffe svart. Helst ganska starkt.
20140501-073635.jpg
Helst Zoega. Och variation.

Rakt på sak.
Jag har riktigt svårt för “fettkaffe”. “Fettkaffe” kan vara kaffe med smör, kaffe med kokosolja eller båda delar. Jag tycker rent av att det är jobbigt att dricka. Så jag gör inte det. Även kallat MBC (Magic Bullet Coffee).

MEN kokosoljans korta fettsyror
är något jag vill ta till mig och jag äter ju inte heller kokosolja med sked. Utan steker bara i det.
Tills härom dagen. När jag fick hem en koncentrerad MCT-olja från Succeeder.
20140501-074854.jpg
Som ni vet (ni som läst ett tag) så har jag ju sett till att min älskade Mormor tar kokosolja i sitt morgonkaffe och både hon och jag tycker oss märka lite skillnad i pigghet, klarhet och just Laurinsyran i kokosoljan har såna fördelar.

Men för att få i sig 1 msk MCT-olja (alltså den renare utvunna formen) så behöver man äta ca 6-7msk kokosolja. För att få alla fördelar för kroppen är det alltså bra att kombinera.

BOO från Succeeder funkade till min förvåning riktigt bra i kaffet. Jag skakade mitt. Ca 2dl kaffe och ca 1tsk BOO. Ett superstort plus att det inte blev flôtigt eller liksom som en fetthinna på kaffet, avskyr det. Ja, jag är för lat för att stavmixa. Det ska va enkelt och inte låta för mkt på morgonen. Energin i går var högre än vanligt, trots dålig sömn. Idag vaknade jag pigg som tusan redan innan klockan slagit 06.00.

20140501-075906.jpg
MCT finns också bla i bröstmjölk, absorberas och förbränns snabbare i kroppen vilket leder till ett snabbare bränsle för organ och muskler och ger mer energi. Kortfattat så bildas Ketoner. Ketoner och glukos är de två ämnen som kan användas som energi i hjärnan.

Ketoner, ketos eller fettdrift leder dessutom till ett jämnare blodsocker, en lägre insulinproduktion och det här är tex till stor fördel för exv diabetiker, både 1:or och 2:or.

Glukosdrift, kolhydratsdrift, ger svajande blodsocker, högre insulinproduktion och är alltså inte till fördel för någon egentligen.

Men just det här tycker jag är helt fantastiskt!
“Ketogen kost är en fettrik lågkolhydratdiet som ursprungligen utvecklades för behandling av barn med epilepsi som inte svarade på konventionell läkemedels behandling.” – Huttenlocher PR, Wilbourn AJ, Signore JM. Medium-chain triglycerides as a therapy for intractable childhood epilepsy. Neurology. 1971.

Citat lånat här!
Och oljan kan ni handla här!

Just det här med ketogenkost som “medicin” kan ni bla läsa mer om i Anna Halléns bok Energibarn.
Eller om ni är intresserade av Ketogenkost och diabetes så finns den här underbart braiga bloggen