Den där ångesten?!

Mår DU bra? Mår DU så bra du kan må? 

Mår du bra med maten, med jobbet, med livet? Gör du allt rätt? 

Det är inte lätt att må sitt bästa jag. Speciellt inte i dagens sociala värld. Speciellt inte när konton man följer väljer vad som ska publiceras till allmänheten. 

Stora instakonton och bloggar pekfingrar i ämnen som de inte har en blekaste om. Målar upp en ödmjuk bild av sig själva för att de kan och vill. Det säljer mer. Klickräknaren tickar. 

Ämnen som berör tas upp, ibland bra och inte allt för sällan såna som skapar än mer ångest än det dagliga hos många av oss “vanliga” kvinnor som inte är sjukligt sjuka av en beroendepersonlighet. För handen på hjärtat, många av oss är känsliga mot socker, gluten osv och jag är allt för en artegen naturlig kost. Men långt ifrån alla är gravt sjuka eller har en så stor beteendestörning angående mat. 

Alla har vi någon “störning” eller trigger eller hur 😉 men det gäller ju oavsett kostval. Visst kan man förebygga med kost. Kosten påverkar med än man tror. Men grunden finns där redan. Det psykologiska. Ditt tankesätt. Allt hänger liksom ihop. 

Jag tror på en ren och närproducerad kost. Men jag tror också att det är en handfull som är så gravt och så sjukt “sockerberoende” likt en alkoholist. Många slänger sig med termen sockerberoende, kolhydratsberoende som om det liksom är enda lösningen på allt och det är så fel. Vissa är på riktigt, riktigt sjuka och behöver proffesionell hjälp men många utnyttjar också termerna. 

Jag avskyr när man man målar upp att kolhydrater är boven i dramat. Det är det inte. Det är en byggsten precis som protein och fett. Kolhydrater är precis lika användbara och nödvändiga som resterande för en funktionell kropp. Skillnaden är VAD för kolhydrater man väljer. Likaså med VAD för protein och VAD för fetter. Du som äter naturligt och medvetet inte stoppar i dig margarin. Men chips eller lösgodis går bra? Hm. 

Hur är logiken där? Jag kan inte svara på det. För jag äter inte margarin. Alls. Kommer inte in i mitt hus. Men jag äter chips. Jag äter lösgodis. Jag gör det. Inte dagligen. Inte ofta men då och då. En logik som inte går ihop eller hur? 😂 

Något jag inte kan svara på. Mer än att “det är gott”. Jag är bara människa. En som varit överviktig men utan sockerberoende. Få förunnat kanske? 

Tillbaka till inledningen. Att må sitt bästa jag är svårt. Man ska balansera kosten, träningen, familjen, jobbet, egentiden, hobbys, vänner osv. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Mår du bra inom ett område så är det inte tillräckligt. Du måste må bra inom fler områden. Se det som en balansbräda, ju fler steg du tar för att få den att tippa ju närmare mål är du. Börja med en sak och jobba vidare. 

Hatten av till dig som jobbar på ditt bästa jag!

Låt inte sociala medier ge dig “mer” dålig samvete än du redan har. Prioritera vad som är viktigt för dig och någonstans där inne i din kropp som är fylld med känslor och ett hjärta som bankar så kommer du att känna vad som är rätt för dig. 

Det är sällan vad någons instagram eller blogg eller krönika säger. 

Lita på dig själv och ditt hjärta, din magkänsla. 

Du som är förälder. Du vet precis vad jag menar med: Lita på magkänslan. Bara DU vet det bästa för ditt/dina barn. 
Vi gör alla så gott vi kan. Förälder. Ungdom. Sambo. Fru. Kvinna. Man. 

Framsteg

Allt flyter på just nu. 

Motivationen att blogga som förr lyckas liksom inte riktigt infinna sig…  Inte tiden heller. Kanske det kommer. Kanske inte. Ju mer uppkopplad jag är på jobbet ju mindre behov har jag hemma. 

Hur som helst.  

 
Fånigt kan tyckas men jag är nöjd. 9 veckor mellan bildern. 

Jag vet precis

 

 Jo men visst. Jag fick en så trist kommentar tidigare. “Vad vet jag som är smal!?”

 Ja vad vet jag?! Inte för att det spelar nån som helst roll om jag är smal eller ej. Men jag vet precis. Jag vet hur många tårar och hur mycket svett och vilja och tid som krävs. Det är inte lätt men det går. 

Jag har alltid pendlat upp å ner. Tröstätare som barn. Underskott som tidig tonåring. Stora lår som hästtjej. Spritsmalfet som tidig 20talare. Överviktig efter graviditeter mm. Och nu nästan 30 år gammal är jag alldeles lagom men jag sliter som ett djur och JAG VET PRECIS. 

Jag vet vad som krävs, inte bara på gymmet men även att tackla allt annat som hör till.. Jo men då är jag självisk för att jag “tar” mig träningstid. Jag tränar när mina barn sover. Punkt. 

Och ja visst det är säkert alldeles för många dammråttor bakom soffan och för många osorterade par strumpor i tvättstugan men vem sjutton tittar där. Jag vet att det går att träna hemma med småbarn. Det går att planera maten. Det går att tackla jobb och familj med gym. Allt går bara viljan och verktygen finns där. MEN det tar tid!!! 

Översta bilden är från min “träningsstart” och alldeles nästan helt nyförlöst. Min son fyller 3 i oktober. Lika lång tid som han är gammal har det tagit mig att komma dit jag är idag. Att veta var man kom ifrån skapar ödmjukhet. JAG VET PRECIS hur det känns. Varenda delmål. Alla minus. Tiden. Att vilja ge upp. Jag vet. 

Och just därför skapade jag mitt “kickstart-hemmaträningsprogram med kostrådgivning”. Mer info får du om du mailar info@kostologik.se

Vad är sunt förnuft?

Ingen enkel fråga eller hur. 

Sunt förnuft är det som du tycker är logiskt. 

Det kan vara allt från att äta tallriksmodellen, lchf, paleo, högproteinkost, GI eller vad som. Huvudsaken är ju att det känns rätt för dig. 

Sunt förnuft kan appliceras på så många sätt och situationer. Men för att du tycker att en grej är logisk för dig så betyder det inte att jag förstår. Eller tvärtom. 

Sunt förnuft för mig idag var att avstå träning. Jag har känningar i min hals och jag vill inte att det ska bli värre och sjuklig träningsvärk från sumo frontboj. Sunt förnuft i min mat är att jag inte ligger på underskott. Att jag äter på samma sätt jag gjort de senaste 3 åren. Att jag äter 3 ggr om dagen. Att jag det sista lagt till lite mer kolhydrater 1 dag i veckan. Dels för att jag har “utrymme” för det i och med att jag tränar 3-5 dagar i veckan men också för att hormonoptimera (sånt jag tycker är kul att testa – nörd jag vet). Fortfarande gluten och sockerfritt dock. 

   

Ett år mellan dessa bilder men knappt något kilo, jag tror att om jag ska följa mina anteckningar så har jag tappt hela 0,8 kg sen första bilden. Vilket är jättebra och det jag strävat efter. Inte att gå ner mer utan att byta ut. Mer muskler. Bygga och forma kroppen. Sen är det svårt med bilder och olika vinklar. Det vet ju alla.  

Jag tycker det är snyggt. Jag älskar att träna. Jag lär mig saker var pass. Mest om mig själv. Vilka gränser jag kan tänja på. 

Hur mycket jag än älskar att träna och vill göra det var dag så säger mitt sunda förnuft att vila är bra. Vila är lika viktigt som att träna. Vila och mat. 

I helgen blir det Battle of Scandinavia med min man. Lillsyrran ska jobba på mässan och vi ska njuta av lite “vuxentid”. Jag och min man. Snart har vi varit gifta i ett år och precis runt hörnet är vårt 5 års jubileum. 

Lika mycket som jag ser fram emot en heldag med Mannen min så ser jag fram emot att studera och titta på dessa fantastiska atleter. Beundransvärt vad det är slit bakom allt. Jag sympatiserar inte med allt vad gäller fitnesstävlingar och jag skulle inte byta min kost mot en “byggardiet” men jag är fascinerad. Jag är fascinerad över mental styrka likaväl som råstyrkan. Sen är jag övertygad om att man kan bygga och tävla på lågkolhydratkost/och eller högfettskost också, givetvis, finns många grymma “lchf”-atleter. 

Jag menar, jag har faktiskt lyckats bygga och forma om min kropp på högfettskost, så där har jag inget tvivel, allt går. Jag älskar att träna, lika mycket som jag förr älskade att vara i stallet. 

Är fasta att tillföra energi?

Varför är det mer en norm inom “lchf” att vräka på fett än att äta en helt smaklig och balanserad måltid?

Jag har tagit upp det här förut och det blir alltid så stora rabalder över att jag tycker det är så osmakligt, onödigt och i vissa fall även äckligt. Jag menar givetvis inte dig som ökar upp fettet för att hålla dig mätt längre. Inte heller dig som dricker fettkaffe då och då. Jag menar inte dig som måste för att tygla dina begär med en sån mättnad en stor mängd exv smör ger.
Jag menar att för väldigt många nya inom lchf som precis ska lära sig vad det är, de får en helt skev bild av att följa exv #lchf-taggen på instagram och så har det varit det senaste året. My skrev ett så bra inlägg om just gluten på #lchf-taggen härom dan. Samma gäller en jädra massa sötningsmedel kan jag tycka. Jag och My har många liknande åsikter men även många delade och ni ska bara veta vilka diskussioner vi kan få till ibland 😉 störtskönt! Men det är lite charmen eller hur, att du som läser kan välja var du kan relatera eller helt enkelt plocka godbitar från alla.

Och du. Förr i tiden under evolutionens början hade vi inte tillgång till fett i överflöd, inte kaffe, inte socker, inte sötningsmedel, inte gluten för den delen heller. Nu verkar det va en våg på gång igen. En fettvåg. En sötningsvåg. När man “vart” med länge så ser man när de kommer och går. Ungefär som att man kan ana vilken ny vitamin som blir hypad… Lagom till var vår när alla ska snygga till sig till sommaren.

Många, för många av mailen jag får. Handlar om att man läst att fettkaffe är värsta dunderkuren. Att nästan alla rekommenderar på Facebook-sidor att det är fettfasta man ska göra för att mirakulöst tappa alla sina kilon.

Sanning med modifikation. TÄNK SJÄLV.
Jag säger inte att fasta är fel. Tvärtom. Men se till dina förutsättningar och vad du vill åstadkomma.
Fettfasta. Fine. En del hälsofördelar om man gör det då och då och inte flera veckor i sträck utan varvar med tuggbar mat.

Att fasta är bra för hormoner, speciellt leptin och ghrelin som hör till mättna, serotonin och dopamin – belöningshormoner. Min personliga åsikt är ju att fastar man ja då fastar man och inte kör nån energikompenseringsvariant. Att dricka fettkaffe är inte att fasta. Det är att “fettfasta”. Och då är man ute efter något annat och andra fördelar/nackdelar. Att tillföra nån tsk mct-olja kan dock va till fördel, energi som inte lagras.

Lite som att dricka en shake eller en nutrilett inte heller är att fasta. Fast på ett helt annat sätt.

Jag förespråkar alltid mat före att dricka där det går. Men även jag gör undantag i mina rekommendationer till “mina gruppmedlemmar” åt båda hållen. Man. Måste. Se. Till. Individen.

Varför dränker inte jag min mat i fett?

Jag fick frågan igår: Varför äter du inte lika mycket fett som en del “andra” lchfare?

Det är faktiskt en jättebra fråga!!
Jag tillagar all min mat med smör/kokosolja eller mct-olja. Jag äter alltså mat som är högt i fetthalt, naturligt och rikt på fettsyror, laurinsyra mm.
Jag lägger inte alltid till fett vid sidan av för att jag äter även naturligt fettrik mat så som lax, avokado, nötter, oliver m.m Det här räcker tillräckligt för mig. Ibland lägger jag till extra och ibland inte, jag känner min kropp vid det här laget. Jag tror på variation i kosten. Precis som med valet grönsaker och proteinkälla. Bara för att jag inte dränker min mat i fett betyder det inte att jag inte äter en högfettskost som är kolhydratsnål, för det gör jag.
Jag äter lagom och tillräckligt med fett för att min kropp ska gå på fettdrift och jag har inte ett trasigt ätbeteendet (om du inte slänger ett paket geisha framför mig). Jag känner min mättnad och vet vad som är tillräckligt.

Att tesen fett bränner fett är sanning. Men mängden fett är helt individuell.
Jag vill njuta av min mat. Känna smaker och konsistens.
Jag vill inte dricka min frukost/lunch eller middag och heller inte dränka min mat i fett.

Valet är individuellt och jag säger inte att det är rätt eller fel. Det enda jag kan råda er att göra är att tänka logiskt, känn din kropp och fråga dig själv: HUR FUNGERAR JAG? NÄR MÅR JAG SOM BÄST??? ❤️

Krångla inte så mycket

Som myror. Som myror på hela kroppen kliar det. En känsla jag haft hela veckan. En slags rastlöshet.

Jag har striktat till min kost efter jul. Inte så att jag sätter förbud. Tvärtom. Jag får. Men vill inte. Jag är sån där. Periodare. Inte så att jag vräker i mig “skräp” men väljer lite mindre nyttig mat som egentligen inte passar min väg mot mitt mål.
Nu har jag fokus på att öka i vikter och uthållighet på gymmet. Jag vill bli stark. Starkare. För att bli det måste jag få i mig tillräckligt med energi och byggstenar. Jag har därför medvetet (jag avskyr det ordet men finner inget annat passande) valt att öka upp mina kolhydrater lite. Jag mäter inte. Men jag har lagt till exv lite rödbeta, palsternacka, sötpotatis i min kost. Jag lagar matlådor för hela veckan så mitt högre intag blir alltid på lördagar då vi precis som de flesta andra myser lite extra. Jag ska framöver förklara varför jag valt att justera så här.

Många av er funderar nu på hur ska ni hålla motivationen på topp. Hur ska ni lyckas? Karaktär? Huvudfokus på mat eller träning?

Det har inte med karaktär att göra. Det har i grund och botten med beslutsamhet att göra. Det är DET som är det avgörande. När du väl har bestämt dig och sen bryter ner ditt mål, ja du måste ha ett mål (ett fokus), det är först då du kan börja din resa. Att bryta ner ditt mål i många små mål är vägen till att lyckas.

Det känns jävligt långt bort. Det där målet. Eller hur…..
Många tårar blev det i början. Men sen en dag vänder det liksom.

Många gånger har jag “tagit beslutet” men aldrig tidigare brutit ner det i delmål eller med samma fokus som denna gång.
Jag har pendlat upp och ner i vikt under hela mitt liv. Periodare ni vet. Känslostyrd.

Att använda mina barn som motivation har varit min “morot” och är fortfarande. En aktiv pigg och glad mamma är vad de förtjänar. Inte en mamma med dålig självkänsla, bitterhet och önskan om att “det kunde vart bättre”. Aldrig att jag vill att de ska ha en mamma som aldrig gör saker med dem pga missnöje med sig själv. Aldrig.

Det är DITT ansvar att må ditt bästa jag. Ingen annans.

Det är ju så lätt det där att man fastnar i ett invant beteende. Ett som kanske inte är så bra egentligen. Tanken på en nystart är god. Sen kommer du inte längre? Varför?

Bestäm dig. Fokusera. Målmedvetenhet. Livet.

Jag hävdar självklart att gluten och socker är boven till mycket. Räkna kolhydrater i början vid kostomläggning, håll dig till livsmedel under 5gr/kh per 100gr. Lär dig. Läs innehållsförteckningar. Undersök och testa.

Men kanske mitt VIKTIGASTE råd. Var INTE kolhydratsrädd!!!!
Jag läste i en tråd på Facebook idag en lång diskussion om huruvida te var jordens undergång eftersom det “innehöll” 1-4gr kh/100gr och att “dagskvoten” av kolhydrater var fylld efter respektive 4 släta koppar te. Sånt här skrämmer mig lite.

Mörkgröna bladgrönsaker som är så himla nyttigt, fullt av vitaminer och mineraler bla folsyra som är essentiellt. Ägg som är det coolaste livsmedel vi har, innehåller nästan allt utom C-vitamin. Kokosgrädde. Broccoli.

Jag kan rada upp hur många nyttiga livsmedel som helst som då inte passar in i “dagskvoten”…….. Vad missar ni då för vitaminer, mineraler? Kompensera med tabletter? Jo men visst. Eller en paprikabit för C-vitaminets skull, ja så kan man göra, en gång i veckan…..

Förstå min sarkasm.
Men i ett sånt här läge känns det okej ibland även för mig som Kostrådgivare att sucka lite, högt……

Lchf är för mig näringsrik mat som ger mig allt jag behöver. (Ja jag fyller på med bla omega3 och D-vitamin). Mat som är glutenfri och sockerfri. Mat som håller mig mätt och som ger mig energi att både orka med mitt arbete, min familj och min hobby. Träning. Ja shopping också om det räknas 😉

Om man resonerar som ovan i den där tråden. Då kan man alltså dricka exv hur mkt Cola zero man vill istället, eftersom det är både sockerfritt och innehåller (enligt innehållsförteckningen) inga kolhydrater…. Logiskt?!

Så. Välj bra kolhydrater när du äter. Krångla inte till det för mycket. Speciellt inte i början. Du kommer långt med att “bara” byta ut pasta/potatis/ris mot exv broccoli/blomkål/sallad. Ta bort bröd och godis. Du kommer känna skillnad själv i kroppen. Och du kommer att se det.

Diet eller livsstil?

Återigen.
När blir en diet en livsstil? Eller en livsstil full av diet?

När jag som så många andra började äta lågkolhydratskost med naturliga fetter (lchf) så såg jag det som en diet. Jag är inne på mitt tredje år nu och kan inte tänka mig att gå tillbaka till att äta pasta/bröd/socker flera dagar i veckan. Är det nu en varaktig diet eller är det MIN livsstil???

Det har blivit min vardag att äta KÖTT, GRÖNSAKER och NATURLIGT FETT. Varför ska det vara så konstigt?

Jag tror. Jag tror att vi är skapta att äta av vad som fanns tillhanda innan vi började producera mat artificiellt. Varierat. Olika konsistens. Olika sammansättning. Vissa dagar mer grönsaker andra mer protein och en tredje dag mer fett.

Jag tror inte att man dör av lite socker eller gluten. Självklart inte. Men att använda det som “lyx” istället för något som är standard i vardagen tror jag på. Jag blir GALEN när barnen berättar att de fått OBOY till frukost på dagis!!!

Det handlar heller inte om ENERGI IN / ENERGI UT. Principen låter bra, eller hur? Men det är inte därför det finns så många överviktiga. Självklart påverkar motion och rörelse. Men även sömn och stress. Men grundstenen är trots allt vad du stoppar i mathålet. Vad DET gör med din kropp och vad för signaler det skickar till hjärna, lever och blodsocker, maten styr vad och hur du förbränner bla.

Givetvis så går man upp i vikt av att bara sitta på soffan och äta överskott (eller underskott för den delen) det kan ju vilken jubelidiot som helst räkna ut, eller?
Ni förstår att jag mellan varven är ironisk hoppas jag…

Sakfrågan är inte att man är lat, utan varför överäter/underäter man? Vad är orsaken till just ditt problem?
Tristess? Understimulation? Blodsockersvajningar? Sug? Brist på mänsklig kontakt? Sexbrist? Glädjebrist? ADHD? ADD? Depression? Ilska? Humörsvängningar? Allt kanske…..

Saken är ju den att ÄVEN om man använder sig av principen energi in / energi ut så är flertalet överviktiga. Det handlar INTE bara om att man måste röra på sig mer. Det hjälper inte att sparka någon i röven så att de är ute och rör på sig mer, se alltid till kosten först. Ibland räcker små justeringar, ibland måste stora till.
80% kost och 20% motion.
Vissa fungerar som så, lite mer motion och lite mindre skräpmat. Men långt från alla.

Socker och gluten gör att man kan bli avtrubbad i sina mättnadskänslor (och i vissa fall mycket annat exv om man har ADHD, Depressioner eller andra mentala problem m.m), vilket leder till att man överäter för att man tror att man är hungrig.

Socker och gluten triggar ju även blodsockerkurvan som sedan i sin tur påverkar insulinproduktionen och även kortisolproduktionen som gör att man kan lagra istället för att släppa.

Om man äter en kost som balanserar din blodsockerkurva, insulinproduktion och som håller dig mätt länge eftersom din hjärna inte triggas att tro att du är hungrig vid varje blodsockerfall (eftersom du inte får några) så släpper du oftast kilon. Du blir jämnare i humöret. Jämnt flöde med energi osv osv. Du kanske inte heller är den där otrevliga sura människa du en gång var… 😉

Kontentan är inte att jag eller du ska behöva försvara valet av kost eller huruvida det är en diet eller en livsstil.

Är det en diet eller en livsstil att flera gånger i veckan äta kakor?

Någon säger: “Jag tror inte på lchf, vi är skapta att vara omnivorer”….. Jag svarar, sen när räknas socker/gluten som kött? Jag är inte vegetarian. Gluten och Socker är trots allt det ENDA jag tagit bort ur min kost.

Någon annan säger: “Du vräker i dig fett”…..
Jag svarar, ja visst finns det dem som gör det (finns extremister inom allt) men jag äter precis som du (tallriksmodellare) men utan tillsatser och utan gluten/socker. Jag personligen “överdoserar” inte fett. Jag äter lagom fett, tillräckligt för mig.

En tredje säger: “Du äter ju inga kolhydrater”…..
Jag svarar, Jo då, massor faktiskt. Sallad, grönsaker, rotfrukter, bär. Nu när jag tränar så tungt som jag gör så äter jag även nån bit frukt (banan) och även lite ris eller nån potatis då och då, dvs högglykemiska livsmedel och gjort ett tag. Det här är för att jag vill åt fördelarna av en del hormoner som leptin och insulin för ökad förbränning och muskelväxt. (Ja, insulin är inte enbart dåligt om man använder det till sin fördel.) Så här äter jag oftast på lördagar då det är min vilodag från gymmet. Ja, jag märker skillnad.
Så ja, jag äter massor av kolhydrater. Bara inte det som du räknar som kolhydrater tydligen…..

Så. När blir det till en livsstil? Den dagen jag är död?

Varför fortsätta med lchf?

Varför fortsätta med något som började som en viktminskningskost?

Jag har med “min” version av lchf gått ner alla de kilon och mer än jag hade i åtanke från början.

Varför fortsätta? När jag egentligen inte “behöver” det….?

Många påstår ju fortfarande att lchf är fara för hälsan. Har de verkligen sett vad socker/gluten kan göra med någon som är beroende? Hur någon överviktig som försökt “banta” hela livet helt plötsligt lyckas?
Just i det här inlägget tänker jag inte gå in på fysiologiska detaljer mer än att det handlar om annat än att man ska stirra sig blind på kolhydrater. Kolhydrater är inte bara negativt. Långt ifrån. MEN det handlar om VILKA MAN väljer.
Det handlar också om att hålla en relativt balanserad insulinproduktion. En stabil blodsockerkurva med andra ord. Och att man tar av det energiöverflöd man har inte det du tillsätter. Alltså en fettdrift. Fett driver fett. KORTFATTAT. Var inte heller rädd för proteiner. Speciellt du som bygger muskler.

Så. Varför äter jag fortfarande lchf när jag inte “behöver” det enligt så många runt omkring mig.

1. Jag äter min variant och för mig är det MAT, i min mat finns nu mer undantag för bär, nötter, nån frukt och ibland innan ett mastodontpass på gymmet även lite ris.
2. Jag äter inte gluten eller socker generellt. Undantag då och då eftersom jag kan hantera det.
3. Mindre PMS och humörsvängningar.
4. Bättre sömn, energi och ork.
5. Ren mat. Nästan inga halvfabrikat utöver några köttbullar och korv då och då.
6. Ingen migrän
7. Ork att lyfta tungt på gymmet utan PWO och andra energikällor. Men jag lägger till Aminosyror ibland.
8. Bra mättnad – står mig länge
9. Stabil vikt
10. För att jag mår bra av att äta så här och för att jag får i mig nästan allt jag behöver i vitaminer och mineraler av min mat. Jag kompletterar omega3 och D-vitamin.

Jag förstår inte varför man ska hacka på någon som hittat ett sätt som fungerar och som man mår bra av?!

Ät du som du vill.
Får du resultaten du vill?
Mår du så bra du vill?

Ja men då sån. Gör då det som funkar för dig.

Jag blir så less faktiskt. Jag VET att det här fungerar och jag behöver inte mixtra och trixa med min mat. Jag uppoffrar inget. Ja jag har tagit bort gluten och socker nästan helt. Men jag saknar inget och det är inget straff. Jag äter det jag vill och valt själv och nej det är inte synd om mig.

En traditionell “byggardiet” får inte ens hälften så mycket påhopp som just lchf. Ja jag är påläst och ja jag funderade ett tag på att prova men slog det ur hågen och fortsätter med den mat jag mår bra av. Jag kan inte svälta mig eller leva på något som har kvarg som bas. Eller hög kolhydratsmat. Eller en proteindiet.
Mina hjärnspöken slår bakut på en gång och varför ska jag behöva för att nå mina mål? Nej just det. Jag behöver ju inte det. Jag behöver dessutom inte räkna kalorier och ligga på ett 700-500kcal underskott för att komma dit jag vill. Jag har under så här lång tid lärt känna skillnad på hunger, sug, när jag behöver mer eller mindre mat.

Jag gör verkligen en uppoffring när min frukosttallrik ser ut så här istället för en limpmacka med kokt medvurst och oboy eller kalaspuffar.

Vad många glömmer är ju att lchf inte bara handlar om viktminskning. Alla antiinflammatoriska egenskaper. Så många som blivit friska eller friskare. Glöm inte dem.

Gott Nytt 2015

Jag orkar inte med någon resumé. Har en känsla av att det inte är många som orkar läsa sånt ändå, kan ju bara se till mig själv. Jag scrollar förbi. Är väl mest för sin egna skull.

Minnen. Kärlek. Familj. Vänner. Glädje. Ledsamhet. Träning. Mat. Nya mål. Det tar jag med mig från 2014 in i nya året 2015.
Kanske bäst av allt ändå, jag gifte mig ju ❤️

Min fina älskade man!

Vi velade länge om vi skulle firat in det nya året helt själva, bara njuta av VI, då fantastiska svärmor tog barnen. Men inget lockande var öppet i närheten. Så i sista minuten så valde vi ändå att hoppa på middagen med vännerna. Jag hade en glittrig kreation på mig med öppen rygg.

En sån där klänning trots man vet att man är “smal” i går man och drar i den över magen och önskar att man kanske kört lite mer cardio 2014. Jag vet. Jag är sjuklig med såna tankar ibland. Och det är något jag ska jobba med.

Min fina vän Louise.
Jag ska också jobba på att inte ha dåligt samvete för sånt som jag inte kan göra något åt. Man kan inte dela på sig. Man kan inte göra allt eller vara överallt eller alla till lags för den delen.

Och med det här önskar jag er ett fantastiskt nytt år med nya möjligheter och vet ni, jag lovar inte men jag hoppas att min nytändning kommit då jag ska fördjupa mig i hormoner och stress detta året. Jag ska även ta min träning till en helt ny nivå, mest för att jag vet att det går på lchf och en liten del fåfänga. Tyvärr. Men det är ju en del av varför vi alla håller på. Skillnaden är om man är fåfäng för sig själv eller för andra. Jag vill att mitt slit, min viktminskning och min träning ska synas. Att JAG ska se resultaten för alla dem tårar och svettpölar jag offrat.

Hur var ditt nyår?
Vad har du för mål med din mat? Träning? Familj? Stress?