Att ta hjälp

Jag vet hur jag ska gå ner i vikt. 

Jag vet hur jag ska gå upp i vikt. 

Jag vet funktionen de olika råvaror och livsmedel har på och i vår kropp. 

Och jag vet hur jag ska anpassa råd efter individ och jag vet hur jag bör äta själv för vissa mål.

Jag är heller inte fullärd. Blir man någonsin det? 

Medan jag viktminskade var det enkelt. Inte enkelt som en rak motorväg utan mer enkelt eftersom jag kunskapen besitter. Att utvärdera och anpassa kosten efter mina mål och min kropp fick mig att nå mina mål. Så länge mitt mål var att gå ner i vikt var det hanterbart. Att hålla vikten plus minus något kilo är inte heller det stora problemet. Mitt problem dök upp när jag ändrade fokus. När mitt mål blev att bygga muskler, forma kroppen och få dem synliga på ett hälsosamt sätt. För inte vill jag tappa muskler till priset av att minska i omfång. 

Hela min viktminskning så har jag ätit lchf och sedan övergått till en mer artegen kost med naturliga fetter för att min vikt hålla, där är ju även min utbildning sig grundad som ni vet. Men ju mer träning jag lagt in i min vardag ju mer van blev min kropp med min kost. I höstas så kände jag att just den där fitnessbiten inte riktigt gav mig de resultat jag önskade… Den kost min kropp krävde för prestation och ökad muskelmassa, den kostens kunskap jag inte riktigt besitter ut i fingerspetsarna. 12 veckor mellan bilderna.

 Jag är inte sämre än att erkänna när jag saknar kunskap. Så jag anlitade en coach. En fantastiskt kunnig sådan. Ren Styrka heter hennes sida. Kräsen som jag är och krav som jag har vad gäller kosten och dess renhet fick jag stort gehör för. Ett riktigt bra upplägg där även jag lärde mig en del. Fördelning, när, var och hur. Hur min kropp påverkas. Det finns många duktiga kostrådgivare där ute. Men det är ett fåtal Kostrådgivare jag verkligen har tillit för och som jag skulle rekommendera vidare. Maria är en av dem. 

Och visst som svar på en fråga. Givetvis gick jag på ett schema inriktat på en fitness-deff men med “ren mat” eftersom jag vill att mina muskler jag slitit för ska synas lite mer men inte enbart utseende mässigt utan även för att mentalt pressa mig. Vad klarar jag av? Skulle jag klara av att ta mig till en scen? Nääää…. Eller Jo visst det skulle jag men det skulle inte för mig vara värt det, i dagsläget. Tiden det skulle kräva är tid jag hellre lägger på min familj och mina vänner.

Det är ju faktiskt bara att erkänna. Att oavsett vad var enskild individ säger så finns det alltid ett uns fåfänga där bakom. Även om man primärt äter för hälsa, för att bli av med krämpor eller för att man har en autonom sjukdom osv. Så gör vi det till stor del även för att “se bra ut”. Jag kan bara hoppas att de flesta av oss gör det för oss själva. Men så är ju sällan fallet. Någon säger sig inte bry sig, men det är nog sällan riktigt sant. Vi ser uppdateringar på sociala medier som kryllar av “älska dig själv” och det stämmer, för du måste älska dig själv med och utan brister. Vi ser också konton (oftast instagram) som predikar “jag är nöjd precis som jag är” och jag hoppas innerligt att det är sant. Men man kan ju undra ibland… För visst finns där säkert ett uns av fåfänga som kryper fram när man står framför spegeln i en dagens outfit och fotar. 

Således även jag med mina selfies, gymbilder och framstegsfoton.

Jag är sällan nöjd. Jag är nöjd för stunden. Jag är nöjd med min dagsform och vad jag åstadkommer. Jag är nöjd med min träning för tillfället. Jag är nöjd med min tillvaro. Men skulle jag vara helt och hållet nöjd så skulle jag inte ha det drivet att prestera bättre. För att jag vet jag kan. Oavsett på hemmaplan, jobb eller gym.

Jag är däremot tillfreds och lycklig.

Jag tränar för min skull. För att jag har ett stillasittande jobb. Jag tränar för att JAG tycker det är snyggt med muskler men allra främst tränar jag för att jag tycker det är riktigt kul och jag pressar mig själv. 

Samma kan vi ju applicera på allt. Vi sminkar oss. Vi fixar håret. Vi klär oss fint. Vi ska göra det för oss själva och för att det får oss att må bra. Så är det. Så borde det vara. Men någonstans där bryr vi oss generellt alldeles för mycket vad andra tycker. Eller mer så, vad vi tror att andra tycker. 

Jag är nöjd. Skulle man applicera jag är nöjd i en relation. Hamnar man inte då i något slentrianmässigt? Jag är tillfreds och jag är lycklig men jag kan alltid ge mer och tar aldrig för givet. Vi är ett fantastiskt team här hemma. 

Advertisements

Energi

En kort sommar. 

En lång höst. 

Mitt kostupplägg går bra, det rullar på. Jag är less på att inte ha kunnat träna ordentligt på snart tre hela veckor. Hostan sitter i sig. Jag var totalt däckad för två veckor sedan. Har nog inte riktigt återhämtat mig än. 

Men jag har tankat massor av energi. Har hunnit med en weekend i Varberg med bästa vännen.  

 
Shopping. Julklappsshopping på Gekås. Jag insåg där någonstans mellan gardiner och julpynt att jag har nog allt lite bortskämda barn. Bortskämda. Inte otacksamma. Det är jättestor skillnad. Jag ser det som att jag kan och vill. De är värda varenda present. Mina fina älsklingar! 

  
En underbart mysig och rolig helg, vad annars när man drar på tjejtripp. 
  
Hur går det för dig? 

Sova på begäran 

Känslan när man borde sova. Men inte kan. 

Jag ska kliva upp redan klockan 03.00 i natt för att göra ordning mig och sedan sätta mig i bilen mot Malmö. Jobbgrej. Nej då inte alls bitter över förlorad sömn. Men ja ja. Jag överlever.  

  
 
Dag 11. Så länge har jag nu “dietat” eller vad man nu vill kalla det. Ätit strukturerad mat kort och gott. Smärtfritt. Relativt. Lite enformigt men inga större problem. Jag har nog vant mig vid mängden mat nu. Jag äter MYCKET mer än jag “normalt” gör. Frukost 1, frukost 2, lunch, middag, före träning, efter träning eller kvällsmål. Ser fram mot variation på lördag då jag har “fritt mål”. 

Främst har jag märkt skillnad på styrkan på gymmet! Och det gillar jag. Bättre ork och piggare. Helt glutenfri. Helt sötningfritt. Endast behållt bcaa som kosttillskott för tillfället. 

Nedräkning 

Då var nästan semestern slut… Kortvecka för mig… En dag semester kvar på fredag. Kändes knappt man vart borta när man var åter idag. Det tog emot att lämna den sovande familjen hemma….  

  
Svamp. Älskar svamp. Älskar tanken av att frysen är fylld med egenplockat. Svamp. Jordgubbar. Blåbär. 

Ställer just nu om hjärnan från semestermode till fokuserat mode. En spännande höst väntar. Jag är en rutinmänniska lika mycket som jag gillar fria tyglar men främst så funkar jag bäst under strikta ramar. 

Strikta ramar har jag fått mig tilldelat. Mer mat än jag är van vid. Känns bra! Ska bli så spännande att se hur min kropp svarar på träningen tillsammans med det här kostupplägget. Mer om det senare. Denna veckan blir lite mjukstart, detox från allt gott som samlat vätska i min kropp. 

Strikt och inte så mycket utrymme för avsteg. Inget alls faktiskt. Så. Det kommer bli lite pussel speciellt på helgen. Men det ska gå. Jag har min fantastiska man bakom mig som hejar på! ❤️ 

Mitt nya upplägg är baserat på ren och naturlig mat. Inga kosttillskott. Allt får jag i mig av min mat. Känns fantastiskt skönt att jag hittat en coach som har samma syn på mat som jag. För det är inte alltid så lätt, tro mig. Man ska vara kräsen. Jag kommer inte dela med mig av mitt upplägg av respekt, kostrådgivare till kostrådgivare. Men lite längre fram när jag kört ett litet slag så kommer ni får följa med på resan och vad det är för mysig coach jag skaffat mig. 

Att vara stolt är inte fåfänga

  

Jag började med det här utgångsläget (vänster bild). 

För 3 veckor sedan var formen så här (höger bild)

  

Idag. Är min form så här. 

Alltså. Jag dör. Min kropp är grym! 

En gång för längesen hade jag en vag önskan om att “någon gång i mitt liv ska jag ha mer än en ruta på magen” 😂 en sån där lite fånig fåfäng tanke som legat där och skvalpat i bakhuvudet sen sista barnet föddes. 

En sån där tanke man håller för sig själv för det känns så långt bort. En tanke man nästan skäms för. Att man känner sig så fåfäng på något vis och att det är lite tabu. 

Men min kropp är ju helt fantastisk. Den har burit två barn. 

Den är stark. 

Jag är stark! 

Och jag är faktiskt så sjukt stolt! 

Proteinpudding – Sisu Nutrition

Jag har länge letat efter en proteinpudding som är låg i kolhydrater, utan socker och glutenfri såklart! Sneglade bra länge på denna från www.svensktkosttillskott.se innan jag faktiskt fick chansen att prova den. Så ja, jag fick privilegiet att testa denna och som vanligt så rekommenderar jag bara produkter jag gillar eftersom det är min trovärdighet som står på spel. 🙂 men det vet ni ju redan… 

 

Proteinpudding – Sisu Nutrition – klicka på länken så kommer ni direkt till denna PUDDING! Söker ni på Sisu Nutrition så hittar ni fler roliga produkter i samma kvalitet. 

Så. Nu har jag haft den hemma några veckor och provat. Jag och min man. Vi äter ju som ni redan vet helt olika kost. Jag arteget/lchf och han en variant av en “byggartallrik” dock till 90% gluten och sockerfri och med fullfeta produkter. Tänk min mat men med ris och utan grönsaker. 

Hur som helst. För dig som äter liberal lchf, tallriksmodell, byggardiet eller annat så är den här en riktigt bra proteinpudding. Du kan variera den i oändlighet. Som tillbehör till pannkakor i alla dess former, som shake (addera då 1/3 mer vätska), som proteinpudding givetvis. Vi har testat den hemma både med och utan tillbehör och jag fixar den faktiskt, inte för söt och jag får inget sug, supertummenupp för det. Jag är okej i magen, jag fixar inte “vanligt” proteinpulver så där får den också tummen upp. Den har mct-olja i sig. Den var dessutom helt klart godkänd med kokosmjölk, blev lite mer krämig och dessertlik.  

 

Mannen som är den som äter den mest ger den alla tummar upp. Mättande. Varierande. God smak. Och den har blivit ett fast inslag i hans annars ägg och kvargbaserade frukostmeny. Så den här kommer att fyllas på när den är slut (vilket är typ snart) haha. 

Ni som väntat på recensionen (sen jag postade bilden på instagram), så ja jag rekommenderar den absolut till dig som äter lchf (inte strikt då givetvis). Men som med alla produkter så bör man veta varför man väljer tillskott av olika slag. 

Jag som inte behöver lägga till så mycket protein i min kost äter denna som lyx medan mannen som behöver öka sitt proteinintag äter den som en del av sin kost. Samma produkt men olika användningsområden. Perfekt. 

Aerob vs Anaerob träning

Vad ska man välja? Och vad är vad? 

Våra muskler förses med energi genom olika processer beroende på vilken intensitet och varaktighet som de får arbeta i.

Oftast säger man att om du har en hög intensitet och varaktigheten per tillfälle är kortare än två minuter är det den anaeroba energiprocessen som stimuleras. Här sker alltså energiframställningen utan att du får tillräckligt med tillgång till syre. Exempel på en anaerob aktivitet är tabata-intervaller. 

Om intensiteten varar längre så måste syre bidra i energiprocessen och aktiviteten blir då aerob.
  
Jag kör allt som oftast anaerob framför aerob när jag tränar. Jag applicerar det i min styrketräning och i min cardio. Gör du?


Anaerob och Aerob träning så skiljer sig alltså åt i både varaktighet men också effekt. Men samtidigt så påverkas de av varandra. 

Aerob träning: (tex 5 km löpning) träning som är “varaktig” och längre än 2 minuter åt gången. (Inte intervaller)


  • Förbättrar den cardiovaskulära hälsan. (hjärta/lungor/blodkärl)
  • Förbränner kroppsfett.
  • Förbättrar den aerobiska kapaciteten.


Anaerob träning: (tex intervallöpning 4x100m eller 4x300m, tabata-intervaller osv)

  • Ökar snabbhet och styrka.
  • Förbättrar den cardiovaskulara hälsan. (hjärta/lungor/blodkärl)
  • Förbränner kroppsfett. (dessutom högre “efterförbränning” än vid aerobisk träning)
  • Bygger muskler. (Jag läste att man kan jämföra en sprinter med en långdistansare…)
  • Relaterar till de flesta idrotter.
  • Förbättrar den aerobiska kapaciteten
  • Förbättrar den aneroba kapaciteten


Så vad väljer man då? Det finns fördelar med båda. Det är ditt syfte med din träning son bestämmer. Vill du löpa distanser eller vill du sprinta? Vill du långköra eller intervallträna? Jag rekommenderar allt som oftast mina “tjejer” till anaerobisk träning och mina olika träningsprogram är grundade på detta för just högre fettförbränning, efterbränning mm tillsammans med en bra och naturlig kost. Jag ser bara fördelar, dessutom är jag en sån där som tycker det blir trist efter 4 minuter. Jag måste stimuleras. Att springa intervaller är faktiskt något jag kommit att gilla. Ibland applicerar jag även anaerob träning när jag lyfter vikter. Jag får effekt, det känns som det går fort och jag höjer min prestation och det är ombytligt. Snabbt och jag blir inte uttråkad. 

Anaerob träning är både fysiskt och psykiskt påfrestande och lägg inte ribban för högt. Intervaller 20/10 räcker gott och väl och utgå från dina förutsättningar. Aerob träning kan ju givetvis vara fysiskt och psykiskt påfrestande det också. Men på ett annat sätt. Istället för att kanske springa “ringleden” (5,5km led runt själva Tidaholm) så kan man sprinta mellan lyktstolpar. Jag brukar exv avsluta mina gympass med 2 stycken 8 x 20/10 sprintar på löpbandet för att liksom sätta igång pulsen…

Men högintensiv (anaerob) träning skapar lite mer belastning på kroppen än aerob träning, den medför en hög belastning på kroppen vilket innebär en längre återhämtningsperiod efter. Men är man förberedd och använder denna form av träning klokt så kan du få dig riktiga resultat!

Testosterongym – utanför min comfort zone

Jag vidgade idag min comfort zone!
Jag är en vanemänniska.

Jag tränade på ett annat gym än det jag brukar.
Hängde med en bekant från yngre dagar ner till stadens badhusgym. Ett gym man glömmer av finns. Ett gym i en källarlokal utan fönster. Ett rum. Old schoolprylar och mattbeklätt golv. Ett testosterongym där svettlukten etsat sig fast i väggarna. Inga nymoderna maskiner.

Där jag i mina better bodies kläder kände mig väldigt uppklädd. Som enda tjej. En härlig omväxling från mitt vanliga fina, moderna och goddoftande gym.

IMG_4590
(Bild från igår)

Nya tips och trix och fick riktigt bra pump i triceps/biceps och många nyttiga armbågstips. Där är jag svag. Min handled och jag är ju inte alltid överens heller. Bra rehabtips.

Jag. Älskar. Känslan. Av. Old. School. Gym.
Man tager vad man haver och bara lyfter. Like no one is watching.

Jag fick en nytändning idag. Jag behövde det.

Att förbruka mer än jag tillför?

Kosten spelar roll. I alla aspekter.
Nu har jag nog kommit till “projekt” omöjligt. Nä kanske inte riktigt så.
7 veckor kvar av mina 12. 5 veckor.

Vad gör jag?
Just nu. Ska jag stärka mina ben och forma rumpan. Ja jag älskar att träna gluteus maximus bland annat så det går förhoppningsvis dansant. Jag har kommit till den punkt då jag kan gå ner i byx-storlek och kanske egentligen en till på benen/midjan men där booteyn den liksom ställer till det. Vilket i-landsproblem.

Jag har haft grav nackspärr i en vecka och tatuerat lite på överarmen så överkropp får vila.

IMG_4183
Min mat just nu. För det är den jag får mest frågor om.

Jag äter väl kanske inte lchf. Jag äter väl lågkolhydratkost med naturliga fetter. Men som ni vet så stämplar jag inte min mat.

Jag har lagt till en del rotfrukter vid 1-2 mål om dagen. Jag äter väldigt lite mejerier (utöver smör och ost) dvs alltså inga flytande mejerier.
Jag lägger sällan till extra fett. Jag äter oftast mat som är naturligt fettrika så som avokado, lax, fläskkött, oliver, nötter mm.
Och jag håller lite koll på min portionsstorlek.

Det här fungerar bra för mig just nu. En del ägg och majonäs.
Det händer lite grejer.

Ni som bett om en full review av min lilla “mini deff” får det när jag är klar med alla veckor jag tänkt.

Men som med allt. Se till dig själv. Vad kan du göra. Vad fixar du. Vilket sätt är bäst för dig.

Jag är absolut inte fetträdd. Tvärtom. All for the fats 😉 MEN eftersom jag ökar upp mina kolhydrater i form av rotfrukter så måste jag kompensera mitt intag genom att justera någon annanstans.