Är fasta att tillföra energi?

Varför är det mer en norm inom “lchf” att vräka på fett än att äta en helt smaklig och balanserad måltid?

Jag har tagit upp det här förut och det blir alltid så stora rabalder över att jag tycker det är så osmakligt, onödigt och i vissa fall även äckligt. Jag menar givetvis inte dig som ökar upp fettet för att hålla dig mätt längre. Inte heller dig som dricker fettkaffe då och då. Jag menar inte dig som måste för att tygla dina begär med en sån mättnad en stor mängd exv smör ger.
Jag menar att för väldigt många nya inom lchf som precis ska lära sig vad det är, de får en helt skev bild av att följa exv #lchf-taggen på instagram och så har det varit det senaste året. My skrev ett så bra inlägg om just gluten på #lchf-taggen härom dan. Samma gäller en jädra massa sötningsmedel kan jag tycka. Jag och My har många liknande åsikter men även många delade och ni ska bara veta vilka diskussioner vi kan få till ibland 😉 störtskönt! Men det är lite charmen eller hur, att du som läser kan välja var du kan relatera eller helt enkelt plocka godbitar från alla.

Och du. Förr i tiden under evolutionens början hade vi inte tillgång till fett i överflöd, inte kaffe, inte socker, inte sötningsmedel, inte gluten för den delen heller. Nu verkar det va en våg på gång igen. En fettvåg. En sötningsvåg. När man “vart” med länge så ser man när de kommer och går. Ungefär som att man kan ana vilken ny vitamin som blir hypad… Lagom till var vår när alla ska snygga till sig till sommaren.

IMG_4247
Många, för många av mailen jag får. Handlar om att man läst att fettkaffe är värsta dunderkuren. Att nästan alla rekommenderar på Facebook-sidor att det är fettfasta man ska göra för att mirakulöst tappa alla sina kilon.

Sanning med modifikation. TÄNK SJÄLV.
Jag säger inte att fasta är fel. Tvärtom. Men se till dina förutsättningar och vad du vill åstadkomma.
Fettfasta. Fine. En del hälsofördelar om man gör det då och då och inte flera veckor i sträck utan varvar med tuggbar mat.

Att fasta är bra för hormoner, speciellt leptin och ghrelin som hör till mättna, serotonin och dopamin – belöningshormoner. Min personliga åsikt är ju att fastar man ja då fastar man och inte kör nån energikompenseringsvariant. Att dricka fettkaffe är inte att fasta. Det är att “fettfasta”. Och då är man ute efter något annat och andra fördelar/nackdelar. Att tillföra nån tsk mct-olja kan dock va till fördel, energi som inte lagras.

Lite som att dricka en shake eller en nutrilett inte heller är att fasta. Fast på ett helt annat sätt.

Jag förespråkar alltid mat före att dricka där det går. Men även jag gör undantag i mina rekommendationer till “mina gruppmedlemmar” åt båda hållen. Man. Måste. Se. Till. Individen.

Advertisements

Diet eller livsstil?

Återigen.
När blir en diet en livsstil? Eller en livsstil full av diet?

När jag som så många andra började äta lågkolhydratskost med naturliga fetter (lchf) så såg jag det som en diet. Jag är inne på mitt tredje år nu och kan inte tänka mig att gå tillbaka till att äta pasta/bröd/socker flera dagar i veckan. Är det nu en varaktig diet eller är det MIN livsstil???

Det har blivit min vardag att äta KÖTT, GRÖNSAKER och NATURLIGT FETT. Varför ska det vara så konstigt?

Jag tror. Jag tror att vi är skapta att äta av vad som fanns tillhanda innan vi började producera mat artificiellt. Varierat. Olika konsistens. Olika sammansättning. Vissa dagar mer grönsaker andra mer protein och en tredje dag mer fett.

IMG_3544.JPG

Jag tror inte att man dör av lite socker eller gluten. Självklart inte. Men att använda det som “lyx” istället för något som är standard i vardagen tror jag på. Jag blir GALEN när barnen berättar att de fått OBOY till frukost på dagis!!!

Det handlar heller inte om ENERGI IN / ENERGI UT. Principen låter bra, eller hur? Men det är inte därför det finns så många överviktiga. Självklart påverkar motion och rörelse. Men även sömn och stress. Men grundstenen är trots allt vad du stoppar i mathålet. Vad DET gör med din kropp och vad för signaler det skickar till hjärna, lever och blodsocker, maten styr vad och hur du förbränner bla.

Givetvis så går man upp i vikt av att bara sitta på soffan och äta överskott (eller underskott för den delen) det kan ju vilken jubelidiot som helst räkna ut, eller?
Ni förstår att jag mellan varven är ironisk hoppas jag…

Sakfrågan är inte att man är lat, utan varför överäter/underäter man? Vad är orsaken till just ditt problem?
Tristess? Understimulation? Blodsockersvajningar? Sug? Brist på mänsklig kontakt? Sexbrist? Glädjebrist? ADHD? ADD? Depression? Ilska? Humörsvängningar? Allt kanske…..

Saken är ju den att ÄVEN om man använder sig av principen energi in / energi ut så är flertalet överviktiga. Det handlar INTE bara om att man måste röra på sig mer. Det hjälper inte att sparka någon i röven så att de är ute och rör på sig mer, se alltid till kosten först. Ibland räcker små justeringar, ibland måste stora till.
80% kost och 20% motion.
Vissa fungerar som så, lite mer motion och lite mindre skräpmat. Men långt från alla.

Socker och gluten gör att man kan bli avtrubbad i sina mättnadskänslor (och i vissa fall mycket annat exv om man har ADHD, Depressioner eller andra mentala problem m.m), vilket leder till att man överäter för att man tror att man är hungrig.

Socker och gluten triggar ju även blodsockerkurvan som sedan i sin tur påverkar insulinproduktionen och även kortisolproduktionen som gör att man kan lagra istället för att släppa.

Om man äter en kost som balanserar din blodsockerkurva, insulinproduktion och som håller dig mätt länge eftersom din hjärna inte triggas att tro att du är hungrig vid varje blodsockerfall (eftersom du inte får några) så släpper du oftast kilon. Du blir jämnare i humöret. Jämnt flöde med energi osv osv. Du kanske inte heller är den där otrevliga sura människa du en gång var… 😉

Kontentan är inte att jag eller du ska behöva försvara valet av kost eller huruvida det är en diet eller en livsstil.

Är det en diet eller en livsstil att flera gånger i veckan äta kakor?

Någon säger: “Jag tror inte på lchf, vi är skapta att vara omnivorer”….. Jag svarar, sen när räknas socker/gluten som kött? Jag är inte vegetarian. Gluten och Socker är trots allt det ENDA jag tagit bort ur min kost.

Någon annan säger: “Du vräker i dig fett”…..
Jag svarar, ja visst finns det dem som gör det (finns extremister inom allt) men jag äter precis som du (tallriksmodellare) men utan tillsatser och utan gluten/socker. Jag personligen “överdoserar” inte fett. Jag äter lagom fett, tillräckligt för mig.

En tredje säger: “Du äter ju inga kolhydrater”…..
Jag svarar, Jo då, massor faktiskt. Sallad, grönsaker, rotfrukter, bär. Nu när jag tränar så tungt som jag gör så äter jag även nån bit frukt (banan) och även lite ris eller nån potatis då och då, dvs högglykemiska livsmedel och gjort ett tag. Det här är för att jag vill åt fördelarna av en del hormoner som leptin och insulin för ökad förbränning och muskelväxt. (Ja, insulin är inte enbart dåligt om man använder det till sin fördel.) Så här äter jag oftast på lördagar då det är min vilodag från gymmet. Ja, jag märker skillnad.
Så ja, jag äter massor av kolhydrater. Bara inte det som du räknar som kolhydrater tydligen…..

Så. När blir det till en livsstil? Den dagen jag är död?

Att hitta rätt

Lugn. Ro.
Som när en liten glimt av höstkylan letar sig in i dina luftrör.
Som när en daggfylld åker värms upp av solen och ångan dansar mjukt mot skyn.
En porlande å med nyvakna trollsländor med fuktiga spindelnät i vassen.

Vet du det där lugnet?
En slags balans.

20140814-123248-45168705.jpg
Känslan man får efter dagens första kaffe på jobbet.

Att finna ett sånt lugn och sån balans med sin mat är svårt. Riktigt svårt. Speciellt om du ska balansera viktminskning med kostomlägg. Lägg på sockerberoende eller överätning eller sömnproblem på det.

Det känns omöjligt. Men det är inte det. Ingenting är omöjligt.
Ibland måste man börja i andra änden.

Du börjar med viktminskning som fokus och kommer ingen vart?

Om du byter fokus. Fokus på balans. Hälsa. Att lära känna din kropp. Vad är du för människa. Vad har du för laster? Vad är din styrka och din svaghet?

Hur slappnar man av och lär sig uppskatta det där lilla?

När går viktminskningen till överdrift och man inte ser helheten längre?

Ibland inser man själv. Man måste ner i träsket och upp igen för att komma på banan och hitta sig själv.

Ibland behöver man utomstående perspektiv. Och här. Här är ofta som vi kostrådgivare kommer in.
Mycket kan man läsa och lära på nätet. Men ibland för att hitta sin väg, son balans, som harmoni så behöver man hjälp. ❤️

Testar gluten och socker…..

Fantastiska semester!

Uj vad vi jobbat på i veckan!
Så otroligt härligt med 4 sammanhängande veckor semester!!!!

20140704-204419-74659383.jpg
Vi firade in semestern med grillat, cider och mys till en film med barnen!

Igår. Igår åt jag så mycket skit så det är sanslöst. Var på iväg på massa jobbgrejer så det blev inget strukturerat alls… Jag bara släppte varenda ram och princip jag har. Tänkte: Jag testar!
En macka till frukost med tonfiskfylling. Inget konstigt. Jag brukar köpa sånt och bara äta fyllningen. Men en del av mig tänkte “äh va fan”.

Dröjde inte så länge innan magen började knorra och spänna. En macka står jag mig inte på. Inte två heller. Men på bara fyllningen så klarar jag mig länge. Logiskt? Ja visst.

Sen slank det ner en liten sån där nutella grej med små bröd. (!!!) jag vet… En wrap från burgerking med tillhörande strips…. Och en hel del choklad!

Mitt sug för mat igår kväll var sanslöst! Helt sanslöst! Småätande och helt galet spänd, svullen och högljudd mage!

Idag. Fortfarande svullen. Mer hungrig än vanligt och mer småätarbenägen.

Det kommer ta mig ett par dagar att komma ur det här och få tillbaka magen i sitt ursprungliga skick!

Att lära sig älska sig själv

Det ligger någonting i det.

Hur kan man älska någon om man inte älskar sig själv. På riktigt.
Ungefär som ”behandla andra så som du själv vill bli behandlad”.

Det är skillnad på att ha självförtroende och att ha god självkänsla.

Om man behandlar sig själv väl så är det lättare att behandla andra väl.

Många av er som vänder sig till mig har en trasig historia som speglar sig på självkänsla, mående och kropp. Ett trasigt förflutet som ni tror definierar vem ni är.
Ofta svarar jag att du är inte din historia utan du har en historia. Din historia bestämmer inte din framtid.

Ibland får jag höra ”vad vet du om en turbulent ungdom, trasig familj, känslan av att aldrig passa in och vad vet du om ekonomiska problem”…

20140626-142753-52073836.jpgMånga överätarproblem (övervikt) grundar sig i känslor, tankar och belöning. Stresshormoner, Vad som kickar igång en människas tröstätande, känsloätande, ätstörning är givetvis individuellt. Vad som är en stor grej för mig kanske är en bagatell för dig och tvärtom. Vi får inte glömma mitt i allt att vi är alla olika, med genuint egna tankar, känslor och behov.

Ibland är jag ganska ytlig här även om jag samtidigt är väldigt personlig på vissa plan och det är en försvarsmekanism jag slår på, jag låter saker rinna av mig, för rinner det av mig så skadar det inte. Jag har lärt mig att stänga av, sålla.
När jag var liten var jag stor, rent av ganska överviktig. Vilket grundade sig i känsloätande. Känslan att inte vara önskad och samtidigt aldrig riktigt känna mig hemma och att alltid känna att jag var i vägen gjorde att jag tröståt. Det mesta. Man lärde sig ganska snart att inte visa det utåt, det verkade som om jag hade bra självförtroende och generellt var en ganska glad, dock överviktig liten förskoleelev….. Jag var duktig i skolan, jag var duktig med hästarna, men aldrig tillräckligt bra. Jag hade många vänner som liten men ingen egen bästis, det var svårt att släppa in någon. Det kom först när jag blev lite äldre och dem har jag kvar idag. Min morfar var min bästis, han som kände mig allra bäst och visste precis allt om mig, min trygghet tillsammans med mormor.

När man är liten är det svårt att veta hur saker ska vara. Vad som är rätt och vad som är fel. Men ju mer man observerar andra, ju mer lär man sig.

Det är svårt att veta hur ärlig och öppen man kan vara i en sån här blogg, det är svårt att veta vad som är okej att skriva och samtidigt inte. Men kanske kan jag hjälpa någon av er att förstå att framtiden är som en tom anteckningsbok som du fyller efterhand.

Jag har haft en riktigt turbulent, otrygg, bråkig och stökig historia, både som andra skapat för mig och som jag bidragit till själv. Men det är min historia och inte min framtid. Jag har varit en tonåring med få fasta punkter i mitt liv, jag har helt ofrivilligt och utan min makt eller vetskap hamnat i mindre trevliga ekonomiska situationer och jag har varit nere på botten och vänt.

Jag har varit riktigt överviktig, ohälsosamt smal och alldeles lagom. Men har jag varit nöjd? Nej det har jag ju givetvis inte. Förrän idag.
Det har tagit mig många och långa år att hitta mig själv, att finna vem jag är. Att få bukt med mitt störda ätbeteende och att lära älska mig själv för att kunna älska andra.

Min största rädsla här i livet har varit att jag inte ska vara en tillräckligt bra mamma till mina barn. Men när förskolefröken förra vecka sa ”vad trygga och kärleksfulla barn ni har, det märks att det är mycket värme och kärlek hemma hos er” då fick jag liksom en bekräftelse, att även om man ibland gör så gott man kan och ibland önskar man att man kunde göra mer, så gör man det man gör med kärlek. Det är den största belöning man kan få.

Viktuppgång över natt vid “syndande”…..

20140623-214203-78123519.jpg
Jag funderar.
Genom att ta bort något helt ur sin kost, så reagerar kroppen lite som vid en allergi när man sedan återför det……

När man äter riktigt strikt så borde man bara göra det i kortare perioder då det annars kan öka din kolhydratkänslighet så till vida att du knappt tolererar dem alls….. (undantag gluten, det ska vi inte äta…)

Exempelvis strikt 4 veckor, vanligt lchf i 8 veckor alternativt strikt 2 veckor, vanligt 4 veckor.
Allt för att bibehålla balansen i kroppen och “lura” den till att släppa kilon på ett balanserat sätt och på så sätt även slippa de där 4-5-6-7 kilonas viktuppgång (samlad vätska) över en natt när du “syndat”…….

Att åka snålskjuts

Snålskjuts. När man är mitt i en viktresa eller vad som helst egentligen så är det lätt att haka på. Att följa strömmen. Man vill ha snabba resultat. Istället för att lära känna sin alldeles egna kropp så gör man likadant som alla andra. För att man tror att fungerar det på det stora hela så fungerar det även för mig.

Är det sant?
Ibland. Ibland kan det vara helt okej. Om man har en kropp som samarbetar och ibland även ett stabilt psyke. Ibland kan det vara mindre okej, ett ätbeteende från förr som blir värre, som väcks till liv pga av att man följer andra, triggas eller upplever hets. Nära, kära, sociala medier (forum, fb, instagram osv).

Vad andra gör, kan, presterar, eller gillar kommer aldrig att påverka din hälsa eller ditt välmående.
(Den här frasen är lånad av Anna). Den är ju så bra och stämmer ju, hur andras viktminskning går ska inte definiera dig. Hur andra presterar på jobbet ska inte definiera dig. Huruvida andra har åsikter om just dig eller kanske inte ens gillar dig, definierar inte dig som person.

20140610-071813.jpg
Vem du är bestämmer bara du, även om det alltid finns faktorer som gör att man under livets gång ändras, ändrar syn och sätt.

Åk inte “snålskjuts” utan hitta din väg, var din egen människa med eget värde, mål och ansvar, vad det än gäller.
Att följa strömmen är okej, men det är också okej att göra en avstickare då och då. Vilket man bör göra för att hitta sin väg.
Experimentera gärna, men tänk logiskt och vilka konsekvenser som finns. Hoppa inte på senaste flugan bara för att det just är det senaste, använd sunt förnuft. ❤️

Nu är jag trött

20140603-223221.jpg

Svettig som fasen. Död som en inlagd sill. Huvudvärk som en spikad spik. Men jag tränade. Uppgiven.

Jag är så trött. Trött på alla stämplar. Trött på alla påhopp. Låt mig få rådge den artegna kost jag brinner för.

Framför allt är jag riktigt trött på att människor inte läser ordentligt, utan mellan raderna och tolkar det till precis vad de vill. Jag är så trött på att behöva förklara mig om och om igen.

Nej vet ni vad, oavsett vad för så kallat “krig” som pågår där ute i den sk LCHF-världen så tänker jag inte rucka på mina principer, jag står stadigt i mina åsikter. Jag står stadigt i kosten jag rådger och jag vet att jag har hjälpt människor, inte bara i Sverige. Jag vet att jag hjälpt människor att både viktminska, må bra och bli friskare.

Precis som @jillsmat skrev tidigare. Hade jag velat bli rik hade jag valt ett annat yrke och dessutom ett annat intresse. Jag kanske inte blir rik på pengar. Men jag blir rik på annat. Rik på känslor, ödmjukhet och en slags ro att lyckas hjälpa någon.

Om inte annat blir jag på köpet rik på kunskap! Kunskap och en titel jag givetvis betalat ur egen ficka. Blod svett och tårar för att lära mig. Stress och skralt med tid vilket inte var så konstigt som 100% arbetande småbarnsmamma som också fick för sig att plugga samtidigt.
Jag har kunskap att luta mig på och det är jag glad över, väl investerad tid.

Nån har skor som intresse. En annan har fotboll. Jag har det här. (Jag gillar skor också haha).

Jag ber ingen välja “sida”, det känns så jävla fånigt det här………

Vad man än väljer, stå för ditt eget val och gör man det, då behöver man inte luta sig mot stora offentliga personer för att höras och synas och skapa debatt utan det räcker med att vara sann mot sig själv, att tro på det man själv gör och brinner för.

Jag ber er bara tänka logiskt och framförallt äta logiskt. 💗

Vad är det som är så provocerande i det?

Idas historia – Det gick för långt

Ida Anderssons historia berörde mig. Den har gett mig gåshud och den ger mig än mer motivation att försöka jobba för balanserad mat med ett logiskt tänkande hos den enskilda individen!

Nu hoppas jag att ni är snälla i kommentarsfältet (jag har noll tolerans) och vill ni framöver följa Ida på hennes resa eller ta del av hennes vardag så finns hon på instagram @ idaceciliaa ❤️

Förebild. Två somrar sedan.

20140602-234635.jpg

“Min berättelse är inte på något sätt unik eller speciell utan, vad jag kan tro, väldigt vanlig. Vilket kanske gör att den borde uppmärksammas mer? Jag har alltid varit aktiv i mitt liv till den dagen då jag flyttade till Stockholm. Då blev jag stillasittande och helt plötsligt ökade klädstorleken. Inget som faktiskt störde mig till den dagen för cirka 1,5 år sedan när jag skulle hjälpa en av mina elever under min praktik. Kroppen orkade inte, varken att stå framåtlutad eller sitta på huk. Samma dag satte jag mig på tåget hem till min pappa och av en slump hade han köpt ny våg den dagen och jag bestämde mig för att testa. Jag är 165 lång och har alltid väg stadigt 60 kg och varit en S i storlek. Den kvällen vägde jag 80 kg och hade XL i tröjan jag hade på mig. Där började min resa. Från mullig och gullig till smal och gullig. Jag hittade kärleken till träningen och efter sex månader vägde jag 60 kg och kände mig belåten. LCHF är en av de största anledningarna till att jag lyckades. Jag fick en hälsosam relation till mat och åt mig mätt utan att överäta eller för den delen, svälta.

Så höll det på, pendlade lite i vikten och muskelstorleken men under julen 2013 “unnade” jag mig en knäck eller två för mycket. Den 1 januari bestämde jag mig för att Nolla, d.v.s äta så nära noll kolhydrater som möjligt. Hade bestämt att jag skulle hålla på en vecka. Under den veckan räknade jag kolhydrater som en galning med behjälpliga appar. Veckan led mot sitt slut och jag tyckte att det gått bra, så jag bestämde mig för att fortsätta men krydda det hela med extra fett. Jag läst om att fettbomba sig och vilka fantastiska fördelar detta hade, särskilt i träningen så jag nappade. Så vecka två nollade och fettbombade jag min kropp. När jag ändå var igång slutade jag upp med mejerier också.

Det hade varit okej om jag hade lagt ned då. Tyvärr hände det saker i livet; både min mamma och pappa blir sjuka och jag befann mig 50 mil bort och kunde inte hjälpa dem p.g.a ett skolarbete som håller på att knäcka mig. Den enda kontrollen jag hade var vad jag stoppade i munnen. Eller tillslut: vad jag inte stoppade i munnen.

Veckorna gick och jag fortsatte räkna kolhydrater och fettbomba mig men inget hände. Då läste jag om kalorier, den lilla boven. Jag räknade ut hur mycket jag förbrände och räknade på så sätt ut hur lite jag behövde ha i mig: 1300 kcal/dag. Då ska jag tillägga att jag tränade mellan 5-6 ggr/veckan styrketräning. Tränade jag inte åt jag betydligt under 1300.

20140602-234905.jpgDet som hände under följande månaderna var att människor på instagram uppmuntrade med likes och glada tillrop. Ju mer fett och mindre grönsaker desto bättre i mångas ögon. Jag pressade mig ännu mer och åt ännu mindre. Jag var trött, stressad och hade ångest nästan dagligen över mitt intag och min kropp.

Under denna perioden utvecklade jag en obehaglig magsmärta. Tillslut var smärtan så pass påtaglig att jag gick till en läkare. Där klämdes det och kändes det men inget upptäcktes så jag skickades på provtagning. Jag satt i väntrummet och mms:ade min mamma som är psykiatrisjuksköterska och har under en längre period jobbat med anorektiker. Bilden jag skickade var på proverna som jag skulle ta. Svaret min mamma skickade var “men Ida, det är proverna vi tar på anorektikerna när dem kommer in och är svårt undernärda”. Lite som ett slag i ansiktet, jag var ju stor? Resultaten kom och visade på stora brister, exempelvis kalcium och B-vitamin. Andra slaget kom när doktorn frågade “Har du haft problem med maten länge?”. Jag avfärdade det hela snabbt och sprang ifrån läkarmottagningen. Då kom allt samtidigt: jag insåg att jag slutat äta mat, att jag inte minns varken februari eller mars, att jag hade ont i varenda kroppsdel och att allt jag ville ha var en kram från kvinnan bredvid mig på tunnelbanan.

Min mamma var den som talade allvar med mig först, sedan mina två bästa vänner och tillslut sa även min otroligt tålmodiga sambo att det var dags att kanske pausa en stund och lära mig äta igen. Mat, vanlig mat bara. Första steget var att rensa upp instagram och ta bort alla som vägrade grönsaker. Det andra var att äta en stor portion pasta.

20140602-234950.jpg
Idag är jag två månader in på min nya diet “ät vad du vill och må bra” och känner mig starkare, piggare och fräschare än på länge. LCHF är en av det bästa valen jag har gjort i mitt liv men just nu behöver jag lära mig att göra det aktiva valet att släppa på kontrollen lite.

Detta är som sagt min historia och som tur är hade jag ett socialt nät som kunde plocka upp mig när jag behövde all hjälp jag kunde få.” // Ida Andersson, @idaceciliaa

Jag avstår.

20140523-100747.jpg

Varje soluppgång ger en ny dag. Varje ny dag ger en möjlighet. Varje möjlighet ger tid att uppskatta livet.

Lika mycket som jag förespråkar naturligt artegen kost lika mycket tar jag avstånd från en nästintill enbart fettbaserad kost, vikthets eller ej och lika mycket avstår jag från substitut.

Med substitut menar jag att man letar och byter ut gamla varor och vanor mot nya liknande istället för att finna ett sätt att bli av med dem. Om inte annat att se problemet man hade i vitögat, inte göda det med nya “godkända” ofta tillsatsfulla varor.

Socker byts ut mot sötningsmedel utan att man blinkar. Mjöl byts ut mot nötmjöl i samma utsträckning man åt mjölbaserad mat tidigare, innan kostomläggning.
Vanlig läsk byts ut mot zero, light eller celsius.
Chokladbars, kakor osv byts ut mot bla questbars.

Har man nu bytt det ursprungliga problemet mot ett annat?

Var låg felet i hälsan, vikten, sjukdomen tidigare?
Göder du ett mindre bra beteende på ett nu “godkänt” sätt istället?

Jag ser hela tiden frågor på forum där människor undrar varför de inte går ner i vikt, varför de inte är bättre i magen och sen får man som svar när någon (eller jag själv för den delen) försöker hjälpa att de kan minsann inte vara utan läsk, bröd och chokladkakor. Det är ju så bra att alternativ finns.

Ja. Det är bra att alternativ finns men det är också viktigt att äta med måtta om man vill ha resultat. Vikt, sjukdom eller bara hälsa. Oavsett.

Ibland. Ofta. Nästan alltid. Ligger ett beteende i grunden till det här. Ett beteende som kanske inte är vad det borde. Ett som tär på dig. Du vet det. Eller så kommer det klarna för dig.
Eller så mår du helt fantastisk med att stoppa i dig artificiella saker.

Stevia är inte ett naturligt sötningsmedel. Bladet ja, det “rusframkallande” bladet som är förbjudet. Men inte det sätt det framställs till vitt pulver. Inga substitutsötningsmedel är naturliga.

Honung är naturligt. Det enda vi har utöver bär (om man vill söta med det).
Många tror att eftersom honung har ett högt GI så är det big no no. Men själva verket, har ett sötningsmedel oroväckande lågt GI, så blir det riktigt tufft för levern att omvandla och kan vara skadligt. Ren fruktos tillexempel är svårt för kroppen att bearbeta och omvandla, det värsta.

Givetvis om du äter paleo så kan du ju söta med frukt. Men inom LCHF-ramen faller det bort.

Om man kritiserar eller frågar någon med ett trasigt ätbeteende något som inte i deras värld stämmer. Så får man ofta, nästan alltid, en aggressiv respons. Att så är det minsann inte alls och mothugg, ursäkter, förklaringar skapas. Kan det liknas med ett annat beroende? Alkoholism? Droger? Rökning?
När man trampar i getingboet.

Inte erbjuder man en alkoholist en light variant av alkohol? Inte erbjuder man en heroinmissbrukare kokain istället eller lite mindre……. Och många rökare byter ut problemet genom att börja snusa istället……..

En sockerberoende byter ut mot “godkända” sötningsmedel istället?
Är inte det lika illa?