“Lchf”-mat

När jag gör blomkålsmos så säger jag blomkålsmos. Inte “lchf”blomkålsmos. När jag gör köttbullar så säger jag köttbullar. Inte “lchf”köttbullar. När jag gör köttgryta så säger jag köttgryta. Inte att jag lagat “lchf”köttgryta.

Jag känner inte att jag måste sätta stämpel på allt jag lagar. Alla vet att det är lagat med fullfeta produkter i lagom mängd. Glutenfritt. Det är många som gör köttbullar utan ströbröd och så har det varit i många många år. Varför man började fylla köttbullarna med ströbröd var för att de skulle räcka till att mätta fler munnar.

IMG_3913.JPG
Jag reder heller inte mina såser eller grytor. Det får reducera. Kan vara så att jag reder med en äggula om jag måste 🙂

Sen är det klart att det är bra. Att det finns lchf-recept. Att det är märkt i kategori. Att man vet. Man vet att det är glutenfritt, sockerfritt och fullfeta produkter.

Hemkommen från Danmark. Trött efter en intensiv jobbhelg. Jobb imorgon. Känner att jag behöver vila lite. Det kostar att ligga på topp. Imorgon. Imorgon ska jag laga mat. Jag längtar efter hemlagad mat.

Vad har ni gjort i helgen?

Advertisements

Lite kul måste man ha

Pranks. Bus. Skolvarning.
Lite kul måste man ha på jobbet för att orka 🙂
Jag gillade ju verkligen mitt gamla jobb om det inte vart för de hemska arbetstiderna.
Men mitt nya jobb är fantastiskt på så många sätt. Härliga kollegor, dagtid, utmanande osv. Så att jag pendlar 2h t&r gör liksom inget.

20140808-224256-81776582.jpg
En herre jag delar kontor med!
Geni till geni liksom.

Alltså. Många av mina kollegor har så sjuk humor.
Idag blev jag grundlurad av en kund “Mohammad”…. Med alla de konstiga önskemål….. Självklart var ju en av “grabbarna” bakom det hela.

Eller som när det gick ut ett internt mail “använd inte toaletterna vid konferensrummet, vi vill inte bli störda av spolningar typ”….. Så måste man ju bara gå där….. Det liksom kliar ju i revolt-fingrarna.
Man blir rätt paff när man med byxorna nere glider av toastolen (som är smörjad) in i väggen och ligger som en säl på golvet….
Tur man inte hade ränneskita!

Eller när man busringer att man är från bulgariska flygplatsen och “ditt visa har blivit kapat” haha!

Eller kanske den allra bästa. En snorsmart blocket annons. Snacka om att bli nedringd..

Ja, vi jobbar ju alltså också. Vi är riktigt duktiga och effektiva må jag säga. Både på allvar och kul…. Precis som det ska vara!

Det allra bästa. Det måste vara att min stressnivå är helt annorlunda. Jag behöver dessutom inte ha ångest för att missa att natta mina barn. Utan jag kan krypa ner i sängarna och läsa sagor, varenda dag och pussa dem godnatt.

Kan faktiskt varit det bästa jag gjort på sistone. Att byta jobb och dessutom karriär, där jag har nytta av min utbildning (företagsekonomi) på ett helt annat sätt.

Har du några såna där stressmoment som du skulle behöva byta ut??

I’m back!

Alltså. Veckan innan bröllopet fanns ingen tid eller ork till annat fokus än just bröllopet. Veckan efter var jag sjuk. Denna veckan. Åh denna veckan har jag redan varit och tränat!
Fantastiskt så skönt!
Jag har liksom haft träningsvärk ända upp i röven nästan efter all knäböj!

20140701-192628-69988316.jpg
Det är så härligt! Barnen är friska, pigga och glada ❤️ och det är viktigast oavsett. Bra resultat på jobbet. En fin man. Helt fantastiska vänner. Jag är så lyckligt lottad faktiskt. De är så där förbannad bra bara.

Trots att jag gick in i en stolpe på jobbet och knockade mig ganska virrig. Förutom magen, jag fick i mig för mycket mejerier till middag.

Snart semester. Ska bli så ljuvligt med 4 veckor betald semester i år!
En semester där vi ska umgås som familj och försöka njuta av att vara nygifta, äta gott och njuta.

Det blir en tripp till min mans mysiga moster i de värmländska skogarna, en tripp till min farmor och faster uppåt landet, bara vi fyra. Och det ser jag så fram emot.
En massa dagsutflykter för barnen med de andra barnfamiljerna är inplanerade och så ska vi ju fixa på huset också….

Och laga massa god mat. Jag hoppas att matlagarglädjen ska infinna sig igen. Och bada. Om jag får som jag vill så ska det vara fint väder hela sommaren så vi kan sätta barnen i bilen och spendera dagarna grävandes i sanden, bygga sandslott och leka i vattnet.

What a day….

Sjuka barn är bland det mest mentalt påfrestande som finns. Inte passa upp och fixa utan att man inte kan göra något åt det. Det hjälper ju inte att jag sitter där och tänker “önskar det var jag” för det går ju inte…

Men efter ett besök på akuten så lugnade jag mig. Insåg att barn blir sjuka. Det hjälpte säkert att vi fick så bra hjälp. Samma läkare som haft hand om sonen ett par gånger och sköterskan ja honom kände vi 🙂

20140628-231451-83691455.jpg
Fototorka. Skrivkramp. Dåligt med tid.

Hur som helst. Jobbet går toppen, verkligen toppen. Häromdagen blev jag uppvaktad med jättefina blommor när min chef kom upp från Danmark.
Känner mig så uppskattad. Jag är så glad att jag tog steget att byta jobb.

Att ta betalt för kunskap.

Varför är det så fult i Sverige att ta betalt för kunskap?
Varför sticker det så i ögonen på vissa att man inte ger bort all sin kunskap gratis?

20140617-081920-29960486.jpg
Det kan inte undgått er att Kostdoktorn lagt till en betaltjänst på sin sida. Som bla innehåller kvalitativa videoföreläsningar. En sida som kostar 79kr i månaden utan bindningstid, dessutom. Pröva på månad gratis.

Det kommer alltid vara delade åsikter när betaltjänster dyker upp inom något som tidigare varit gratis. Men nu är ju så fallet att allt som tidigare varit gratis kommer att fortsätta vara gratis.

Vi som jobbar med kost förväntas dela ut kunskap till höger och vänster och hjälper man inte till är man dryg. Det handlar mycket om att bidra till folkhälsan och vi är många “kostmänniskor” som jobbar mycket ideellt just för att hälsan hos andra är den stora vinsten. Jag ser inte problemet i en betaltjänst, för de som vill. Givetvis ska även team kostdoktorn (precis som vilken annan människa och arbetare) kunna ta ut en lön, ha tak över huvudet och ställa mat på bordet.

Men det är ju tyvärr alltid så, gratis är gott och förändringar skrämmer många.

Skulle man gå separat på dessa föreläsningar som nu finns på video skulle ni betala betydligt mycket mer.

Går ni till jobbet ideellt?

Fotografering är ett annat sånt här yrke. Tro mig, jag vet. Det ska fotas gratis här och där och ingen sätter värde i tid eller engagemang.

Att kalla Kostdoktorn girig är riktigt fult. Jag må inte dela alla hans åsikter och inte heller sätter jag honom på en pedistal som nån slags kostgud som många gör. Men diskussionen om pengar och att betala för tjänster, det berör mig lite faktiskt.

Varför tror många svenskar (ja oftast svenskar) att saker ska vara gratis för alltid. Ju billigare, ju bättre! Är vi så bortskämda?

Inspiration

Inspiration. Hur får man inspiration till blogginlägg?
Alla som uppdaterar frekvent. Även jag. Det går i perioder. Ibland är man på hugget och kan pumpa ur sig bra inlägg efter det andra.

Nu ligger min fokus på bröllopet. Därför är min “draft-korg” full med påbörjade inlägg och tankar jag haft det sista. Men jag har liksom inte haft inspiration att slutföra dem.

Jag har precis gjort min andra vecka på nya jobbet och jag är så glad, jag trivs verkligen och alla är så himla goa, fast de flesta har jobbat tillsammans i flera år, vissa över 30 så är de så snälla och släpper in mig i deras gemenskap.
(Jag har sagt det förr) Jag har länge länge saknat mitt gamla jobb på Irland som Kvalitets Tekniker / Skandinavien Säljare. Kan man vara kär i ett jobb så var jag nog det. Jag har samma känsla här, nu med detta jobbet. Dessutom så är det ju inte fy skam att jobba med en av sina bästa vänner ett par dagar i veckan. ❤️
Jag pendlar 12 mil om dagen och det är det verkligen värt.

Jag fick ett så gulligt meddelande idag av min gamla kollega Ralph på Suretank, att de saknar mig och att jag måste komma och hälsa på. Sånt värmer.

Just nu. Just nu är det liksom fokus på familj. Jobb. Bröllop.
Åh vad jag längtar. Ja just det. Jag har bytt namn också. Ett gammalt släktnamn. Bara det har varit en lååååång procedur, men nu är det klart och jag har sedan lite mer än en vecka tillbaka haft ett nytt namn. Spännande. Känns konstigt. Resten av familjen tar sina på bröllopsdagen.

20140613-235931.jpg
Morgonkaffe på väg till jobbet i min bulletproofmugg från Succeeder där ni även kan köpa bla MCT-oljan.

Alltså. Det gör så gott för själen att ta på sig “kontors”-kläder var dag. I love it! Jag plöjer igenom klänningar och pennkjolar. Välbehövligt. De har behövt dammas av.

Maten?
Jag har lagt ner nedräkningen. Jag varierar bland dagarna om det blir två eller tre måltider. Beror på om jag är hungrig eller ej. Igår förberedde jag lite lyxigare matlådor till mig och Ullis. Shit vad mätta vi blev.

20140614-000355.jpg
Slungad spenat och noppad basilika som botten. Lax och räkor som jag blandade med riktig fetaost gjord på getmjölk. Pinjenötter. Pesto. Olivolja. Avokado.
Så jädra mättande och gott. Vi orkade inte hela matlådorna.

Jag fick frågan. Är du glutenallergiker?
En av mina trevliga kollegor är det nämligen så vi diskuterade fördelarna och även olika knäcke recept, jag rekommenderade ju givetvis mitt eget men även Birgittas knäcke. Men då kom frågan av en annan kollega.
Jag trodde faktiskt det skulle bli lite diskussion när jag berättade varför. Men icke. Utan mer nyfikenhet och undran. Så jag var i mitt esse bra länge.

Lunchlåde fenomenet.

Oj vad mkt mat du äter! Hur kan du vara så liten när du äter så mkt? Hur kan du äta sån lyxig mat? Det är ju så dyrt!
Du måste ha bra ämnesomsättning… and so on…

Kan vara så att mina matlådor är de mest välfyllda?
Sneglar man ner i botten på grannens låda så är det inte så mkt i den. Kolhydratsrik mat dessutom, oftast. Hur står de sig. Dippar? Energi under dagen? Tankar cirkulerar i min skalle, haha, jag vill bara säga ”gör så här istället” så är du inte så trött sen.
Någon äter nästan som jag. Vi brukar hålla oss till varandra. De utsötta?

Matlådepolitik?

20140612-133221.jpg
Matlådor från tidigare i veckan.

Jag räknade ut vad min matlåda har kostat mig. 125gr mozzarella (10kr erbjudande på ICA förra veckan), två stora nävar spenat (1 påse ca 25kr, kan ha vart 1/5 del jag åt idag), Vitlökssalami ca 5 cm (den var dyyyr så typ kanske 30kr för mina 5cm), gurka (ett par kronor om ens det, olivolja (också det ett par kronor skulle jag tro). Hm, så kanske ca 50kr. Helt okej för en smarrig lunchlåda om du frågar mig.

Fika. Vetelängd. Bullar. Fredagsfika. Bakvecka.
Jag tackar snällt och förklarar, jag ska gifta mig snart så nej tack men tack ändå.
Vilken karaktär jag har. Jag orkar inte svara varför och heller inte att jag kommer fortsätta tacka nej även efter bröllopet.
Nästan så jag ser fram emot min bakvecka. Då ska de få se på andra ”bullar”.

Notera att jag trivs faktiskt väldigt bra, ruskigt bra på mitt nya jobb. Passar mig som handen i handsken.

Hur ser det ut för dig?

En helg till ända.

Jag börjar se tjusningen med helger igen.
I går gjorde jag min sista “jobb-lördag” och när jag satte mig i bilen för att köra hem var det nästan ljust igen.

Segade hemåt med öppet bilfönster och lät doften sprida sig i bilen. Mm blött gräs och rosafärgad nyvaken himmel.

20140518-224829.jpg
Som alltid efter ett sent nattpass så känner jag mig bakis halva dagen efter. Likadant idag.

Men jag har fyllt i min ryggtatuering och lagt till en liten textrad.

20140518-224954.jpg
Snart börjar en vardag där matlådor skall förberedas. En vardag där Caesarsallad inte är varje dag.

20140519-063501.jpg
Det blir bra. Jag äter alldeles för mycket Caesarsallad.

Stress-relief

Jag har haft nästan som ett tryck över bröstkorgen det sista. Och det har bara blivit värre och värre och i fredags var det nog som allra värst. Det liksom bara brast på vägen hem.

Men nu har det vänt och på något vis så är det en sån himla lättnad att det känns som jag kan andas igen.

Som ni vet så gillar jag ju mitt jobb, att fått hjälpa till att starta upp O’Learys i Falköping har varit häftigt och lärorikt. Så det är inte det som varit problemet. Det är de hiskeliga tiderna man jobbar inom restaurang/nattklubb bla.

Jag var mycket väl medveten om detta när jag hoppade på “tåget” eftersom jag rört mig i branschen i över 12 år och nu åtta månader senare så känner jag mig färdig. Det fungerar inte riktigt med två så små barn hemma. Jag jobbar sent även vardagar och går upp tidigt med barnen morgonen efter. Visserligen ledig mitt i veckan men det kompenserar ändå inte mitt dåliga mammasamvete. Att jag inte räcker till. Att jag inte kan hjälpa till att natta barnen varje kväll. Att inte läsa sagor, pussa och krama dem godnatt. Att inte hämta från föris och fråga hur dagen varit.
Jag jobbar hela helger och vissa helger har jag knappt träffat familjen från fredag morgon till söndag lunch.
Vissa helger är jag bara hemma och vänder för lite sömn si så där 4-5h innan jag är tillbaka på jobbet igen för ett pass på kanske 15-17h.
Och det här tillsammans med en del annat har fått mig att inse hur det tär på mig, på familjen.

Det som jag en gång tyckte var riktigt roligt har liksom blivit ett stressmoment. Så vill jag inte ha det.

20140502-191503.jpg
Under tiden som jag och Anna nu jobbat med vår bok och mycket stresshantering så har jag först kommit till insikten HUR mycket det stressat mig.

Så. Jag insåg att jag måste finna en lösning. Innan jag ens fick chansen att tänka riktigt så långt så dök den upp, en lösning. Rätt framför näsan på mig och allt har gått väldigt fort.

Jag byter jobb. Från väldigt flexibla arbetstider så byter jag nu snart till ett riktigt bra “kontorsjobb” måndag till fredag.

Det var inte förrän jag tackade ja till jobbet och sedan sa upp mig som jag insåg hur den mesta stressen bara rann av mig. Som jag skrev härom dagen: Man saknar inget man inte visste man kunde ha.

Visst. Det finns nackdelar med ett “vanligt” jobb också. Barnen får vara lite mer på föris och jag kommer pendla lite längre. Men som tur är så gillar barnen föris och jag har inga problem att pendla (mina bästa blogginlägg och idéer får jag när jag kör bil) och jag kommer dessutom arbeta tillsammans med en av mina bästa vänninor och jag tror jag smäller av när jag skriver det, men jag kommer framöver att ha lediga helger.
Och skulle jag sakna O’Learys för mycket så får jag komma och gästjobba då och då 🙂
Så win win?