Att ställa ut färdkost till tomten dan före dopparedagen är spännande i små ögon. Än mer spännande när fatet är länsat och mjölken urdrucken nästkommande morgon. Extra spännande när man redan hälsat på Tomten som dubbelkollat om alla barn varit snälla. En fin tradition att vänner och barn samla till julmys, mat och lek. I år hamnade vi hos familjen Lundqvist. ❤️
Det mest viktiga över julen måste väl ändå vara gemenskap, omtanke och kärlek? Inte antalet klappar, vem som får vad, hur mycket klappen kostat eller av vem man får. Det är ju trots allt tanken som räknas. Att tanke kan förmedlas i både akt och klapp ligger mig varmt om hjärtat och jag gärna ser att alla iallafall något får. Just det där att man tänker på någon. Att visa att man uppskattar någon. Där kunde jag dock vart värre, det kunde blivit en hel del fler klappar. Där är nog allt mannen min balans och var år inser jag att barnen nog allt klarat sig med lite färre.
Själva julafton spenderades hemma i vårt hus. Tindrande barnaögon, busiga katter och kliande små fingrar som väntade och väntade tills Tomten med sin Nisse äntligen kom. Men innan det så intogs Jullunch i lugn och gemytlig anda med lillasyster och Mormor.
Strax efter Kalle Anka trotsades vind och regn, så till vida att lyktstolparna blinka, av Tomten med sin vän som runt huset strosa och vinka.
Vi avslutade vår kväll, bara vi fyra, med att pussla, leka och mysa. När barnen somnat så kröp vi upp i soffan och fortsatte kvällen med en film. Helt okomplicerat och så attans mycket värt.
Förmiddagen spenderades i pyjamas och massa mys. Så otroligt skönt att slippa stressa. Mys hemma hos svärföräldrarna har vi också hunnit med. ❤️
kostologik 