Att lära känna sin kropp är A och O.
Oavsett om det gäller träning eller annat. Att vila är lika viktigt som aktivitet.
Man lär sig liksom sånt över åren. “hästtjej”-syndromet sitter i. Där man biter ihop. Ångar på och gnäller inte. Men det finns gränser.
Det var längesedan jag var riktigt sjuk. Vi snackar feberfrossa a la mansförkylning i typ 36h med lite efterraspig hals. Att bada i sina egna kallsvettningar. Sova bort en hel dag. Skrämma livet ur två målarynglingar som säkert undrade om den här kärringen med hår på kant och en manstisha med seriöst baggy pants och tillhörande kinddreggel var påverkad av diverse preparat och en basig whiskyröst på det. Att överleva det fick mig att uppskatta hur oerhört bra allt är när det är bra!
Visst är det så. Man vet inte vad man har förrn man inte har det. Så är det ju med allt.
Ta hand om er! Vila. Njut av nuet. Tacksam att den här skiten försvann lika fort som det kom. Nu. Nu har jag faktiskt en rastlös känsla i kroppen. Jag behöver röra på mig för att må bra. Gymmet är min hobby. Det reser ögonbryn ibland. Men hade jag haft häst. Spenderat 7 dagar i veckan i stallet och då minst två vändor om dan så hade ingen höjt på ögonbrynen. Jag vet. Jag har gjort det också. Ja. Det gör ont i mig. Men nu finns ingen tid till häst och ska jag ha häst ska det vara all in. Så för tillfället. Ja då är min hobby gymmet. Att lyfta vikter. Jag gör det för mig själv.
Gör du något bara för dig själv?
kostologik 