Denna stress man skapar sig

Vart vi än går. Vart vi än vänder oss. Hur vi än gör. Är stressen där.

All stress är inte dålig stress. Ibland kan man prestera bättre under tidspress. Ibland säger det stopp.

Som ni vet. Så bytte jag jobb förra året för att bespara mig stressen av att behöva vara ifrån barnen kvällar och helger. DET stressade mig. Att missa att natta barnen. Sånt ger mig dåligt samvete. Som ni vet så är det ju därför jag är den där råttan som inte intar gymmet innan alla typ gått hem.

Hur som helst. Denna stress.
Jag är stresstålig. Jobbar bra under stress. Kanske till och med bättre ibland.
Men. Ibland. Som denna veckan. Blir det lite mycket.

Illustrationen har ni sett förr. Den är givetvis gjord av Anna

Min vardag. Jag Räknar. Säljer. Räknar. Säljer. Underhåller. Siffror. Räknar. Budgetar. Pengar. Säljer. Räknar. Krediter. Och mer budget. Så ser min vardag ut. Skitkul! Det är verkligen roligt! Om man bortser från stressen man får när allt ska på plats sista veckan var månad. Helt i sin ordning.

Lägg VABB på detta. Mina fina små. Hur som helst. Gårdagen. Ja. Då såg jag nog ut som på bilden. Lägg till jobb på det. Halleluja. Det gick. Men inget jag längtar efter. Ibland funderar jag på vad man utsätter sig för. Denna stress man skapar. Kanske inte helt själv. Man vill vara alla till lags. Hemma. På jobbet. Vänner. Sig själv. Amen.

Mitt i all stress igår. Snälla barn som satt och pärlande. Mamma som jobbade lite (mycket). Någonstans där mitt i allt så kom jag på mig själv med huvudet i den där chipsskålen. Och nej. Man dör inte av lite chips. Men jag vräkte verkligen i mig tre, fyra, fem NÄVAR. Innan jag insåg. Att jag stress-åt.

Jag. Tröst. Åt.
Motivation. Noll.
Känslorna tog över helt.

Jag vet precis vart det kommer ifrån. Vi lämnade en tuff helg bakom oss. Den tuffaste sen min Morfar gick bort. Vår älskade Hades fick somna in ❤️ och huset är så kusligt tomt. Trots att vi har tre missar till.

Lägg till någon form av magsjuka ett par timmar på det.

Där har ni mig. Trots en stabil kost. Okej stresströskel. Bra sömn. Så kommer man aldrig riktigt bort från det där. En gång tröstätare. Alltid tröstätare.
Skillnaden nu är att jag vet hur jag går vidare.
Jag dammar av min tröstätaraxel och skrattar lite åt synen av mig själv i chipsskålen. Responsen jag fick av min fina man och sparken i röven jag fick av min bästa vän.

Att lära känna sig själv. Är det bästa man kan göra.

Det är liksom inte hela världen. Glöm inte det.

“Lchf”-mat

När jag gör blomkålsmos så säger jag blomkålsmos. Inte “lchf”blomkålsmos. När jag gör köttbullar så säger jag köttbullar. Inte “lchf”köttbullar. När jag gör köttgryta så säger jag köttgryta. Inte att jag lagat “lchf”köttgryta.

Jag känner inte att jag måste sätta stämpel på allt jag lagar. Alla vet att det är lagat med fullfeta produkter i lagom mängd. Glutenfritt. Det är många som gör köttbullar utan ströbröd och så har det varit i många många år. Varför man började fylla köttbullarna med ströbröd var för att de skulle räcka till att mätta fler munnar.

Jag reder heller inte mina såser eller grytor. Det får reducera. Kan vara så att jag reder med en äggula om jag måste 🙂

Sen är det klart att det är bra. Att det finns lchf-recept. Att det är märkt i kategori. Att man vet. Man vet att det är glutenfritt, sockerfritt och fullfeta produkter.

Hemkommen från Danmark. Trött efter en intensiv jobbhelg. Jobb imorgon. Känner att jag behöver vila lite. Det kostar att ligga på topp. Imorgon. Imorgon ska jag laga mat. Jag längtar efter hemlagad mat.

Vad har ni gjort i helgen?

Krångla inte så mycket

Som myror. Som myror på hela kroppen kliar det. En känsla jag haft hela veckan. En slags rastlöshet.

Jag har striktat till min kost efter jul. Inte så att jag sätter förbud. Tvärtom. Jag får. Men vill inte. Jag är sån där. Periodare. Inte så att jag vräker i mig “skräp” men väljer lite mindre nyttig mat som egentligen inte passar min väg mot mitt mål.
Nu har jag fokus på att öka i vikter och uthållighet på gymmet. Jag vill bli stark. Starkare. För att bli det måste jag få i mig tillräckligt med energi och byggstenar. Jag har därför medvetet (jag avskyr det ordet men finner inget annat passande) valt att öka upp mina kolhydrater lite. Jag mäter inte. Men jag har lagt till exv lite rödbeta, palsternacka, sötpotatis i min kost. Jag lagar matlådor för hela veckan så mitt högre intag blir alltid på lördagar då vi precis som de flesta andra myser lite extra. Jag ska framöver förklara varför jag valt att justera så här.

Många av er funderar nu på hur ska ni hålla motivationen på topp. Hur ska ni lyckas? Karaktär? Huvudfokus på mat eller träning?

Det har inte med karaktär att göra. Det har i grund och botten med beslutsamhet att göra. Det är DET som är det avgörande. När du väl har bestämt dig och sen bryter ner ditt mål, ja du måste ha ett mål (ett fokus), det är först då du kan börja din resa. Att bryta ner ditt mål i många små mål är vägen till att lyckas.

Det känns jävligt långt bort. Det där målet. Eller hur…..
Många tårar blev det i början. Men sen en dag vänder det liksom.

Många gånger har jag “tagit beslutet” men aldrig tidigare brutit ner det i delmål eller med samma fokus som denna gång.
Jag har pendlat upp och ner i vikt under hela mitt liv. Periodare ni vet. Känslostyrd.

Att använda mina barn som motivation har varit min “morot” och är fortfarande. En aktiv pigg och glad mamma är vad de förtjänar. Inte en mamma med dålig självkänsla, bitterhet och önskan om att “det kunde vart bättre”. Aldrig att jag vill att de ska ha en mamma som aldrig gör saker med dem pga missnöje med sig själv. Aldrig.

Det är DITT ansvar att må ditt bästa jag. Ingen annans.

Det är ju så lätt det där att man fastnar i ett invant beteende. Ett som kanske inte är så bra egentligen. Tanken på en nystart är god. Sen kommer du inte längre? Varför?

Bestäm dig. Fokusera. Målmedvetenhet. Livet.

Jag hävdar självklart att gluten och socker är boven till mycket. Räkna kolhydrater i början vid kostomläggning, håll dig till livsmedel under 5gr/kh per 100gr. Lär dig. Läs innehållsförteckningar. Undersök och testa.

Men kanske mitt VIKTIGASTE råd. Var INTE kolhydratsrädd!!!!
Jag läste i en tråd på Facebook idag en lång diskussion om huruvida te var jordens undergång eftersom det “innehöll” 1-4gr kh/100gr och att “dagskvoten” av kolhydrater var fylld efter respektive 4 släta koppar te. Sånt här skrämmer mig lite.

Mörkgröna bladgrönsaker som är så himla nyttigt, fullt av vitaminer och mineraler bla folsyra som är essentiellt. Ägg som är det coolaste livsmedel vi har, innehåller nästan allt utom C-vitamin. Kokosgrädde. Broccoli.

Jag kan rada upp hur många nyttiga livsmedel som helst som då inte passar in i “dagskvoten”…….. Vad missar ni då för vitaminer, mineraler? Kompensera med tabletter? Jo men visst. Eller en paprikabit för C-vitaminets skull, ja så kan man göra, en gång i veckan…..

Förstå min sarkasm.
Men i ett sånt här läge känns det okej ibland även för mig som Kostrådgivare att sucka lite, högt……

Lchf är för mig näringsrik mat som ger mig allt jag behöver. (Ja jag fyller på med bla omega3 och D-vitamin). Mat som är glutenfri och sockerfri. Mat som håller mig mätt och som ger mig energi att både orka med mitt arbete, min familj och min hobby. Träning. Ja shopping också om det räknas 😉

Om man resonerar som ovan i den där tråden. Då kan man alltså dricka exv hur mkt Cola zero man vill istället, eftersom det är både sockerfritt och innehåller (enligt innehållsförteckningen) inga kolhydrater…. Logiskt?!

Så. Välj bra kolhydrater när du äter. Krångla inte till det för mycket. Speciellt inte i början. Du kommer långt med att “bara” byta ut pasta/potatis/ris mot exv broccoli/blomkål/sallad. Ta bort bröd och godis. Du kommer känna skillnad själv i kroppen. Och du kommer att se det.

Diet eller livsstil?

Återigen.
När blir en diet en livsstil? Eller en livsstil full av diet?

När jag som så många andra började äta lågkolhydratskost med naturliga fetter (lchf) så såg jag det som en diet. Jag är inne på mitt tredje år nu och kan inte tänka mig att gå tillbaka till att äta pasta/bröd/socker flera dagar i veckan. Är det nu en varaktig diet eller är det MIN livsstil???

Det har blivit min vardag att äta KÖTT, GRÖNSAKER och NATURLIGT FETT. Varför ska det vara så konstigt?

Jag tror. Jag tror att vi är skapta att äta av vad som fanns tillhanda innan vi började producera mat artificiellt. Varierat. Olika konsistens. Olika sammansättning. Vissa dagar mer grönsaker andra mer protein och en tredje dag mer fett.

Jag tror inte att man dör av lite socker eller gluten. Självklart inte. Men att använda det som “lyx” istället för något som är standard i vardagen tror jag på. Jag blir GALEN när barnen berättar att de fått OBOY till frukost på dagis!!!

Det handlar heller inte om ENERGI IN / ENERGI UT. Principen låter bra, eller hur? Men det är inte därför det finns så många överviktiga. Självklart påverkar motion och rörelse. Men även sömn och stress. Men grundstenen är trots allt vad du stoppar i mathålet. Vad DET gör med din kropp och vad för signaler det skickar till hjärna, lever och blodsocker, maten styr vad och hur du förbränner bla.

Givetvis så går man upp i vikt av att bara sitta på soffan och äta överskott (eller underskott för den delen) det kan ju vilken jubelidiot som helst räkna ut, eller?
Ni förstår att jag mellan varven är ironisk hoppas jag…

Sakfrågan är inte att man är lat, utan varför överäter/underäter man? Vad är orsaken till just ditt problem?
Tristess? Understimulation? Blodsockersvajningar? Sug? Brist på mänsklig kontakt? Sexbrist? Glädjebrist? ADHD? ADD? Depression? Ilska? Humörsvängningar? Allt kanske…..

Saken är ju den att ÄVEN om man använder sig av principen energi in / energi ut så är flertalet överviktiga. Det handlar INTE bara om att man måste röra på sig mer. Det hjälper inte att sparka någon i röven så att de är ute och rör på sig mer, se alltid till kosten först. Ibland räcker små justeringar, ibland måste stora till.
80% kost och 20% motion.
Vissa fungerar som så, lite mer motion och lite mindre skräpmat. Men långt från alla.

Socker och gluten gör att man kan bli avtrubbad i sina mättnadskänslor (och i vissa fall mycket annat exv om man har ADHD, Depressioner eller andra mentala problem m.m), vilket leder till att man överäter för att man tror att man är hungrig.

Socker och gluten triggar ju även blodsockerkurvan som sedan i sin tur påverkar insulinproduktionen och även kortisolproduktionen som gör att man kan lagra istället för att släppa.

Om man äter en kost som balanserar din blodsockerkurva, insulinproduktion och som håller dig mätt länge eftersom din hjärna inte triggas att tro att du är hungrig vid varje blodsockerfall (eftersom du inte får några) så släpper du oftast kilon. Du blir jämnare i humöret. Jämnt flöde med energi osv osv. Du kanske inte heller är den där otrevliga sura människa du en gång var… 😉

Kontentan är inte att jag eller du ska behöva försvara valet av kost eller huruvida det är en diet eller en livsstil.

Är det en diet eller en livsstil att flera gånger i veckan äta kakor?

Någon säger: “Jag tror inte på lchf, vi är skapta att vara omnivorer”….. Jag svarar, sen när räknas socker/gluten som kött? Jag är inte vegetarian. Gluten och Socker är trots allt det ENDA jag tagit bort ur min kost.

Någon annan säger: “Du vräker i dig fett”…..
Jag svarar, ja visst finns det dem som gör det (finns extremister inom allt) men jag äter precis som du (tallriksmodellare) men utan tillsatser och utan gluten/socker. Jag personligen “överdoserar” inte fett. Jag äter lagom fett, tillräckligt för mig.

En tredje säger: “Du äter ju inga kolhydrater”…..
Jag svarar, Jo då, massor faktiskt. Sallad, grönsaker, rotfrukter, bär. Nu när jag tränar så tungt som jag gör så äter jag även nån bit frukt (banan) och även lite ris eller nån potatis då och då, dvs högglykemiska livsmedel och gjort ett tag. Det här är för att jag vill åt fördelarna av en del hormoner som leptin och insulin för ökad förbränning och muskelväxt. (Ja, insulin är inte enbart dåligt om man använder det till sin fördel.) Så här äter jag oftast på lördagar då det är min vilodag från gymmet. Ja, jag märker skillnad.
Så ja, jag äter massor av kolhydrater. Bara inte det som du räknar som kolhydrater tydligen…..

Så. När blir det till en livsstil? Den dagen jag är död?

Varför fortsätta med lchf?

Varför fortsätta med något som började som en viktminskningskost?

Jag har med “min” version av lchf gått ner alla de kilon och mer än jag hade i åtanke från början.

Varför fortsätta? När jag egentligen inte “behöver” det….?

Många påstår ju fortfarande att lchf är fara för hälsan. Har de verkligen sett vad socker/gluten kan göra med någon som är beroende? Hur någon överviktig som försökt “banta” hela livet helt plötsligt lyckas?
Just i det här inlägget tänker jag inte gå in på fysiologiska detaljer mer än att det handlar om annat än att man ska stirra sig blind på kolhydrater. Kolhydrater är inte bara negativt. Långt ifrån. MEN det handlar om VILKA MAN väljer.
Det handlar också om att hålla en relativt balanserad insulinproduktion. En stabil blodsockerkurva med andra ord. Och att man tar av det energiöverflöd man har inte det du tillsätter. Alltså en fettdrift. Fett driver fett. KORTFATTAT. Var inte heller rädd för proteiner. Speciellt du som bygger muskler.

Så. Varför äter jag fortfarande lchf när jag inte “behöver” det enligt så många runt omkring mig.

1. Jag äter min variant och för mig är det MAT, i min mat finns nu mer undantag för bär, nötter, nån frukt och ibland innan ett mastodontpass på gymmet även lite ris.
2. Jag äter inte gluten eller socker generellt. Undantag då och då eftersom jag kan hantera det.
3. Mindre PMS och humörsvängningar.
4. Bättre sömn, energi och ork.
5. Ren mat. Nästan inga halvfabrikat utöver några köttbullar och korv då och då.
6. Ingen migrän
7. Ork att lyfta tungt på gymmet utan PWO och andra energikällor. Men jag lägger till Aminosyror ibland.
8. Bra mättnad – står mig länge
9. Stabil vikt
10. För att jag mår bra av att äta så här och för att jag får i mig nästan allt jag behöver i vitaminer och mineraler av min mat. Jag kompletterar omega3 och D-vitamin.

Jag förstår inte varför man ska hacka på någon som hittat ett sätt som fungerar och som man mår bra av?!

Ät du som du vill.
Får du resultaten du vill?
Mår du så bra du vill?

Ja men då sån. Gör då det som funkar för dig.

Jag blir så less faktiskt. Jag VET att det här fungerar och jag behöver inte mixtra och trixa med min mat. Jag uppoffrar inget. Ja jag har tagit bort gluten och socker nästan helt. Men jag saknar inget och det är inget straff. Jag äter det jag vill och valt själv och nej det är inte synd om mig.

En traditionell “byggardiet” får inte ens hälften så mycket påhopp som just lchf. Ja jag är påläst och ja jag funderade ett tag på att prova men slog det ur hågen och fortsätter med den mat jag mår bra av. Jag kan inte svälta mig eller leva på något som har kvarg som bas. Eller hög kolhydratsmat. Eller en proteindiet.
Mina hjärnspöken slår bakut på en gång och varför ska jag behöva för att nå mina mål? Nej just det. Jag behöver ju inte det. Jag behöver dessutom inte räkna kalorier och ligga på ett 700-500kcal underskott för att komma dit jag vill. Jag har under så här lång tid lärt känna skillnad på hunger, sug, när jag behöver mer eller mindre mat.

Jag gör verkligen en uppoffring när min frukosttallrik ser ut så här istället för en limpmacka med kokt medvurst och oboy eller kalaspuffar.

Vad många glömmer är ju att lchf inte bara handlar om viktminskning. Alla antiinflammatoriska egenskaper. Så många som blivit friska eller friskare. Glöm inte dem.

Gott Nytt 2015

Jag orkar inte med någon resumé. Har en känsla av att det inte är många som orkar läsa sånt ändå, kan ju bara se till mig själv. Jag scrollar förbi. Är väl mest för sin egna skull.

Minnen. Kärlek. Familj. Vänner. Glädje. Ledsamhet. Träning. Mat. Nya mål. Det tar jag med mig från 2014 in i nya året 2015.
Kanske bäst av allt ändå, jag gifte mig ju ❤️

Min fina älskade man!

Vi velade länge om vi skulle firat in det nya året helt själva, bara njuta av VI, då fantastiska svärmor tog barnen. Men inget lockande var öppet i närheten. Så i sista minuten så valde vi ändå att hoppa på middagen med vännerna. Jag hade en glittrig kreation på mig med öppen rygg.

En sån där klänning trots man vet att man är “smal” i går man och drar i den över magen och önskar att man kanske kört lite mer cardio 2014. Jag vet. Jag är sjuklig med såna tankar ibland. Och det är något jag ska jobba med.

Min fina vän Louise.
Jag ska också jobba på att inte ha dåligt samvete för sånt som jag inte kan göra något åt. Man kan inte dela på sig. Man kan inte göra allt eller vara överallt eller alla till lags för den delen.

Och med det här önskar jag er ett fantastiskt nytt år med nya möjligheter och vet ni, jag lovar inte men jag hoppas att min nytändning kommit då jag ska fördjupa mig i hormoner och stress detta året. Jag ska även ta min träning till en helt ny nivå, mest för att jag vet att det går på lchf och en liten del fåfänga. Tyvärr. Men det är ju en del av varför vi alla håller på. Skillnaden är om man är fåfäng för sig själv eller för andra. Jag vill att mitt slit, min viktminskning och min träning ska synas. Att JAG ska se resultaten för alla dem tårar och svettpölar jag offrat.

Hur var ditt nyår?
Vad har du för mål med din mat? Träning? Familj? Stress?