En jul till ända

Då var julen avklarad.
Inte mycket uppdatering från mig. Jag har faktiskt med avsikt låtit blogg och fb fått lite vila. Jag njuter av närvaron. Att få spendera en ledig jul med min familj och vänner.
Det är inte självklart att man är ledig. Det här är min första helt lediga jul på fem år. Så den har jag njutit av. Och gör. Min ledighet är ju inte slut än.

Jul för mig är blandad med hatkärlek. Så djupt rotat det där. Att just julen ska vara en lugn kärleksfull familjehögtid är inte så självklart. Men att mina barn ska få ha det så, att växa upp i den bubblan, det ska jag dock allt se till. Inga barn ska behöva ha magont, frukta bråk eller annat och speciellt inte på jul.

Trots att vi inte var komplett familj i år heller så fick vi en lugn och fin jul även om tomten den är ruskigt otäck.

Jag är så stolt över mina fantastiskt kloka barn. ❤️

Min fina mormor, som har den vackraste insida man kan tänka sig ❤️

Pojkarna i mitt liv. ❤️

Mat. Mat. Mat. Känns som vi inte gjort annat än att äta. Dan före dopparedagen var hela gänget här på julskinkemackmys. Så fantastiskt roligt att barnen leker så bra ihop.
Tomten sprang runt huset. Skrämde livet ur min tös. En annan började panikstäda och en tredje ropa “jag har ätit min mat”… Så otroligt fantastiskt att se dem tro så där helhjärtat på tomten.

Julmat i all ära. Men nu är jag less på det.
Back on track. Ja. Faktiskt. Även kostrådgivare äter lite skit ibland. Så värt det. Men jag känner hur obalanserad jag blir. Blodsockerfall, sjuklig hunger, huvudvärk, handvärk (min skadade hand), dålig sömn. Ja allt påverkas när jag inte äter som jag borde.

Hur har det gått för dig min vän?

Inte bara barnfetma

Det är väl egentligen inte bara barn artikeln nedan ämnar sig till. Inte bara föräldrar.

artikel finns här.

Jag vill inte påstå att det har med lchf att göra alls utan tiden vi lever i.
Våra barn matas med onödigt skräp för att vara tysta, inte i vägen och nöjda.
Eller helt enkelt för att man är korkad nog att tro att man gör dem en god gärning genom att ge dem i tid och otid just för att man tror att “alla andra får/gör”. Dock är lchf/paleo den kost som är närmast vad vi är skapta att äta….
Vad jag kan minnas så var jag och mina vänner nästan alltid utomhus och lekte. Nu ser man trender att de flesta barnen är inne. Inne med padda, spel, framför dator och tv osv.
Man var ju knappt inne när det regnade när man var liten. Jag är född mitten av 80-talet.
Jag var visserligen den tjejen som lekte krig, byggde kojor och klättrade i träd med pojkarna.
Men vi ser själva att vi hemma haft på tvn kanske lite för mycket och den behöver inte vara på i bakgrunden. Barn behöver lära sig att även tystnad finns. Att stimulera och aktivera sig själva. Så det här. Det handlar om så mkt mer än MAT.
Vi har paddor hemma, två stycken. iPhones. Speldatorer. Laptops. Ja jag är gift med en tekniknörd. Men enda gången våra barn leker med en padda är på dagis, tyvärr. Hemma är den inte introducerad än. Vi tycker att de är alldeles för små. 2 och 3.

Mina barn äter inte lchf eller någon bokstavskombination alls utöver MAT (vi har haft den här diskussionen förr) men de äter begränsat gluten och socker just för att jag inte tror det är bra. Gluten vet vi enligt forskningar vad det kan göra med kroppen och likaså socker. Vi äter dessutom tyvärr mer än 50ggr (om inte ännu mer) mer av dessa livsmedel nu än för 50 år sedan och visst kan man dra kopplingar mellan det och fetma. Barn som vuxen.

Men det måste ju någonstans även handla om hur lat människan blivit. Hur lite aktivitet vi får in i vår vardag?
Vi är gjorda för att röra på oss. Likaväl som vi behöver äta bra mat.

Tystnaden efter gårdagen

Fantastiskt mysig kväll. Härliga vänner och god mat.

Jag är en sån där sucker för dukning och pyssel. Så. Mitt i matlagningen fick jag för mig att granar är fina. Riktigt fina. Och det skulle det dukas med.

Så. Så blev det. Två kvistar. Pepparkaksljus och den nya servisen vi inhandlade på förmiddagen tillsammans med nya vinglas.

Älskar kontrasten av nytt och gammalt och vitt och rustikt.

Menyn var inte enbart lchf. Eftersom vi “bara” är två. Men så när som på.

Förrätt.
Laxrullar med pepparrotskräm
Laxrullar med vitlökskräm
Salami och briefjärilar
Västerbottenpaj (utan botten)

Varmrätt.
Hasselbackspotatis (och palsternacka), fläskfilé i pepparsås med cognactwist. Ostslungad sallad.

Dessert.
Cognacglögg.
Saffranskladdkaka med fikon
Chokladkaka med fikon båda serverades med vaniljkräm.

En av oss var sjuk igår. Men det tar vi igen nästa gång.

Mysigt värre.

Man är aldrig fullärd

Man ska respektera och lära av sina äldre ❤️ bästa Mormor som förklarar hur man gör kast-stygn på en Luciaklänning och bästa Farmor som förklarar hur man tillreder en juldagskalkon. Båda avslutar med “ha tålamod” ❤️ #kärlek

Jag hoppas en dag att jag kan lära mina barn en massa nyttigheter.

Husmor deluxe här hemma.
Så. Jag har alltså sytt upp dotterns lucianattlinne. Bakat en saffranskladdkaka (not lchf) och en Bottenlös Västerbottenpaj till helgens julmys.

Märks att jag är gräsänka. Men så skönt att ha förberett lite. Jag tänkte liksom försöka insupa och njuta av känslan JUL.

Den “årliga” julaktiviteten

Förr. Firade vi alltid nån form av jul tillsammans.
Vi är många i vår umgängeskrets som vuxit upp ihop och som nu har barn som växer upp ihop. Mysigt.
Förr hade vi alltid nån form av julaktivitet, mys, middag eller liknande tillsammans.
I år så återinför vi det. Äntligen.

Middag. Med “gänget”. Ska bli så mysigt.
Förr var det fylleslag eller utomhusgrillning. I år blir det middag och sällskapsspel.

Nu saknas bara lite snö.
Imorse när jag åkte till jobbet och lyssnade på julmusik och snön föll så fick jag en sån där fantastisk julkänsla. För första gången på många många många år.
Jag blev alldeles varm inombords och längtar verkligen efter julafton och att få se mina små se julen med ögon stora som tefat.

Men först. Julmys med vänner. Snart är det helg.

Inte Lchf – Farfars Saffranslängd

Jag har lärt mig. Jag svullnar som en tvättsvamp. Jag får sedan huvudvärk och en stund efter blodsockerfall.
Men ibland är det så attans jädra värt det.
Som när det är jul. Jag bakar så sällan men vid jul så unnar jag mig som det så fint heter.

Jag vet att inte alla kan göra det. Jag vet att inte alla klarar av att äta så här då och då eller vill för den delen. Jag vet alla nackdelar med både gluten och socker men jag vet också att leva livet är viktigt. Att jag äter sämre 5% av 100% är helt okej för min del. Nu. Nu när jag inte behöver viktminska längre.
Kanske du som viktminskar inte har “råd” med avsteg. Oftast inte.
Jag avskyr det där med “nytt år nya tag” utan försöker leva hela tiden. Hoppas att många av er slipper ha ångest och detoxa och träningspanik. Sätt istället upp små mål och välj med konsekvenserna i åtanke.

Hur som helst.
Igår bakade jag faktiskt.
Min farfar, min fina farfar var bagare. Jag fick för många många år sedan en liten receptbok av honom en dag när jag kittade om fönster i farmor och farfars hus.
Jag glömmer av med jämna mellanrum att jag har den. Så såg jag ett recept på en blogg som påminde om Farfars saffranskaka. Så jag plockade fram den. Passande att aktivera barnen med, vabb-dag igår.

Saffranslängder med vit choklad och cognac.
Så himla himla himla god.
Jag tog mig en stor bit igår tillsammans med ett glas mjölk. Ovanligt eftersom jag aldrig dricker mjölk.

Nu är jag nöjd. Tills julafton.

Hemmagris

Jag har inte bara landat i mig själv de senaste åren men också i att känna att jag har fotfäste någonstans. Mitt hem. Jag älskar mitt hem. Lite mindre förra veckan (se tidigare inlägg).
Denna veckan börjar jag och barnen hemma. Snuva. Gräsänka till på köpet.

Lite jul har fått komma in.

Idag har jag utöver massa barnmys även rensat och sålt massa grejer, eller ja, det gjorde jag igår egentligen. Skönt det där. Bli av med sånt man inte längre använder och även ganska ok ur miljötänk när man återvinner.

Träning, det får bli i hemmagymmet med mannens träningspartner och min barndomsvän. Tänk så bortskämd jag är egentligen. Bara byta om och gå ner en trappa.

Maten. Idag. Inget jag kan hänga i julgranen. Köttbullar och bea. Blir mer avancerat ikväll.

Vilken morgon alltså….

Mitt passerkortsfoto.

Vilken dag jag haft…..
Först nära på att krocka med vad för mig kändes som världens största älg. Parkerar sedan i en ficka för att samla mig lite och bakom mig dyker en man (ca 70-80bast) upp från ingenstans och säger “jag går här varje dag utom söndagar… Får jag klappa dig”….

Varpå jag hoppar panikslagen in i bilen….. Och japp jag erkänner jag skvätte faktiskt en skärrad tår medan ja pratade med mannen min.

Tack för den Televerket….

Som om det inte vore nog med att vi förra veckan kom hem till ett upphällt glas vin i diskhon och vindroppar på golvet…. Helt sjukt eftersom allt annat i huset var orört och usch vad vi har sovit oroligt ett par nätter. Men nu är lås och annat bytt. Jag som är rätt lättskrämd och tror det bor spöken i vårt hus med jämna mellanrum blev ju inte direkt lugnare när mannen min blev skakad även han.

Men som sagt. Kass start på denna veckan betyder att den kan ju inte bli sämre iallafall. 🙂