Att ta sig tid att reflektera

Det börjar sjunka in. Det har gjort det ett tag. Jag är smal. Det påpekas att jag är det. Högt och lågt. Bakom mig rygg och till mitt ansikte. Vänligt och ovänligt.
Vad andra tycker är egentligen inte relevant utan att jag hänger med är det som är viktigt. Jag vet att jag nu mer kan kalla mig “smal” vad nu egentligen det ska vara bra för. Att benämna sig själv med ett ord, att kategoriseras.

Jag är frisk. Jag är stark. Jag är hälsosam. Jag är bra. Och detta är inte definierat av kroppsstorlek. Jag var lika frisk, inte lika stark, nästan hälsosam och framför allt jag var bra även för 10kg sen eller 20kg sen, ja till och med 30kg sen. Jag mådde bra. Men idag mår jag bättre. Jag är dessutom piggare, gladare och aktivare vilket i sin tur gör mig till en bättre mamma.

Jag är en ganska stark människa till psyket. Jag har förstått även det på senare år. Men även här har jag vuxit. Lika mycket som jag blivit mindre i storlek har jag vuxit och lärt mig massor om mig själv och andra.

IMG_2792.JPG
Det har snart, i januari 2015, tagit mig två år att lära mig att älska mig själv. Att lära känna mig själv och min kropp framför allt. Jag kan inte hjälpa att vara ödmjuk och tacksam för trots allt har denna kropp varit hem till mina två underbara barn, den har tidigare varit med om x antal misshandlingsperioder matmässigt, alldeles för mycket festande och rökande och den har förvånat mig om och om igen med hur stark den är och vilken fantastisk känsla man får när man inser hur långt man kan pressa kroppen. Vare sig det är förlossning, löpning eller vikter på gymmet.

Att jag lagt om min kost, utbildat mig till kostrådgivare och tagit upp träningen är i grund och botten tack vare min underbara man och det kan ha varit det bästa jag gjort.
När man periodvis i livet mentalt bara vill gå sönder så har träningen varit min mentala räddning, där man bara kan vara sig själv, förbränna kortisol och där man inte behövt tänka på annat än sig själv och sin kropp. Det har stärkt mig. Inte att jag är smal.

Det här är inte längre en ren viktminskningsblogg utan mer “vad händer sen”…. För det är inte lätt.
Jag har satt mål med min träning, jag vill pressa mig själv steget längre.
Jag vill bli stark.

Advertisements

One thought on “Att ta sig tid att reflektera

  1. Tänk att folk har så lätt för att kommentera och lägga sig i hur man ser ut och vad man gör! Många frågar mej varför jag måste träna så mycket. Jag som är fin och lagom ändå! (Vad är mycket? Väldigt individuellt och helt olika från person till person. Jag som tränar 3 gånger i veckan tycker det är ganska lagom för MEJ, medan det kan vara väldigt mycket för en annan.) Träning för mej är så mycket mera än ett utseende. Det är känslan av att orka, att vara stark, att förebygga skador och värk OCH för att jag mår så jäkla bra av att träna! Oavsett om jag är glad, stressad, arg eller ledsen så mår jag så mycket bättre av att träna än att sitta i soffan och trycka i mej godis/kaffebröd/mackor på kvällarna. Hur kan det vara så svårt att förstå? Jag är inte duktig (som många påpekar)! Jag gör bara så att jag och min kropp mår bra. Det borde alla göra! Vi ska ha den hela livet…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s