Att utstå något obehagligt stärker

Tåg.
Jag avskyr tåg av hela mitt hjärta.
Det finns inte mycket som får min puls att höjas och fejkmagsjukeillamåendet att smyga sig på mig utöver att just åka tåg.
Jag som rest fram och tillbaka från Irland frekvent och rest i mitt jobb, bytt flyg i främmande städer, transferbussar och allt annat.
Tåg gör mig darrig.

Men igår. Det gick inte undvika. Vår nyaste familjemedlem skulle hämtas hem och vi tänkte inte längre än att vi skickade mina uppgifter till kontraktet så det blev liksom jag som fick åka. Tåg.

En busig herre vid namn Xenon. Han ser ut som en alien men han är en Devon Rex. Importerad från Danmark av en polsk uppfödare.

Så. Jag åkte alltså tåg själv. Jag överlevde denna gång också.

Lite likt nån skum bakgårdsbyteshandel så möttes vi upp på stationen i Göteborg. Vilt främmande människor. Första mötet som inte var bakom varsin skärm. Över en kaffe på O’Learys. Där avverkades alla papper, namnteckningar skrevs, pass i handen och sedan lämnades Xenon över och som vi längtat så efter honom i två veckor.
Allt var liksom över på 15 minuter. Jag hade tåg att passa och de färja.

Hem kom vi. Han är fantastiskt mysig denna lille herre. Tålamod med de äldre katterna verkar han ha och det är nog till hans fördel.

Idag har jag som resultat över att jag spände mig så igår haft molande huvudvärk och migränkänningar………

Men jag tog mig igenom pärsen. Kanske lite starkare.

Rena kryddblandningar

Botaniserade lite på netto idag.
Hittade dessa. Helt fria från tillsatser och de luktar ljuvligt!
Ja jag dök ner i dem när jag kom hem!

De ska tydligen även finnas på Willys och en del välsorterade Ica-butiker 🙂

Så otroligt bra. Jag är säkert sist med att upptäcka dem men jag har knappt koll längre. Jag är inte osocial. Jag hinner bara helt enkelt inte hänga på instagram så mycket som jag kanske borde ur företagssynpunkt… Jag hinner heller inte blogga så mycket som jag vill. Förut hade jag ingen inspiration. Men nu. Nu har jag massor istället. Så mycket att jag inte vet vart jag ska börja.

Men kryddor. Fantastiskt så säg.

Nedslag blir positivt?

Jag får många mail om hur nedslagen man blir varenda gång man bla ställer sig på vågen… Den där vågen…

Går att applicera på mycket.
Diet efter diet, metod efter metod. Ändå misslyckas man? Att misslyckas leder till ett nedslag. Ett nedslag leder till ett annat som i sin tur leder till dålig självkänsla.
Häpp, nu gick det inte denna gången heller….. och så grubblar man vidare tills man hoppar på nästa diet/metod osv.

Istället för att lära sig. Ett sk misslyckande behöver inte vara ett nedslag. Se det som att du lärt dig något. Fundera. Tänk. Applicera. applicera det i ditt liv som en erfarenhet och inte bara som ett tungt ok att bära. Tänk positivt, ja ja nu behöver jag inte göra det igen och vad lärde jag mig, vad sa min kropp, vad säger mitt sunda förnuft och mådde jag bra?

Skulle jag ha låtit mig bli nedslagen varenda gång min våg stått still under min resa så hade jag inte kommit någonstans. Min grund har varit densamma. Men man lär sig. Man finjusterar. Man lär känna sig själv.

#icebucketchallenge

Vi hade inte tillgång till is. Men ruskigt kallt vatten.

Här kan ni läsa mer.

Saker som cirkulerar på nätet brukar jag låta passera. Men insamlingen till ALS genom #icebucketchallenge som dessutom en väldans många kändisar gjort gjorde jag igår.

ALS är en hemsk sjukdom (som många andra) och det finns inte tillräckligt med pengar till forskning (som med alla andra sjukdomar). Länken där uppe, där kan ni läsa bakgrunden.
Jag blev rörd.
Jag har donerat.
Jag brukar donera till barncancerfonden den 1 april och har gjort ända sen min vän gick bort i cancer alldeles för ung.
Alla kan inte göra allt, men alla kan göra lite.
Jag är för oteknisk att ladda upp video här men den ligger på instagram (@kostologik) och på min privata facebook.

En ny period

Det är så att näshåren krullar sig av kyla om mornarna och gör de inte det så blir man alldeles blöt, som om man klivit ur duschen och glömt handduken.

Jag tror vi kan enas om att hösten är här. Jag älskar hösten. Men i år kom den lika fort som man kan säga smör. Jag var inte förberedd.
Inte mentalt och inte i barnens garderober.

Jag har lagt om min träning. Ett tolv veckors program. Jag och Linnéa har nu kört det i två veckor. Känns riktigt bra i hela kroppen. Jag är öm och mör på ställen jag visste jag slarvat tidigare.
Vi är fyra som oftast tränar ihop. Louise som stärker din kropp efter sin graviditet och Ullis som tränar som jag och Linnéa.

Fokus dessa första fyra veckor ligger på överkroppen.

Igår blev det fredagsfys istället för fredagsmys, jag och Linnéa.

Jag läste det första gången hos Martina, Slow burn. Sen dess har jag läst massor och kompletterat och varierat min träning med detta och jag vart riktigt förvånad av resultaten. Så jag fortsätter.

En del helkroppsövningar som marklyft är en standardövning i vårt program. Dock har jag ju problem med min hand (karpaltunnelsyndrom) och jag kan inte hålla stången så många reps utan får köra färre reps med fler set istället och det funkar ju.

En ny period. Träningsmässigt. Kostmässigt.

Testar ett lite modifierat kostomlägg som ska passa denna sortens träning. Mest för att jag tycker det är kul att experimentera ibland. Speciellt med artegen föda.

Vad har du för mål med kost och träning?

Hösten?

Här inne regnar det inte tätt. Utomhus har vinden vänt och den där känslan av kyla börjar infinna sig.

Jag gillar hösten! Men just nu är det svårt att klä barnen. För varmt? För kallt? Förkylning?

Vad gör jag då?
Jag jobbar, myser med familj, umgås med vänner, tränar, äter och främst så har jag finslipat #kostologik30.

Vi har även letar katt. Nu har vi nog hittat en som ska passa in i vår tokiga familj. Vi håller tummarna. Här är vi lika. Jag och min man. Helst igår skulle han flyttat in hos oss. Tålamod, vad är det?
Inget är skrivet i sten än, men jag har redan “målat upp” julkorten och adderat ett namn (eller två)… Jag är störd på det sättet.

Likadant med möbler. Om den står där, var ska då julgranen stå?!

Vi har ju knappt lämnat sommaren bakom oss.

Idag. Jobb hemifrån och en hostig rosslig son som tittar bilar, om och om igen….. ❤️

Fokus

Ibland är det tungt. Vägen är långt från rak. Ibland ramlar man. Man reser sig.

Fokus ändras men grunden är den samma. Första bilden är min start, nyförlöst och överviktig för ca 1,5 år sedan. Andra bilden halvvägs och tredje är från igår.

Grunden för mig har varit samma artegna kost genom allt, visst självklart dagar av mindre bra mat men alltid #lchf som grund.
Kost tillsammans med motion och ett tankesätt som ändrats under resans gång, balans.

Det är en balansgång att inte tappa fotfästet, ta saker till överdrift eller ge upp.
Jag har inte heller kompromissat på grönsaker eller överdoserat fett som många gör, min kropp svarar på variation.
Utan mitt race är en artegen varierad kost som passar mitt liv, min vardag och där finns inga fanatiska regler, ingen fettbombning osv.

Min motivation är små delmål. Att vara en stark och frisk mamma är det största och mest drivande. Du måste hitta motivation och små kortsiktiga mål för att orka. Du kommer åka på käftsmällar och bakslag, sånt är livet. Hur du hanterar det, är det som stärker dig. ❤️

Vad gör man när man kommit i “mål”? Hittar ny motivation, träning, underhåll, resa osv.

Jag är inget projekt längre utan ett resultat.

Att hitta rätt

Lugn. Ro.
Som när en liten glimt av höstkylan letar sig in i dina luftrör.
Som när en daggfylld åker värms upp av solen och ångan dansar mjukt mot skyn.
En porlande å med nyvakna trollsländor med fuktiga spindelnät i vassen.

Vet du det där lugnet?
En slags balans.

Känslan man får efter dagens första kaffe på jobbet.

Att finna ett sånt lugn och sån balans med sin mat är svårt. Riktigt svårt. Speciellt om du ska balansera viktminskning med kostomlägg. Lägg på sockerberoende eller överätning eller sömnproblem på det.

Det känns omöjligt. Men det är inte det. Ingenting är omöjligt.
Ibland måste man börja i andra änden.

Du börjar med viktminskning som fokus och kommer ingen vart?

Om du byter fokus. Fokus på balans. Hälsa. Att lära känna din kropp. Vad är du för människa. Vad har du för laster? Vad är din styrka och din svaghet?

Hur slappnar man av och lär sig uppskatta det där lilla?

När går viktminskningen till överdrift och man inte ser helheten längre?

Ibland inser man själv. Man måste ner i träsket och upp igen för att komma på banan och hitta sig själv.

Ibland behöver man utomstående perspektiv. Och här. Här är ofta som vi kostrådgivare kommer in.
Mycket kan man läsa och lära på nätet. Men ibland för att hitta sin väg, son balans, som harmoni så behöver man hjälp. ❤️

Sensommarkick-off med mig, #kostologik30

Trött på semester-mode?
Svårt att hitta tillbaka till rutiner? En hjälp på traven. ❤️

På 30 dagar kan man inte utföra mirakel men man får en riktigt bra kickstart och många nyttiga redskap för att sedan kunna fortsätta i samma anda. Många av mina tidigare klienter har bla upplevt viktminskning, bättre sömn, starkare kropp, sundare ätbeteende och en bättre hälsa.

#KOSTOLOGIK30 är ett 30dagars upplägg med tabataträning fördelat på 4 veckor, avslappning/stresshantering och individuell kostrådgivning. All träning kan utföras hemma och tar allt mellan 8-26 minuter.

Sensommar kick-off Söndagen 31/8. För mer info maila info@kostologik.se

Kaos i min hjärna.

Att inredning skulle vara en stor triggerpunkt för mitt psyke var något nytt.
Jag fick en släng av ADHD igår, allt i “min” värld blev kaos.

Kortfattat.
Möblerade om huset förra söndagen. Just den möbleringen gav mig något slags välbehag. Någon form av feng shui (säkert bara i min skalle) men ändå.
Kruxet var nätverk och andra sladdar till skärmen (mm vi har typ ingen tv).
Många lösningar har provats (utom att borra hål i putsväggen och dra en kabel över öppna spisen, det är inga alternativ) och det blir nån slags “nätskugga” där i hörnet…….

Vänster är före och höger efter.

Att inredning i vår familj är ett hett ämne är inte så nytt då vi båda gillar att ha det snyggt, min man möblerar efter teknik och jag efter känsla. Vi brukar inte bråka om det heller.
Men ärligt. Hade inte fina svärmor ❤️ varit hemma igår med sina logiska tankar och idéer så hade nog ett storgräl brakat loss. Lägg till PMS på det.

Barnen behöver kunna kolla film om de vill. Så. Det var tillslut bara att flytta tillbaka skärmen och den där soffan till där det stod först. Byta plats på allt. Så. Nu står alltså soffan där den alltid stått och matsalsbordet på andra sidan framför öppna spisen. Suck.

Och jag fällde många tårar och tankar över detta igår. Det är inte fult. Men det var inte min vision. Jag får leva med det. Men jag gillar det inte. Än.

Kontentan, ibland gör man saker av logik och ibland låter man känslor styra helt.
Ibland är det bra att ta ett steg tillbaka och faktiskt se saker för vad det är.

Min tröst är att barnen har så de kan kolla på film och det är viktigast att de är glada. Jag får nu tänka om och jobba med de förutsättningar jag har istället.

Och just det tankesättet kan man applicera på så mycket.