Att ta betalt för kunskap.

Varför är det så fult i Sverige att ta betalt för kunskap?
Varför sticker det så i ögonen på vissa att man inte ger bort all sin kunskap gratis?

20140617-081920-29960486.jpg
Det kan inte undgått er att Kostdoktorn lagt till en betaltjänst på sin sida. Som bla innehåller kvalitativa videoföreläsningar. En sida som kostar 79kr i månaden utan bindningstid, dessutom. Pröva på månad gratis.

Det kommer alltid vara delade åsikter när betaltjänster dyker upp inom något som tidigare varit gratis. Men nu är ju så fallet att allt som tidigare varit gratis kommer att fortsätta vara gratis.

Vi som jobbar med kost förväntas dela ut kunskap till höger och vänster och hjälper man inte till är man dryg. Det handlar mycket om att bidra till folkhälsan och vi är många “kostmänniskor” som jobbar mycket ideellt just för att hälsan hos andra är den stora vinsten. Jag ser inte problemet i en betaltjänst, för de som vill. Givetvis ska även team kostdoktorn (precis som vilken annan människa och arbetare) kunna ta ut en lön, ha tak över huvudet och ställa mat på bordet.

Men det är ju tyvärr alltid så, gratis är gott och förändringar skrämmer många.

Skulle man gå separat på dessa föreläsningar som nu finns på video skulle ni betala betydligt mycket mer.

Går ni till jobbet ideellt?

Fotografering är ett annat sånt här yrke. Tro mig, jag vet. Det ska fotas gratis här och där och ingen sätter värde i tid eller engagemang.

Att kalla Kostdoktorn girig är riktigt fult. Jag må inte dela alla hans åsikter och inte heller sätter jag honom på en pedistal som nån slags kostgud som många gör. Men diskussionen om pengar och att betala för tjänster, det berör mig lite faktiskt.

Varför tror många svenskar (ja oftast svenskar) att saker ska vara gratis för alltid. Ju billigare, ju bättre! Är vi så bortskämda?

Advertisements

Inte en helt vanlig lördag

Koka 20 ägg och steka två satser amerikanska pannkakor (vanliga).
Brygga massa kaffe och invänta Moster som så snällt tog barnen en stund, så de skulle slippa bli skrämda.

Strax efter att barnen försvunnit hör jag hur mannen min börjar röra på sig där uppe. Tusan. Gömma all mat. Öhm in i ugnen med allt. Sopa undan alla spår av en möjlig svensexa och sedan se så oskyldig ut som möjligt haha.
“Näää men älskling du kan väl passa på ta lite mer sovmorgon, jag kommer så kan vi mysa lite…… Jag ska bara skita…..”

Han köper argumentet för hur ofta är vi barnfria liksom. Jag var ju tvungen att förhala en stund haha.

In brötar 8 högljudda stora starka karlar och överraskar mannen som precis krupit ner igen, haha!

Dukade upp till storfrukost här hemma, jag bidrog med ägg, kaffe å pannkakor utöver vad de själva hade inskaffat.

20140614-144534.jpg

Han är så fin min blivande man!
Jag hoppas innerligt att han får en helt fantastiskt rolig svensexa och enligt uppdateringar verkar de ha hysteriskt roligt!

Hoppas att han får en lika trevlig dag som jag fick, mina fina tjejer ❤️

Alltså. Jag blir faktiskt helt rörd av hur snälla och omtänksamma vänner vi har som planerat och ordnat under så lång tid!

Jag och barnen myser. Njuter av solen och bara är.

Inspiration

Inspiration. Hur får man inspiration till blogginlägg?
Alla som uppdaterar frekvent. Även jag. Det går i perioder. Ibland är man på hugget och kan pumpa ur sig bra inlägg efter det andra.

Nu ligger min fokus på bröllopet. Därför är min “draft-korg” full med påbörjade inlägg och tankar jag haft det sista. Men jag har liksom inte haft inspiration att slutföra dem.

Jag har precis gjort min andra vecka på nya jobbet och jag är så glad, jag trivs verkligen och alla är så himla goa, fast de flesta har jobbat tillsammans i flera år, vissa över 30 så är de så snälla och släpper in mig i deras gemenskap.
(Jag har sagt det förr) Jag har länge länge saknat mitt gamla jobb på Irland som Kvalitets Tekniker / Skandinavien Säljare. Kan man vara kär i ett jobb så var jag nog det. Jag har samma känsla här, nu med detta jobbet. Dessutom så är det ju inte fy skam att jobba med en av sina bästa vänner ett par dagar i veckan. ❤️
Jag pendlar 12 mil om dagen och det är det verkligen värt.

Jag fick ett så gulligt meddelande idag av min gamla kollega Ralph på Suretank, att de saknar mig och att jag måste komma och hälsa på. Sånt värmer.

Just nu. Just nu är det liksom fokus på familj. Jobb. Bröllop.
Åh vad jag längtar. Ja just det. Jag har bytt namn också. Ett gammalt släktnamn. Bara det har varit en lååååång procedur, men nu är det klart och jag har sedan lite mer än en vecka tillbaka haft ett nytt namn. Spännande. Känns konstigt. Resten av familjen tar sina på bröllopsdagen.

20140613-235931.jpg
Morgonkaffe på väg till jobbet i min bulletproofmugg från Succeeder där ni även kan köpa bla MCT-oljan.

Alltså. Det gör så gott för själen att ta på sig “kontors”-kläder var dag. I love it! Jag plöjer igenom klänningar och pennkjolar. Välbehövligt. De har behövt dammas av.

Maten?
Jag har lagt ner nedräkningen. Jag varierar bland dagarna om det blir två eller tre måltider. Beror på om jag är hungrig eller ej. Igår förberedde jag lite lyxigare matlådor till mig och Ullis. Shit vad mätta vi blev.

20140614-000355.jpg
Slungad spenat och noppad basilika som botten. Lax och räkor som jag blandade med riktig fetaost gjord på getmjölk. Pinjenötter. Pesto. Olivolja. Avokado.
Så jädra mättande och gott. Vi orkade inte hela matlådorna.

Jag fick frågan. Är du glutenallergiker?
En av mina trevliga kollegor är det nämligen så vi diskuterade fördelarna och även olika knäcke recept, jag rekommenderade ju givetvis mitt eget men även Birgittas knäcke. Men då kom frågan av en annan kollega.
Jag trodde faktiskt det skulle bli lite diskussion när jag berättade varför. Men icke. Utan mer nyfikenhet och undran. Så jag var i mitt esse bra länge.

Lunchlåde fenomenet.

Oj vad mkt mat du äter! Hur kan du vara så liten när du äter så mkt? Hur kan du äta sån lyxig mat? Det är ju så dyrt!
Du måste ha bra ämnesomsättning… and so on…

Kan vara så att mina matlådor är de mest välfyllda?
Sneglar man ner i botten på grannens låda så är det inte så mkt i den. Kolhydratsrik mat dessutom, oftast. Hur står de sig. Dippar? Energi under dagen? Tankar cirkulerar i min skalle, haha, jag vill bara säga ”gör så här istället” så är du inte så trött sen.
Någon äter nästan som jag. Vi brukar hålla oss till varandra. De utsötta?

Matlådepolitik?

20140612-133221.jpg
Matlådor från tidigare i veckan.

Jag räknade ut vad min matlåda har kostat mig. 125gr mozzarella (10kr erbjudande på ICA förra veckan), två stora nävar spenat (1 påse ca 25kr, kan ha vart 1/5 del jag åt idag), Vitlökssalami ca 5 cm (den var dyyyr så typ kanske 30kr för mina 5cm), gurka (ett par kronor om ens det, olivolja (också det ett par kronor skulle jag tro). Hm, så kanske ca 50kr. Helt okej för en smarrig lunchlåda om du frågar mig.

Fika. Vetelängd. Bullar. Fredagsfika. Bakvecka.
Jag tackar snällt och förklarar, jag ska gifta mig snart så nej tack men tack ändå.
Vilken karaktär jag har. Jag orkar inte svara varför och heller inte att jag kommer fortsätta tacka nej även efter bröllopet.
Nästan så jag ser fram emot min bakvecka. Då ska de få se på andra ”bullar”.

Notera att jag trivs faktiskt väldigt bra, ruskigt bra på mitt nya jobb. Passar mig som handen i handsken.

Hur ser det ut för dig?

Mentalt psykbryt

Psykbryt. Psykbryt deluxe.

Jag har än så länge varit ganska chill. Avslappnad med allt som rör bröllopet. Med inställningen “det blir som det blir” tills idag.

Mannen min var och hämtade våra vigselringar. Jag provade givetvis min direkt. Fel. Major fucking massa fel. (Ursäkta!) Den ska matcha min förlovningsring exakt. De ska vara exakt likadana. Min förlovningsring är i vitguld och min vigselring i vanligt guld. Stenarna diffade i avstånd. Trots att vi haft kontakt, jag och smyckesbutiken åtskilliga gånger.

Hade det varit vilket guld som helst hade jag nog inte blivit så upprörd när damen i butiken sa att jag var nog allt lite bröllopsnervös och känslig, det skiljde ju inte så mycket. (!!)

20140611-231822.jpg

Jag. Känslig?! Klart som fasen. Guldet i min vigselring är guld jag fått av min Morfar och det är nästan det enda jag har kvar av honom utöver mina minnen och jag vill bära med mig honom varje dag och på ett sätt är han med på vårt bröllop.

Avvaktar tills imorgon när smeden ringer, innan jag får fler psykbryt.

Jag vill ha dig!

Haha, dampryck! Så jädra fint väder! Bra musik! Promenad alldeles själv i den djupa skogen! Så otroligt fantastiskt!
Hittade min Dystra Li skiva i bilen å öste på! Synd att jag är så oteknisk att jag inte vet hur man laddar upp en video här. Men. Den kan ni se på instagram. Vackert. Not.

20140610-213231.jpg
Dessa vackra spiror jag har. *ironi*
Nä skämtåsido, jag börjar faktiskt gilla mina ben mer och mer. De tar mig dit jag ska. De är starka. De må va håriga ibland. Dallra lite här och där. Men de är ta mig tusan fantastiska! Dessa ben.

Drog på mig ett par rätt korta mjukisshorts promenaden till ära.
Sen slog det mig. Fasen jag är snart 30!
Och visst du som redan vart där, det är ju inget för dig. Men jag. Jag är snart där.
Jag frågade min blivande man med glimten i ögat, “kan man ha så här korta shorts när man är nästan 30?”

Underbar som han är svarade han att om jag skaffade mig två pickadoller så skulle jag va som Lara Croft.

Jag tar det som en komplimang, för Lara. Hon har så jädrans snygga spiror.

20140610-213713.jpg
Och i mitt huvud. För en sekund. Så har jag det också.
Nu är det slut på att noja över kroppsdelar. Punkt.

Är du med?

Nedräkning -11 & -10

Inget märkvärdigt igår.
Pf till frukost.
Kebabsallad 2/3 till lunch vid Vätternsstrandkant och middag igår blev en sallad med salami och chèvre.

20140610-192721.jpg
Idag, pf till frukost.
En salami/mozzarellasallad, som den nedan till lunch.

20140610-192812.jpg
Middag idag blev en köpeplocksallad från Ica 🙂 smarrigt och snabbt.

Fy vad jag tycker det är tråkigt med såna här uppdateringar, haha.
Men jag vill ju bevisa att det går att äta balanserat med en hel del grönsaker och ändå smalna av. Jag har blivit av med all min påsamlade vätska sedan möhippan och jag ligger 0,3kg under vad jag gjorde från början. Kanske, vi får se, kan jag få ner det lite till på 10 dagar, eller ja, det är som sagt inte vikten jag vill få ner utan att jag ska kunna äta precis vad jag vill på vårt bröllop och då vill jag ha lite marginal i klänningen, eftersom jag svullnar som en gödgris när jag äter sämre val av mat…. Trist, men så är det och det är nog lika bra det, gluten oavsett är inte bra.

Socker eller gluten? Pest eller kolera om man ser till den kroppsliga påverkan.
Vad väljer du?

Ärligt. Ärligt så ligger nog socker lite före valet av gluten för min del….

Att åka snålskjuts

Snålskjuts. När man är mitt i en viktresa eller vad som helst egentligen så är det lätt att haka på. Att följa strömmen. Man vill ha snabba resultat. Istället för att lära känna sin alldeles egna kropp så gör man likadant som alla andra. För att man tror att fungerar det på det stora hela så fungerar det även för mig.

Är det sant?
Ibland. Ibland kan det vara helt okej. Om man har en kropp som samarbetar och ibland även ett stabilt psyke. Ibland kan det vara mindre okej, ett ätbeteende från förr som blir värre, som väcks till liv pga av att man följer andra, triggas eller upplever hets. Nära, kära, sociala medier (forum, fb, instagram osv).

Vad andra gör, kan, presterar, eller gillar kommer aldrig att påverka din hälsa eller ditt välmående.
(Den här frasen är lånad av Anna). Den är ju så bra och stämmer ju, hur andras viktminskning går ska inte definiera dig. Hur andra presterar på jobbet ska inte definiera dig. Huruvida andra har åsikter om just dig eller kanske inte ens gillar dig, definierar inte dig som person.

20140610-071813.jpg
Vem du är bestämmer bara du, även om det alltid finns faktorer som gör att man under livets gång ändras, ändrar syn och sätt.

Åk inte “snålskjuts” utan hitta din väg, var din egen människa med eget värde, mål och ansvar, vad det än gäller.
Att följa strömmen är okej, men det är också okej att göra en avstickare då och då. Vilket man bör göra för att hitta sin väg.
Experimentera gärna, men tänk logiskt och vilka konsekvenser som finns. Hoppa inte på senaste flugan bara för att det just är det senaste, använd sunt förnuft. ❤️

Att leva genom linsen?

Jag gör det. Alldeles för mycket. Men mindre nu än tidigare.

Klick frukost. Klick mellanmål. Klick kaffe. Klick lunch. Klick middag. Klick kaffe igen. Klick middag. Klick kaffe.

Inte röra maten innan den är fotad.
Oj glömde fota kaffet.
Måste uppdatera.

Usch, hör ni vilken stress det kan bidra till?
Hör ni hur det här beteendet låter?

20140609-201147.jpg
Please, let me take a selfie!
Innan jag springer intervaller på en alldeles fantastisk och öde fotbollsplan tillsammans med Linnéa.

Skogsdoft, fivefingers så jag känner varenda underbar grop, fågelkvitter och halva planen i sol medan andra halvan vilar i sval skugga.
Underbart.

Nedräkning -12

Galet. Bara 12 dagar kvar.

Känner mig ganska lugn. Jag har så fina människor runt mig som hjälper oss så mycket.

I helgen har vi verkligen haft rycket här hemma. Hela tvättstugan är storstädad, allt i sin ordning och på sin plats. Säkert två ton kläder sorterade.
Fy vad vi är bra på att bygga klädhögar, norska inomhusmästare typ.
Storstäd av resten av huset idag.
Lite snuvad av det vackra vädret. Men det tog vi igen med lekträff i em.
Bus, sandlåda, rutschkana, fruktsallad och kaffemys.

20140608-225145.jpg
Äntligen. Jag har tagit mig två välbehövliga träningsfria dagar. Men ikväll. Ikväll så drog jag, Linnéa och Ullis till skogen och drog en runda, en av mina gamla ridstigar. Fy fan vad bra mina five fingers är! Svettiga som tre musketörer drog vi vidare till gymmet och rev av ett pass.

20140608-225500.jpg
Imorn blir det intervallträning på fotbollsplanen. Jag ska köra 80/20% kondition/cardio nu det sista.

Mat idag.
Ingen frukost då jag klev upp vid 9.
Brunch blev det istället.

20140608-225702.jpg
Alltså. Den här korven. Den måste ta slut snart. Jag. Kan. Inte. Sluta. Äta. Den. Mmm.

Middag blev det skivad fläskfilé, spenat och olivolja.

På lekträffen hemma hos vännerna bjöds det på fruktsallad och vispad grädde. Mannen min är imponerande stenhård. Inga sötsaker som kan trigga hans sockeravgiftning. Jag är så otroligt stolt över honom, ni anar inte. Men jag. Jag lät det slinka ner lite granna.