Idas historia – Det gick för långt

Ida Anderssons historia berörde mig. Den har gett mig gåshud och den ger mig än mer motivation att försöka jobba för balanserad mat med ett logiskt tänkande hos den enskilda individen!

Nu hoppas jag att ni är snälla i kommentarsfältet (jag har noll tolerans) och vill ni framöver följa Ida på hennes resa eller ta del av hennes vardag så finns hon på instagram @ idaceciliaa ❤️

Förebild. Två somrar sedan.

20140602-234635.jpg

“Min berättelse är inte på något sätt unik eller speciell utan, vad jag kan tro, väldigt vanlig. Vilket kanske gör att den borde uppmärksammas mer? Jag har alltid varit aktiv i mitt liv till den dagen då jag flyttade till Stockholm. Då blev jag stillasittande och helt plötsligt ökade klädstorleken. Inget som faktiskt störde mig till den dagen för cirka 1,5 år sedan när jag skulle hjälpa en av mina elever under min praktik. Kroppen orkade inte, varken att stå framåtlutad eller sitta på huk. Samma dag satte jag mig på tåget hem till min pappa och av en slump hade han köpt ny våg den dagen och jag bestämde mig för att testa. Jag är 165 lång och har alltid väg stadigt 60 kg och varit en S i storlek. Den kvällen vägde jag 80 kg och hade XL i tröjan jag hade på mig. Där började min resa. Från mullig och gullig till smal och gullig. Jag hittade kärleken till träningen och efter sex månader vägde jag 60 kg och kände mig belåten. LCHF är en av de största anledningarna till att jag lyckades. Jag fick en hälsosam relation till mat och åt mig mätt utan att överäta eller för den delen, svälta.

Så höll det på, pendlade lite i vikten och muskelstorleken men under julen 2013 “unnade” jag mig en knäck eller två för mycket. Den 1 januari bestämde jag mig för att Nolla, d.v.s äta så nära noll kolhydrater som möjligt. Hade bestämt att jag skulle hålla på en vecka. Under den veckan räknade jag kolhydrater som en galning med behjälpliga appar. Veckan led mot sitt slut och jag tyckte att det gått bra, så jag bestämde mig för att fortsätta men krydda det hela med extra fett. Jag läst om att fettbomba sig och vilka fantastiska fördelar detta hade, särskilt i träningen så jag nappade. Så vecka två nollade och fettbombade jag min kropp. När jag ändå var igång slutade jag upp med mejerier också.

Det hade varit okej om jag hade lagt ned då. Tyvärr hände det saker i livet; både min mamma och pappa blir sjuka och jag befann mig 50 mil bort och kunde inte hjälpa dem p.g.a ett skolarbete som håller på att knäcka mig. Den enda kontrollen jag hade var vad jag stoppade i munnen. Eller tillslut: vad jag inte stoppade i munnen.

Veckorna gick och jag fortsatte räkna kolhydrater och fettbomba mig men inget hände. Då läste jag om kalorier, den lilla boven. Jag räknade ut hur mycket jag förbrände och räknade på så sätt ut hur lite jag behövde ha i mig: 1300 kcal/dag. Då ska jag tillägga att jag tränade mellan 5-6 ggr/veckan styrketräning. Tränade jag inte åt jag betydligt under 1300.

20140602-234905.jpgDet som hände under följande månaderna var att människor på instagram uppmuntrade med likes och glada tillrop. Ju mer fett och mindre grönsaker desto bättre i mångas ögon. Jag pressade mig ännu mer och åt ännu mindre. Jag var trött, stressad och hade ångest nästan dagligen över mitt intag och min kropp.

Under denna perioden utvecklade jag en obehaglig magsmärta. Tillslut var smärtan så pass påtaglig att jag gick till en läkare. Där klämdes det och kändes det men inget upptäcktes så jag skickades på provtagning. Jag satt i väntrummet och mms:ade min mamma som är psykiatrisjuksköterska och har under en längre period jobbat med anorektiker. Bilden jag skickade var på proverna som jag skulle ta. Svaret min mamma skickade var “men Ida, det är proverna vi tar på anorektikerna när dem kommer in och är svårt undernärda”. Lite som ett slag i ansiktet, jag var ju stor? Resultaten kom och visade på stora brister, exempelvis kalcium och B-vitamin. Andra slaget kom när doktorn frågade “Har du haft problem med maten länge?”. Jag avfärdade det hela snabbt och sprang ifrån läkarmottagningen. Då kom allt samtidigt: jag insåg att jag slutat äta mat, att jag inte minns varken februari eller mars, att jag hade ont i varenda kroppsdel och att allt jag ville ha var en kram från kvinnan bredvid mig på tunnelbanan.

Min mamma var den som talade allvar med mig först, sedan mina två bästa vänner och tillslut sa även min otroligt tålmodiga sambo att det var dags att kanske pausa en stund och lära mig äta igen. Mat, vanlig mat bara. Första steget var att rensa upp instagram och ta bort alla som vägrade grönsaker. Det andra var att äta en stor portion pasta.

20140602-234950.jpg
Idag är jag två månader in på min nya diet “ät vad du vill och må bra” och känner mig starkare, piggare och fräschare än på länge. LCHF är en av det bästa valen jag har gjort i mitt liv men just nu behöver jag lära mig att göra det aktiva valet att släppa på kontrollen lite.

Detta är som sagt min historia och som tur är hade jag ett socialt nät som kunde plocka upp mig när jag behövde all hjälp jag kunde få.” // Ida Andersson, @idaceciliaa

Advertisements

8 thoughts on “Idas historia – Det gick för långt

  1. Oj vad detta berörde mig. Jag sitter med gåshud och en klump i halsen. Tack för att du delar med dig av din historia.
    Den berör!!

    @lchfkost på instagram

  2. Det är förbaskat modigt av Ida att dela med sig av sin historia. En stor eloge till henne. Det är nog något som väldigt få tänker på, att vi inte har samma förutsättningar allihop, och vilka effekter det kan få när man går till överdrift oavsett vilken kosthållning man har.

    Uppmuntran är något bra, men uppmuntran till extremism ger sällan något positivt. Att nolla kolhydraterna under en längre period är en form av extremism, och det är en av anledningarna till att jag inte vill förknippas med “riktig” lchf och allt vad det kallas. Jag ser hur mitt instagram-flöde fylls med extremister, och jag undviker att kommentera just pga att jag inte vill uppmuntra till ett sånt tankesätt.

    Vill man köra så nära noll kh som möjligt så ok, gör det, men kom ihåg att människan inte är utvecklad som köttätare, utan allätare. Det är därför våra tänder inte ser ut som rovdjurens. Det är därför vårat tarmsystem är ungefär 9 meter långt. Sen finns det vissa livsmedel som är direkt olämpliga för oss, men att dra alla kolhydrater över en kam är en grov överförenkling.

    Tyvärr verkar logiken ha försvunnit från folks tallrikar, och istället ersatts med tvångstankar och matematik.

    Jag känner exakt som du, Michaela, att en varierad kost för det mesta är att föredra. Vikten är av mindre betydelse, så länge man mår bra. Och om/när den sjunker så ska det vara en effekt av en sund livsstil.

  3. Helt utan sarkasm Michaela “Vad har jag sagt om fettbombning?” Vilken tur att Ida fick hjälp, har en stöttande familj etc. Underbart att du delar med dig och mest av allt underbart att Ida mår bättre.

    Jag står där jag är i min övervikt pga för mycket mjölmat & socker samt okunskap över hur min kropp hanterar alla livsmedel. Du har hjälpt mig en bra bit på vägen och du har aldrig försökt kväva mitt “förnuft” vad gäller grönsaker & fett.

    Bra jobbat Ida!!! Tack för att du finns & för att du upplyser Michaela!
    ❤️

  4. Jag blir rädd då jag läser att folk inte vågar äta grönsaker pga att det innehåller kolhydrater! Det diskuteras vilt i Lchfgrupper om detta nu då alla ska fettbomba och nolla. Jag delar den här berättelsen i ‘min’ grupp för den är så viktig!
    Tack Birgitta 💛

  5. Tack för denna ögonöppnande artikel. Jag har själv börjat rensa mina Facebook pga av att jag märkte att jag också höll på att ramla dit.
    För ca 20 år sedan började jag bli bättre från min bulemi. Min man lärde mig att äta balanserad ( grekisk) mat.
    För ca ett år sedan kände jag mig balanserad, var inte ens sugen på chocklad och kakor! 🙂 Ja, det har tagit så lång tid!
    Sen pga av magsmärtor läste jag på och hamnade på lchf och slutade med spannmål och blev så mycket bättre i magen, sen började jag plocka bort övriga, hittade Facebook lchf…även mer noll kolhydrater och började lägga på mig istället för att gå ner, mådde illa, huvudvärk.
    Kände att jag ville börja äta mer och sötsugen hela tiden!
    Kände att det här var inte bra för mig!
    Lyckligtvis hittade jag andra, för mig, sundare matbloggare och fb. Där jag kunde äta lite mer av olika, livsmedel bl.a. Grönt och frukt.
    Pga av magproblem och fibro, så är jag säker på att kosten hjälper och det är långsiktigt.
    Men det höll på att gå galet, förhoppningsvis är det min livserfarenhet och vishet av åldern 😉 som fick mig att stanna upp…oj så läskigt det var!
    Modigt Ida att du delar med dig, stor kram! ☺️

  6. Tack Ida för att du delar med dig av dina upplevelser. Lycka till och hoppas att allt blir till det bästa för dig. Kram.

  7. Sitter här i min soffa med tårarna i ögonen!

    Fina Ida, vilken tur att du fick den hjälp du behövde!! Önskar dig all lycka!!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s