Vad är normalt och vad är onormalt?
Normaliseras nu det onormala?
Någonstans mitt i den här kostvinden som blåser åt olika håll så måste jag vara sann mot mig själv, mot min kropp och framför allt mot dem som kommer till mig för att få hjälp.
Som jag hade anat så blåste det här inlägget upp. Det cirkulerade, delades och lästes här och var och som alltid råder delade åsikter. Det är som att trampa i ett getingbo med 50 000 klick när man publicerar något som inte faller alla i smaken. Man vet inte var eller om man blir stucken.
Nu är jag inte allergisk för fem öre och har under årens lopp skaffat mig ganska mycket skinn på näsan och jag har kunskap att luta mig mot.
Jag är inte fetträdd, jag är ingen som LCHF:at lite granna och jag är inte obildad eller outbildad. Nej, jag har inte medicinsk utbildning, jag är inte läkare eller forskare som någon undrade igår. Såna frågor som jag som förespråkar en balanserad kost får.
Får de andra samma frågor eller är allt okej så länge man badar i fett?
Hmm… Det var liksom inte kontentan av inlägget. Jag har ett arkiv om man vill veta mer.
Vi har ett samhälle som lider av fettma. Ett samhälle som lider av för stor socker- och glutenkonsumtion, för mycket transfetter. Ett samhälle där det är svårt att få grepp om vad som är normalt och inte normalt. Ett samhälle som är fullt av autoimmuna sjukdomar och med en gråzon av människor som inte heller kommer få godkända “sjukdomar” inom vården och den hjälp de behöver. (Håll utkik efter Anna Halléns bok Gnisselzonen).
Vi har ett samhälle där media och “vanligt” fölk tror att LCHF är att bara äta bacon, dricka grädde ur förpackning och äta bregott med sked.
Är det den bilden vi vill att andra ska ha? Nu har de ju fett på sin kvarn så att säga.
Hur förklarar man för sina barn att idag äter inte mamma/pappa, idag äter mamma/pappa bara fett med en liiiiiten del protein, idag äter bara mamma/pappa en gång?
Hur förklarar man för barnen att äta en balanserad nyttig kost när man inte föregår med samma exempel?
Mättat fett är bra, det bästa. Det påverkar inte kolesterolet på det sättet som “myten” säger och inte heller blir man fet av fett i sig självt. Det hjälper att stabilisera blodsockret, insulinproduktion osv förutsatt att man äter en glutenfri och sockerfri kost, det gynnar fettförbränningen m.m Det finns hur många fördelar som helst med fett.
Kommer ni ihåg Banan/Ananasdieten….? Som slutade i såna näringsbrister att man sedan var tvungna att lägga in i all information gällande kosten/bantningsmetoden att man bör ta tillskott för att komplettera… Är vi där nu igen? Fast med en redan naturligt artegen kost?
Foto: Anna Larsson
Att äta mat i artegen form och mängd.
Att äta en balanserad kost.
Att hålla ett stabilt blodsocker.
Att inte skapa oss brister.
Att äta oss till ursprungsvikt.
Att äta oss friska.
Känns det logiskt och normalt att behöva kompensera utebliven näring genom att äta tillskott? Näring, vitaminer och mineraler vi som sagt till större delen kan få i oss av en balanserad kost?
Är det normalt att nästan helt utesluta näringskällor. Till priset av vad? Brister och en smalare midja?
Till dig som inte läst här förr. Jag har bantat. Jag har skapat brister. Jag har en historia. Jag har lärt mig äta. Jag har hittat en för mig balanserad kost. Jag har sedan mina graviditeter gått ner nästan 35kg men jag har inte tummat på mina kostprinciper.
Jag fick kommentaren i går i ett forum att bara för att jag är “klar” med min viktminskning så har jag ingen rätt att yttra mig. Det har jag visst det.
Så länge som jag är kostrådgivare, mamma och människa så har jag all rätt i världen att yttra mig och dela mina åsikter och så länge som jag bloggar så tänker jag göra det. Om du håller med eller inte det står för dig. Vad som är rätt för mig är naturligtvis inte säkert att det är rätt för dig och tvärtom.
Jag och många andra underbara Kostrådgivare, tillsammans med vården (där vi inte räcker till eller kan tillräckligt) får lappa ihop människor till höger och vänster som hoppar på de senaste experimenten och hyperna. Ska det behöva vara så?
Jag förtydligar. Någon som har ett rubbat ätbeteende och som triggas av allt kan självklart ha till fördel att äta en till nästan 100% fettdriven kost, tillsammans med mental bearbetning. Likaså någon som har en autoimmun sjukdom.
Men att använda det på rätt sätt och rätt syfte är skillnad från att hoppa på senaste tåget, precis som 5:2 hypen för ett tag sedan. Många som hoppar på har inte kunskapen som krävs och snart dyker problemen upp med posten.
Många ser tyvärr bara att det “utlovas” en snyggare slankare kropp.
Det är din skyldighet att läsa på innan du gör något med din kropp. Precis som man läser och dyker över allt när man precis skaffat barn osv.
Jag hoppas du är sann mot dig själv ❤️
En snabblunch.
Grillad kyckling, lite halloumi, nån rostad morot, en klyfta grillad lök, lite sallad m fetaost, två små grillade vitlökssmörade champinjoner och hemgjord tzatziki (majo-bas). 
kostologik 