Historien om en klänning

En klänning. DEN klänningen.

Ett inlägg som handlar om något helt annat än vanligt. Men som ändå kan relateras till min viktminskning. Som ett mål jag haft. Att kunna vara normalviktig på min bröllopsdag.

Och det kommer jag vara. Normalviktig.

Hade lite bokjobb med Svägerskan igår och passade på att åka till Skara och prova klänningar. Provade flera stycken. Jag har haft lite panik och stress över om jag ska köpa eller beställa. Och kände igår att det var nog bäst att köpa en i butik som jag kunde prova.
Valde en klänning som var jättefin, enkel. Diskuterade med den ärliga men något virriga ägarinnan som även var sömmerska om att göra om den lite. Sagt och gjort. Den fick det bli. Orkade helt enkelt inte stressa mer över klänning och den var fin, satt bra och allt det där…..
Men så satte vi oss i bilen och jag kände mig lite tom. Jag påpekade till Anna, ska man inte ha en wow-känsla.
Typ en sån jag fick när jag hade provat en alldeles för dyr klänning som var alldeles för puffig och tung förra veckan.

20140410-090043.jpg
Denna blev det alltså inte. Fin i all ära och jag har drömt lite om den men i slutändan kändes den inte som jag.

Stannade till i Skövde på vägen hem för att scanna stället efter skor.
Men så hoppade vi in i en helt otippad butik, en till skenet “tant-butik” som min fina vän Louise tipsat om tidigare i veckan. Innan vi gick in tänkte jag vänt, det var ju ingen idé, jag hade ju köpt en klänning redan. Anna övertalade mig och tur var väl det.

Innanför dörren möttes vi av ett hav av dyrare damkläder, ett gäng äldre damer och en något barsk föreståndarinna. Jag nämnde orden brud, klänning, tyll och spets. Hon lotsade oss ner för en källartrapp och in i ett hav av klänningar!
Jag nämnde budget och tänkte att hon skulle idiotförklara mig precis som alla andra butiker gjort när man inte vill lägga närmare 8-10 000 på en klänning. Men icke. Den barska damen sa att de hade massor och att 2500 var nästan det dyraste de hade, alla förtjänar en fin klänning.

Hon nämnde att hon hade en som passade min beskrivning och började leta. När hon precis kläckt orden, den är nog såld, så såg jag den hon menat. DEN klänningen. Precis så som jag ville ha och hon hade förstått mina tankar.

Men jag hade ju redan lagt handpenning på en klänning……. Skulle jag prova?

Det fick bära eller brista. Jag hoppade i den. Åhhhh…… Perfekt! Precis så enkel men ändå lite fräckt romantisk som jag velat ha.
Jag skvätte nästan en tår till och med och fylldes av den där WOW-känslan som alla andra pratar om.
Jag visste redan i butik att den måste jag ha.

20140410-091538.jpg
Den här blev det inte heller.

Efter överläggande så hängde vi undan den. Gick och åt lunch. Drack en supergod kaffe och funderade på bästa sätt att tala om för den tidigare damen att jag ångrat mig.

20140410-091711.jpg
Inne på Lagerhaus efter råd av kära svärmor så var det bara att ta tjuren vid hornen. Ringde och löste det med den tidigare klänningen och sprang sedan och köpte DEN där klänningen som bara var så jag.

Och. Så här såg jag alltså ut på väg ut ut butiken. Haha!

20140410-091950.jpg

Så typiskt mig bara. Att alltid krångla haha. Men vilken tur att jag trots allt gjorde det.

Och den riktiga klänningen. Den vill jag inte visa… Än….

Advertisements

9 thoughts on “Historien om en klänning

  1. Jamen du, det är superviktigt att den är DU och att du trivs i den! Själv valde jag tillslut den allra första klänningen jag provade. Kunde inte släppa den, och det märkte både svärmor, som var med, och damerna i butiken.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s