Lite morgontankar.
Det kommer nog alltid finnas flera läger eller vinklingar av “LCHF”-are, för viktminskning.
Nu menar jag inte varför man äter LCHF eller hur många kilon man vill gå ner, utan hur man äter. För valet att äta så här har man ju redan gjort. Man har valt att äta glutenfri högfettskost med lågt kolhydratintag och på så sätt äta på det sätt som är närmast det vi var skapta att äta.
Räknaren
Det finns dem som räknar intag och procentandelar även kalorier och ofta på så sätt undermedvetet stressar mot en viktminskning. Men även dem som tror att de måste räkna för att hålla koll och på så sätt känna sig nöjda och tillfreds. Någon gör det för att optimera sin kropp en kortare period.
Men att byta exv poängräknande (viktväktare osv) mot att registera allt i lifesum ser jag inte riktigt som hälsosamt i längden.
Nollaren
Det finns dem som äter till större delen fettkälla och nollar kolhydrater. En del, inte alla, är rädda för kolhydrater, någon tror att LCHF är noll kolhydrater, andra ruskar om kroppen på det här sättet en kortare period (fettbombning) och en tredje för att optimera sin träning osv. Här hör man ofta, ju mer fett desto bättre. Man skulle kunna kalla en del här för “keto-jagare”. Ketoner skapar en känsla av välbefinnande och är inte farligt, du behöver ha en högre fettförbränning för viktminskning men också en varierad kost och du kan inte (jag anser att det inte är bra) att leva utan någon form av grönsaker en längre tid trots intag av tillskott. För mig är det inte ett sunt ätbeteende att utesluta en del för att kompensera med tillskott. Men kortare perioder, absolut. Här i finns också de som har problem med att äta. De måste helt enkelt höja sin fetthalt för att klara av vardagen, för att inte tappa kontrollen och för att hålla sig mätta.
Den avslappnade
Det finns dem som äter artegen föda i artegen mängd (ofta använder sig av handmodellen). Ofta när man kommit hit har man börjat äta för hälsa och låter viktminskningen vara en positiv belöning. Ofta har man även släppt en del fokus på mat. Många här äter även efter säsong så som vi en gång gjort. Eller så är det någon som ska boosta kroppen med lite högre kh andel inför nån träning, tävling osv.
Substitutaren
Sen har vi den som byter ut och letar substitut. Det som man förr åt som var sött eller bröd byts nu ut mot sötningsmedel/mandelmjöl osv och ofta för att man tror att det är “okej” eftersom det är “godkänt”. Här kan det vara riktigt svårt att gå ner i vikt och man har ofta insett att det kanske är ett ätbeteende som ställer till det i grund och botten. En sockerberoende exv letar efter andra kickar, sött som är “godkänt” känns ju genast bättre.
Det finns sen en uppsjö av metoder och det känns som många letar efter den senaste hypen och quickfixen istället för att se långsiktigt eller för att de vill optimera. Väldigt individuellt vad och hur man väljer. Allt från periodisk fasta i olika varianter, mejerifritt, vegetariskt, mer paleolitiskt och nu den senaste hypen att inta resistent stärkelse (bla potatismjöl) som var väldigt poppis under “GI-tiden”. Ni har säkert hört det att det är bättre att äta kokt potatis som fått svalna….
Som Kostrådgivare jobbar man främst för att skapa en trygg kropp att utgå från MEN beroende på den enskilda individen så anpassar man med metoder och upplägg som passar helt beroende på vad för mål och psyke man har.
Jag personligen lägger även en stor vikt vid att arbeta med parasympatiska och sympatiska nervsystemet eftersom jag ser att många har höga stressnivåer där kroppen inte får chans att återhämta och läka (ladda batterierna). Att det här i många fall (inte alla) är en viktminskningsstoppare. Att just stress och stresshormoner intresserar mig mest är för att jag själv kan relatera till det på ett sätt där jag sett vad stresshantering kan göra för individen och vilken livsglädje man kan finna igen, som man kanske inte trodde man saknade. För visst är det så, man saknar inte något man inte visste man kunde ha, eller?
Allt anpassas alltså också beroende på vad man har för problem (ätbeteenden, diabetes, hormonrubbningar, brister/tillskott, övervikt, hudproblem, IBS, fibro m.m listan är lång).
För mig är det viktigt att man inte har skygglappar. Att man inte bara låser sig fast vid en sak, att man ser till helheten. Att det inte bara är en orsak oftast till ett problem utan att det mesta (typ allt) i kroppen påverkar varandra. Som en cocktaileffekt. Det är inte bara hormoner som spökar, inte bara tankesättet, inte bara näringsupptaget i tarmen, inte bara stressnivån och inte heller bara din sömncykel. Och främst inte heller bara vad du stoppar i din mun. Allt hör liksom ihop.
Kan du relatera till någon av vinklingarna? Vem är du?
kostologik 