Omtanke

Ibland blir jag mållös av hur snälla en del människor är.
Som här. En dam. En kollega. Har stickat en så söt och välgjord tröja. Till min son.

20140203-074929.jpg
Till min son som hon kanske träffat mindre än en handfull gånger.

20140203-075052.jpg
Min son, som nu springer runt i ballerinakjol, tofssockar och tingelings tiara, utspökad av sin storasyster.

Jag. Jag är fortfarande mätt sedan igår. Ruskigt mätt. Lax, blomkålsmos och pepparrotsmajofraiche. Nästan så mätt att jag kan känna hur maten ligger kvar i halsen typ. Fast det vet jag ju att den inte gör.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s